Redman

Kvällen innan du gick bort så hade jag en väninna hos mig på middag. Mamma ringde och berättade att hon varit och hälsat på dig. Du hade sagt att du var redo för att dö.

När jag la på luren, så berättade jag det för min väninna. Hon såg ju hur ledsen jag var.

Hon sa till mig, att jag måste åka till dig redan nästa morgon. “Åk till din mormor. Berätta för henne hur mycket du älskar henne, tala om gamla minnen och hur mycket hon betytt för dig. Låtsas inte som om allt kommer att blir bra - din mormor vet att hon ska lämna det här livet.”

Men jag fick ju aldrig chansen. Du somnade in och vaknade inte upp igen.

Käraste mormor,

du har alltid varit den som lyft oss andra. Du var den positiva, glada som alltid ser det positiva i alla människor. Det FINNS inget negativt alls att säga om min mormor.

Du har alltid funnits där. Jag har så många minnen. Alla glada minnen. Du och morfar var där på semestrar, på högtider, satt barnvakt. På sommarloven bodde vi kusiner hos dig och morfar på Solbacka. Du uppmuntrade oss när vi ritade och målade. Du fick oss att tro att vi kunde göra vad som helst! Dina positiva ord fick oss att tro på oss själva. Din värme och mjukhet lärde oss att visa respekt och medkänsla.

Jag har ofta tänkt be dig skriva ner recept på dina kåldolmar och dina köttbullar. Minns du när jag var i tonåren, ensam själv hos pappa, och ringde till dig och undrade hur man gör Fattiga Riddare? De kan jag ialla fall göra nu. Kåldolmarna och köttbullarna får jag öva på.

Jag minns på 70-talet när vi satt samlade i Solbacka en mörk vinterkväll. Plöstligt ringde det på dörren, och du öppnade. Utanför stod en okänd man. Han var så svart att han knappt syntes i mörkret. Du blev rädd först, för han var en främling. Mannen visade en skylt där det stod på engelska att han sålde tavlor för att tjäna ihop pengar. Din rädsla gick över i omtanke, och du tog in mannen och bjöd honom på kaffe och någonting att äta.

Jag är så stolt över dig mormor. Att ha just dig som min mormor, och att ha haft turen att ha dig och morfar i mitt liv. Mina vänner och bekanta som haft turen att träffa dig påpekar alltid hur GOD du är, och det är ju just det du är.

Mormor, du behöver inte vara orolig för oss. Du har lärt oss alla så mycket som vi har med oss i resten av livet. Morfar är krossad just nu, men vi finns här hos honom. Han har redan fått en ny kompis - Folke. När han kommer till sitt nya boende kommer han att få ännu fler vänner att dela historier med, byta minnen, och skratta igen.

Framtiden blir inte den samma utan dig, men vi klarar oss. Du kan släppa taget om det här livet. Vila i frid. Jag älskar dig