Akuten
Jag fick ett sms av Svetla tidigt i morse. Hon undrade om jag skulle med till Selbourne Walk och handla. "Nej usch" tänkte jag. Lewis hatar affärer. Jag skrev tillbaka att jag tar med honom till Play Hut's toy library istället. De har öppet fredagar 11-13. Vi har aldrig varit där, så jag tyckte det skulle bli spännande att prova.
Vi hade inte varit där mer än 10 minuter när Lewis ramlar på asfalten med kärran han går/springer framför sig. Jag trodde inte det var så farligt, så jag var inte särskilt snabb att gå fram till honom. Jag ser snart att det blör rejält från fingret och hans skrikande är mer hjärtskärande än normalt.
Han har skrapat upp toppen av fingret och skinnet har skrapats av plus att nageln gått av mitt i. Det blör och ser HEMSKT ut.
Damen som håller i lekgruppen tar fram nån första hjälpen låda med plåster och antiseptiska servetter. Lewis gallskriker och åmar runt. Han VILL INTE att jag tittar på fingret. Damen ringer till vårdcentralen och de säger att jag ska åka till akuten på en gång.
Då blev jag jätterädd, och började springa ut. "Wait!" skriker damen. Jag måste skriva under någon jäkla olycksrapport innan jag får gå. Jag skriver under utan att läsa.
Springer gråtande till bussen, går på bussen trots att chauffören säger att det redan är en barnvagn i bussen.
En grinig tant på bussen säger nåt om att jag inte kan ha vagnen där den står. "Om du ger mig en chans att sätta ner mitt skadade barn, ordna min väska och jacka så ska jag fälla ihop vagnen sedan" .
Kärring!
En tjej hjälper mig och pratar lugnande till mig. Jag VET ju att Lewis inte kan bli lugn om inte jag är lugn. Jag håller honom hårt resten av resan och vi lugnar båda ner oss något. Hon förklarar att just den här bussen går ända fram till lasarettet! Perfekt.
På akuten får vi ett RöTT prioriteringskort. Det betyder att vi är först i kön.
De undersöker, frågar hur det hände, får alvedon, röntgar och slutligen tvättar de rent och sätter bandage.
Nu går han med sin hand i luften så försiktigt.
På måndag kommer en sköterska hit och byter bandage.
Stackars Lewis! Hoppas allt har gått bra och att det blir bra för Lewis. Förstår hur du kände dig, Kajsi, man blir ju själv så rädd och orolig. Du får sätta in en bild på honom och handen. Tusen kramar till er båda från oss Blank.
Hej Redmans!
Jag läste hela inlägget högt för Richard medan han står och lagar mat. Det lät riktigt otäckt! Vi hälsar båda två till er och hoppas att Lewis finger blir bra snart.
Kramar från Charlotte och Richard
Usch vad läskigt! Hoppas fingret blir bra snart, nu när ni ska till turkiet och allt... Vad griniga människor det finns, men tur att det finns sådana som är vänliga och hjälper till också!
Kram
Lilla gumman vilken pärs,man blir ju panikslagen innan man hur allvarligt det är.Pussa lilla skrutt från mormor,och så hoppas vi det läker fort.Älskar er!
