Vattkoppor, dag tre
Lille man och jag hade en helfin dag igår. Jag uppskattade verkligen att vara hemma med honom nu
sedan jag börjat jobba heltid. Han var inte trotsig på hela dagen.
Vi lekte massor, och kramades.
Så här ser han ut idag. Blir det värre i morgon, så sätter jag in mer bilder.
Vattkoppor!
Igår när jag skulle hämta Lewis på dagis så sa de att han förmodligen har vattkoppor, för han hade två små blåsor. En på överläppen och en på fingret.
Mycket riktigt. I morse hade han fler små blåsor, och jag fick ta med honom till läkaren. Vi fick recept på en kräm som man kan smeta på och en allergimedicin. Båda för att lindra kliandet.
Jag fick hämta ut dom på apoteket, och skjutsade sedan Lewis till farmor och farfar innan jag stack till jobbet.
Ikväll har han blåsorna lite överallt men bara typ 10 stycken. Jag tror det blir värre...
I morgon ska jag vara hemma med honom. Nästa vecka har vi röd dag på måndag, sen tar farmor hand om honom igen tills han är bra nog att gå till dagis.
Så i morgon ska jag vara hemma med min prinskorv igen! Det ska bli underbart. Vi ska bara sova tills han vaknar, gosa i sängen som vi gjorde innan jag började jobba. Sedan ska vi leka hela dagen. Leka vad Lewis vill leka.
På sistone har jag blivit så trött på vårt grälande, skrikande, och tjat. Lewis är ju som sagt i trotsåldern. Men i morgon har vi inga tider att passa, han är sjuk så jag tänker inte hetsa upp mig om han inte äter sin lunch. Vi ska ha mysigt!
Just nu sitter Lewis och Brian och tittar på Top Gear. De älskar detta bilmagasin och kan titta på samma avsnitt hur många gånger som helst. Jag ska ta och kika lite på Facebook, dricka ett glas rödvin och kanske läsa lite. Idag är min fredag. Myspys
På återseende
Mycket riktigt. I morse hade han fler små blåsor, och jag fick ta med honom till läkaren. Vi fick recept på en kräm som man kan smeta på och en allergimedicin. Båda för att lindra kliandet.
Jag fick hämta ut dom på apoteket, och skjutsade sedan Lewis till farmor och farfar innan jag stack till jobbet.
Ikväll har han blåsorna lite överallt men bara typ 10 stycken. Jag tror det blir värre...
I morgon ska jag vara hemma med honom. Nästa vecka har vi röd dag på måndag, sen tar farmor hand om honom igen tills han är bra nog att gå till dagis.
Så i morgon ska jag vara hemma med min prinskorv igen! Det ska bli underbart. Vi ska bara sova tills han vaknar, gosa i sängen som vi gjorde innan jag började jobba. Sedan ska vi leka hela dagen. Leka vad Lewis vill leka.
På sistone har jag blivit så trött på vårt grälande, skrikande, och tjat. Lewis är ju som sagt i trotsåldern. Men i morgon har vi inga tider att passa, han är sjuk så jag tänker inte hetsa upp mig om han inte äter sin lunch. Vi ska ha mysigt!
Just nu sitter Lewis och Brian och tittar på Top Gear. De älskar detta bilmagasin och kan titta på samma avsnitt hur många gånger som helst. Jag ska ta och kika lite på Facebook, dricka ett glas rödvin och kanske läsa lite. Idag är min fredag. Myspys
På återseende
Hett lästips!
Jag har som ni redan vet haft väldigt lite att göra på jobbet sedan starten 3e augusti.
Min räddning kom i form av www.kapitel1.se - där kan man läsa böcker som författare lagt in för att få kritik och beröm.
Jag har hittat ett och annat guldkorn och väldigt mycket trams, MEN det absolut bästa är Backpacking Dino. Jag har inte läst färdigt än, men har mycket svårt att slita mig. I morse fick min chef Annette en sur blick från mig när hon störde mig i mitt läsande. Haha. Hon såg lite förvånad ut, men jag lyckades lura henne att jag var insatt i något viktigt jobb...
Anyway - läs detta genialiska mästerverk innan författarna (ja, de är visst två!) får boken publicerad
Klicka här
Jag har beställt en bok av Jesper Juul som Pia tipsade om. Jag måste läsa lite om hur man hanterar vår son som helt plöstligt har förvandlats till ett skrikande, fordrande och trotsigt monster.
Min räddning kom i form av www.kapitel1.se - där kan man läsa böcker som författare lagt in för att få kritik och beröm.
Jag har hittat ett och annat guldkorn och väldigt mycket trams, MEN det absolut bästa är Backpacking Dino. Jag har inte läst färdigt än, men har mycket svårt att slita mig. I morse fick min chef Annette en sur blick från mig när hon störde mig i mitt läsande. Haha. Hon såg lite förvånad ut, men jag lyckades lura henne att jag var insatt i något viktigt jobb...
Anyway - läs detta genialiska mästerverk innan författarna (ja, de är visst två!) får boken publicerad
Klicka här
Jag har beställt en bok av Jesper Juul som Pia tipsade om. Jag måste läsa lite om hur man hanterar vår son som helt plöstligt har förvandlats till ett skrikande, fordrande och trotsigt monster.
Underbar söndag
Sista dagen av friidrott på TV! Jippi Ja Hurra!
Lewis har trätt in i trotsåldern ordentligt, och det känns verkligen hårt. Jag ska ta och fixa några böcker som Pia föreslog.
Allt jag ber honom att göra, gör han inte. Det jag ber honom att inte göra, tar han tid och omsorg att göra. Allt är en strid.
Det tar 10 gånger längre att utföra nåt som att ta på honom kläder, bada eller borsta tänderna.
I morse sken solen och jag kollade direkt på internet att vädret skulle bli fint hela dagen. Brian skulle se på TV förstås, så jag packade väskan och så gav vi oss iväg runt halv elva.
Vi tog tunnelbanan till Finsbury Park och gick in i parken. Vi har åkt förbi den parken tusen gånger, men aldrig har jag varit inne i den.
Lekparken var stor med massor av olika klätterställningar och roliga grejer. Det bästa av allt var att de hade en stooor sandlåda.
Vi käkade lunch i den fina uteserveringen, lekte mera och gick sedan till nöjesparken som var uppsatt över helgen.
Lewis fick åka ett tåg som gick runt runt. Först satt han i loket, och andra gången satt han i prinsessvagnen. Han var en mycket lycklig pojke.
I tuben på väg hem somnade han - helt utmattad!
När vi kom hem hade Brian dammat, dammsugit, tvättat golven och fixat tvätten! Helskönt.
Svetla och pojkarna är tillbaka från deras långa vistelse i Bulgarien. Jag har inte träffat dom än, men det dröjer nog inte länge. Hon mejlade och sa att hon hade massor att prata om.
Lewis har trätt in i trotsåldern ordentligt, och det känns verkligen hårt. Jag ska ta och fixa några böcker som Pia föreslog.
Allt jag ber honom att göra, gör han inte. Det jag ber honom att inte göra, tar han tid och omsorg att göra. Allt är en strid.
Det tar 10 gånger längre att utföra nåt som att ta på honom kläder, bada eller borsta tänderna.
I morse sken solen och jag kollade direkt på internet att vädret skulle bli fint hela dagen. Brian skulle se på TV förstås, så jag packade väskan och så gav vi oss iväg runt halv elva.
Vi tog tunnelbanan till Finsbury Park och gick in i parken. Vi har åkt förbi den parken tusen gånger, men aldrig har jag varit inne i den.
Lekparken var stor med massor av olika klätterställningar och roliga grejer. Det bästa av allt var att de hade en stooor sandlåda.
Vi käkade lunch i den fina uteserveringen, lekte mera och gick sedan till nöjesparken som var uppsatt över helgen.
Lewis fick åka ett tåg som gick runt runt. Först satt han i loket, och andra gången satt han i prinsessvagnen. Han var en mycket lycklig pojke.
I tuben på väg hem somnade han - helt utmattad!
När vi kom hem hade Brian dammat, dammsugit, tvättat golven och fixat tvätten! Helskönt.
Svetla och pojkarna är tillbaka från deras långa vistelse i Bulgarien. Jag har inte träffat dom än, men det dröjer nog inte länge. Hon mejlade och sa att hon hade massor att prata om.
Nytt utseende på bloggen
Har tänkt ett tag att bloggen är lite mörk, så jag ville ändra den.
Det här med html koder är lite svårt, så det tar nog lite tid....
Det här med html koder är lite svårt, så det tar nog lite tid....
Trevlig helg!
Skärpning!
Nehej nu är jag dålig på att skriva i bloggen igen.
Jag har väl kanske inte så mycket att skriva om. Varje dag är ju lik den förra.
Man går upp innan sju, duschar, sätter på kaffe, väcker Lewis, klär på Lewis, ser till att Lewis äter frukost, sminkar sig, tar på sig och fixar håret.
Vill helst sitta i bilen 8:40. Lewis krånglar nästan ALLTID på dagisparkeringen. Han vill sitta kvar i bilen, han vill klättra in i framsätet och hålla i ratten eller så springer han runt bilen och gömmer sig. Allt för att inte gå in genom grinden.
När vi väl är inne på dagis så går det bra. Då ser han leksaker, kompisar och dagisfröknarna. Han brukar bara ge mig en puss och så ler han sitt gosigaste leende.
På lunchen åker jag antingen hem och äter eller så tar jag en macka och sitter i parken.
Min arbetsdag ska sluta 17:15, men jag får nästan alltid sluta tidigare eftersom chefen är på semester. Jag brukar vara ute ur dörren i fem-tiden, sedan kör jag så fort jag kan (säkert - inte som en dåre) till dagiset. Det tar under 5 minuter vanligtvis. Lewis blir alltid lika glad att se mig.
I går sprang han nästan omkull mig när jag skulle få en välkomstkram.
Cristel var där och berättade om vad han gjort - dansat, haft sporttimme och allt möjligt.
"He had an accident" sa hon. Så jag trodde hon menade att han kissat på sig. "No" sa hon, så då tänkte jag att "Oj, har han bajsat i kallingarna?". Men det hade han inte heller.
Det var ett annat barn som bitit honom i handen. Det hade blivit ett märke i handen. Jag tittade genast på handen, och där på baksidan av handflatan ser man tydligt ett bitmärke. Huden hade inte spruckit, så inget sår.
Cristel gav mig en "incident-report" där det stod vad som hänt. Jag blev lite chockad tror jag, för jag tappade talförmågan en minut. Eller två.
Var det oprovocerat? Klämde jag fram. Och det var det. Det andra barnet hade bara bitit Lewis i handen och Lewis hade inte gråtit. Han hade fått mycket kramar av fröken, och sedan kallt vatten på handen. Stackars liten.
Både jag och Brian kom överens om att det var ändå bättre så, än att vi kommit dit och de sagt att det var LEWIS som oproverat bitit ett annat barn.
Brian sa åt Lewis i morse, att om nåt barn försöker bita dig idag så skriker du högt NO och drar undan armen. Lewis tittade bara storögt på pappa. Jag undrar vad som gick in i hans skalle utav den ordern...
Jag har väl kanske inte så mycket att skriva om. Varje dag är ju lik den förra.
Man går upp innan sju, duschar, sätter på kaffe, väcker Lewis, klär på Lewis, ser till att Lewis äter frukost, sminkar sig, tar på sig och fixar håret.
Vill helst sitta i bilen 8:40. Lewis krånglar nästan ALLTID på dagisparkeringen. Han vill sitta kvar i bilen, han vill klättra in i framsätet och hålla i ratten eller så springer han runt bilen och gömmer sig. Allt för att inte gå in genom grinden.
När vi väl är inne på dagis så går det bra. Då ser han leksaker, kompisar och dagisfröknarna. Han brukar bara ge mig en puss och så ler han sitt gosigaste leende.
På lunchen åker jag antingen hem och äter eller så tar jag en macka och sitter i parken.
Min arbetsdag ska sluta 17:15, men jag får nästan alltid sluta tidigare eftersom chefen är på semester. Jag brukar vara ute ur dörren i fem-tiden, sedan kör jag så fort jag kan (säkert - inte som en dåre) till dagiset. Det tar under 5 minuter vanligtvis. Lewis blir alltid lika glad att se mig.
I går sprang han nästan omkull mig när jag skulle få en välkomstkram.
Cristel var där och berättade om vad han gjort - dansat, haft sporttimme och allt möjligt.
"He had an accident" sa hon. Så jag trodde hon menade att han kissat på sig. "No" sa hon, så då tänkte jag att "Oj, har han bajsat i kallingarna?". Men det hade han inte heller.
Det var ett annat barn som bitit honom i handen. Det hade blivit ett märke i handen. Jag tittade genast på handen, och där på baksidan av handflatan ser man tydligt ett bitmärke. Huden hade inte spruckit, så inget sår.
Cristel gav mig en "incident-report" där det stod vad som hänt. Jag blev lite chockad tror jag, för jag tappade talförmågan en minut. Eller två.
Var det oprovocerat? Klämde jag fram. Och det var det. Det andra barnet hade bara bitit Lewis i handen och Lewis hade inte gråtit. Han hade fått mycket kramar av fröken, och sedan kallt vatten på handen. Stackars liten.
Både jag och Brian kom överens om att det var ändå bättre så, än att vi kommit dit och de sagt att det var LEWIS som oproverat bitit ett annat barn.
Brian sa åt Lewis i morse, att om nåt barn försöker bita dig idag så skriker du högt NO och drar undan armen. Lewis tittade bara storögt på pappa. Jag undrar vad som gick in i hans skalle utav den ordern...
Jobb och dagis
Vilken värmebölja! Precis som förväntat då jag jobbar heltid! Lewis badade i liten uppblåsbar pool hos farmor och farfar i går. Farmor var helorolig att han kommer bli förkyld för han vägrade ha t-shirt och shorts på sig när han badade...
...klart grabben ska va naken! Bra att Lewis har sina svenska hippie-tendenser väl ingrodda.
Förresten sÅ tror jag inte på att man blir förkyld pg a att vara kall. Förkyld blir man av baciller. Tror jag.
Jag har jobbat på vårt andra kontor i Leyton High Road idag. Det var mycket mer att göra än mitt jobb eftersom folk kommer in och ska lämna in formulär, fråga grejer osv.
Jag lärde mig att jag måste ansöka om Lewis skola nästa år. Jag får ange tre val i ordning. Sedan kommer han att börja skolan när han nyss fyllt 4.
På min lunchrast gick jag till TKmaxx. LOVE IT! Så mycket fina kläder. Köpte inget. Bara kollade...
Lewis grät inte i morse när jag lämnade honom på dagis. Hur förvånad var jag? Asförvånad! Han hade inte vart på dagis på 4 dagar så jag var säker på att han skulle va ledsen, men det va han inte. Result
Kram
...klart grabben ska va naken! Bra att Lewis har sina svenska hippie-tendenser väl ingrodda.
Förresten sÅ tror jag inte på att man blir förkyld pg a att vara kall. Förkyld blir man av baciller. Tror jag.
Jag har jobbat på vårt andra kontor i Leyton High Road idag. Det var mycket mer att göra än mitt jobb eftersom folk kommer in och ska lämna in formulär, fråga grejer osv.
Jag lärde mig att jag måste ansöka om Lewis skola nästa år. Jag får ange tre val i ordning. Sedan kommer han att börja skolan när han nyss fyllt 4.
På min lunchrast gick jag till TKmaxx. LOVE IT! Så mycket fina kläder. Köpte inget. Bara kollade...
Lewis grät inte i morse när jag lämnade honom på dagis. Hur förvånad var jag? Asförvånad! Han hade inte vart på dagis på 4 dagar så jag var säker på att han skulle va ledsen, men det va han inte. Result
Kram
Den man älskar trotsar man
Har just setat och läst en artikel på Vi Föräldrar som handlar om 2-3 åringar och trotset. Man kan ju känna sig misslyckad som förälder ibland när han inte lyssnar och bara vill göra som jag inte vill. Det var en intressant artikel ialla fall. Den kan ni läsa här
Ett utdrag:
"
Såväl Malin Alfvén som Kristina Hofsten gillar tjat som en del av uppfostran. Barnen lyssnar, fast det inte verkar så. Att innebörden gått in visar sig när barnet är i andra miljöer än hemma. Din lilltjej kan vara ett mönsterbarn på förskolan och en riktig trollunge hemma.
- Vill du veta hur ditt barn egentligen är, så iaktta barnet utanför hemmet, råder Malin Alfvén. Resultatet av er fostran syns då..."
Det var ju skönt att höra, för när han är på dagis är han visst hur duktig som helst. Han leker snällt, ber personalen snällt med "please" om han vill något, lägger sig ner på en madrass och sover när de säger åt honom och äter upp all maten sittande på stolen!
Jag och Brian kan ju ta att han sitter och säger "Disgusting" "äckligt" om maten och att han vill sitta framför TVn och äta. Han lägger sig ALDRIG när vi ber honom. Sovdags betyder LEKDAGS för Lewis här hemma. Vill han ha något så skriker han oftast vad det är han vill.
Trollunge hemma - jo, det är han nog. Min lille goa trollunge som trotsar för att han vet att vi älskar honom och han känner sig trygg.
Trollunge som också pussas och kramas och vill gosa mycket. Jag vill aldrig att han ändrar sig. Förutom trotset förstås...
Två dagar i rad nu så har han ialla fall INTE gråtit när jag lämnat honom på dagis! Det känns helt underbart. I torsdags log han åt mig i fönstret när jag gick. Trodde knappt det var sant.
I fredags satt 4-5 äldre barn i läshörnan, och när de fick syn på Lewis skrek dom: "Lewis is here! LEWIS LEWIS". Det var en så fin känsla att se att han är omtyckt av barnen. Han gav mig en puss och gick till sina nya kamrater för att leka. "Mamma kommer sen" säger han ofta. Och så är det ju. Mamma kommer ju alltid sen.
Idag ska det bli sol har jag bestämt. Då ska vi till Hampstead Heath och Lewis ska få leka i sanden och bada.
Ett utdrag:
"
Såväl Malin Alfvén som Kristina Hofsten gillar tjat som en del av uppfostran. Barnen lyssnar, fast det inte verkar så. Att innebörden gått in visar sig när barnet är i andra miljöer än hemma. Din lilltjej kan vara ett mönsterbarn på förskolan och en riktig trollunge hemma.
- Vill du veta hur ditt barn egentligen är, så iaktta barnet utanför hemmet, råder Malin Alfvén. Resultatet av er fostran syns då..."
Det var ju skönt att höra, för när han är på dagis är han visst hur duktig som helst. Han leker snällt, ber personalen snällt med "please" om han vill något, lägger sig ner på en madrass och sover när de säger åt honom och äter upp all maten sittande på stolen!
Jag och Brian kan ju ta att han sitter och säger "Disgusting" "äckligt" om maten och att han vill sitta framför TVn och äta. Han lägger sig ALDRIG när vi ber honom. Sovdags betyder LEKDAGS för Lewis här hemma. Vill han ha något så skriker han oftast vad det är han vill.
Trollunge hemma - jo, det är han nog. Min lille goa trollunge som trotsar för att han vet att vi älskar honom och han känner sig trygg.
Trollunge som också pussas och kramas och vill gosa mycket. Jag vill aldrig att han ändrar sig. Förutom trotset förstås...
Två dagar i rad nu så har han ialla fall INTE gråtit när jag lämnat honom på dagis! Det känns helt underbart. I torsdags log han åt mig i fönstret när jag gick. Trodde knappt det var sant.
I fredags satt 4-5 äldre barn i läshörnan, och när de fick syn på Lewis skrek dom: "Lewis is here! LEWIS LEWIS". Det var en så fin känsla att se att han är omtyckt av barnen. Han gav mig en puss och gick till sina nya kamrater för att leka. "Mamma kommer sen" säger han ofta. Och så är det ju. Mamma kommer ju alltid sen.
Idag ska det bli sol har jag bestämt. Då ska vi till Hampstead Heath och Lewis ska få leka i sanden och bada.
2års check-up...
Kärringen hade sagt att Lewis var överviktig!!! Va i hela fridens namn?
Ja, han är stor. Det håller jag med om. Han är INTE tjock. Han är ju för sjutton bara 2 år! Han är lång som en 4åring, men inte lika aktiv som en fyraåring, så det är klart att han inte passar in i hennes "normala kurva"!
Ok, så hon hade inte sagt att han var tjock. Hon sa till Brian att han var överviktig enligt "kurvan". Skitsnack.
Lewis blev nog lika sur som jag, för han vägrade att lägga pussel, prata eller göra som hon sa.
Ha!
Vem bryr sig? Jag vet att han är den bäste, smartaste och goaste tvååring i världen. Och jag vet att han inte äter en massa skit. Han älskar frukt och grönsaker. Hatar såser. Visst, han gillar chips, pommes frites och godis men det får han ju bara ibland.
Brian tog honom alltså till kontrollen i morse. Sedan lämnade han honom på dagis, och Lewis hade börjat gnälla redan då han såg dagis. Sedan hade han ställt sig framför Brians ben och försökt stoppa honom från att gå in i grinden. Sedan gallskrek han när Brian skulle gå.
Brian ringde mig på jobbet och sa att nu vet han hur det känns.
Efter att Brian hade gått så hade det gått bra på dagis. Han var ute när jag hämtade honom. Satt på en cykel och snackade med en annan kille. Katie sa att han pratat mer idag än han gjort förut, och han hade skrikit "Come on" "Let's go" till de andra barnen när de skulle ut. Haha, riktig liten boss.
Ja, han är stor. Det håller jag med om. Han är INTE tjock. Han är ju för sjutton bara 2 år! Han är lång som en 4åring, men inte lika aktiv som en fyraåring, så det är klart att han inte passar in i hennes "normala kurva"!
Ok, så hon hade inte sagt att han var tjock. Hon sa till Brian att han var överviktig enligt "kurvan". Skitsnack.
Lewis blev nog lika sur som jag, för han vägrade att lägga pussel, prata eller göra som hon sa.
Ha!
Vem bryr sig? Jag vet att han är den bäste, smartaste och goaste tvååring i världen. Och jag vet att han inte äter en massa skit. Han älskar frukt och grönsaker. Hatar såser. Visst, han gillar chips, pommes frites och godis men det får han ju bara ibland.
Brian tog honom alltså till kontrollen i morse. Sedan lämnade han honom på dagis, och Lewis hade börjat gnälla redan då han såg dagis. Sedan hade han ställt sig framför Brians ben och försökt stoppa honom från att gå in i grinden. Sedan gallskrek han när Brian skulle gå.
Brian ringde mig på jobbet och sa att nu vet han hur det känns.
Efter att Brian hade gått så hade det gått bra på dagis. Han var ute när jag hämtade honom. Satt på en cykel och snackade med en annan kille. Katie sa att han pratat mer idag än han gjort förut, och han hade skrikit "Come on" "Let's go" till de andra barnen när de skulle ut. Haha, riktig liten boss.
Jazz afternooooon
Helgen var helmysig. Vi hade fint väder som sjutton, och på lördagen efter att Rhiana & Claudette åkt till Lesa i Borehamwood, så gick vi ner till Lloyds Park. Där anordnades Picnic in the Park med ett jazzband.
Vi är väl inte världens jazzfantaster, men det var hemskt bra bakgrundsmusik. Man behöver ju inte sitta och glo på bandet.
Söndagen var jättevarm. Vi städade och gick ut en kort sväng - jag och Lewis. Det var nästan för varmt för att vara ute. Jag orkade inte ens ta tåget till Hampstead Heath. Där finns ju ialla fall en barnpool att svalka Lewis i, men det verkade för jobbigt att resa dit. Vi tog det lugnt hemma istället, och så var vi ute på gården och fixade med Emmaljunga vagnen. Nu ser den jättefin och nästan ny ut. Jag ska försöka sälja den på Svenska Kyrkan eftersom den inte verkar sälja alls på E-bay.
Mitt liv på VT Education & Skills i Highams Park är fortfarande lugnt. Jag har varit i förrådet och inventerat pennor, papper och dyligt för att ha något att göra. Jag har lärt känna de flesta, men många är lediga också.
En dam har visst varit sjukskriven i 8 månader för att hennes bror dog. Undrar om hon kommer tillbaka? Hon måste ju fatta att folk pratat om henne bakom ryggen.
Vissa grejer är de helt avspända med, men andra - som internet och e-mails - är de stenhårda på. Man får inte skicka personliga e-mails och inte använda internet för privat bruk.
Nu ska jag väcka Lewis. Han ska på 2års check idag kl 10. Brian ska ta med honom dit.
Vi är väl inte världens jazzfantaster, men det var hemskt bra bakgrundsmusik. Man behöver ju inte sitta och glo på bandet.
Söndagen var jättevarm. Vi städade och gick ut en kort sväng - jag och Lewis. Det var nästan för varmt för att vara ute. Jag orkade inte ens ta tåget till Hampstead Heath. Där finns ju ialla fall en barnpool att svalka Lewis i, men det verkade för jobbigt att resa dit. Vi tog det lugnt hemma istället, och så var vi ute på gården och fixade med Emmaljunga vagnen. Nu ser den jättefin och nästan ny ut. Jag ska försöka sälja den på Svenska Kyrkan eftersom den inte verkar sälja alls på E-bay.
Mitt liv på VT Education & Skills i Highams Park är fortfarande lugnt. Jag har varit i förrådet och inventerat pennor, papper och dyligt för att ha något att göra. Jag har lärt känna de flesta, men många är lediga också.
En dam har visst varit sjukskriven i 8 månader för att hennes bror dog. Undrar om hon kommer tillbaka? Hon måste ju fatta att folk pratat om henne bakom ryggen.
Vissa grejer är de helt avspända med, men andra - som internet och e-mails - är de stenhårda på. Man får inte skicka personliga e-mails och inte använda internet för privat bruk.
Nu ska jag väcka Lewis. Han ska på 2års check idag kl 10. Brian ska ta med honom dit.
Då var det helg igen
Enligt far min så får jag räkna med att Lewis gråter när jag lämnar honom i en månad. Jag längtar verkligen till den dag då jag lämnar honom och han bara säger "hej då mamma", vänder sig om och springer till en kompis för att leka. I morse var han glad i bilen, grät inte när vi kom till dagis, såg jätteglad ut när han såg Christel - hon var sjuk i 2 dagar. Sedan när han förstod att jag skulle gå så började han att gråta. Högt och desperat. Fyfan, va det är svårt!
Jag VET att det blir bättre, och jag VET att jag tjatar om hur jobbigt det är, men det är verkligen hemskt.
När jag slutar på kvällarna så tar det knappt 4 minuter att komma till dagis, och det är en sån underbar känsla att få en stor bamsekram av Lewis och han ser så nöjd ut när fröken berättar om vad han gjort, vad han ätit, hur länge han sov och vem han lekt med. De skriver ner allt på en lapp under dagen, så man kan titta på den och ta den med sig hem. Det gjorde vi både i går och i förrgår och en dag visade Lewis stolt pappa Brian som läste att Lewis ätit lasagne med grönsaker till lunch och en fruktsallad till efterrätt. Han hade lekt med modellera ute på gården och sovit mellan 13-14.
Igår tog han med lappen hem till farmor och farfar efter dagis. Han visade farmor, hon såg inte att läsa, så då hämtade Lewis hennes glasögon. Då kunde hon se att han ätit ugnsbakad tonfisk o pastaröra till lunch, han hade gjort en teckning med grönsaksstämpel, tagit hand om bebisarna och sovit i nästan två timmar.
Anledningen till att jag åkte till Eunice och Shirley efter att ha hämtat Lewis från dagis var för att jag hämtade Claudette och Rhiana. De sov över igår.
Idag skiner solen och det ska bli en riktig sommardag. Vi ska till Lloyds park senare. De har nåt Jazzband som ska spela i parken medan man kan sitta och njuta av medtagen picknick. Låter som något annorlunda och skoj att göra.
Rävarna på baksidan driver mig till vansinne! De är så högljudda och drar med sig all skit de hittar in på gården bakom lägenheterna! Usch.
I början tyckte jag att det var skitskoj med rävar att spana på när man gick upp mitt i natten, men nu skulle jag inte tveka att skjuta dom om jag hade en hagelbössa!
Jag VET att det blir bättre, och jag VET att jag tjatar om hur jobbigt det är, men det är verkligen hemskt.
När jag slutar på kvällarna så tar det knappt 4 minuter att komma till dagis, och det är en sån underbar känsla att få en stor bamsekram av Lewis och han ser så nöjd ut när fröken berättar om vad han gjort, vad han ätit, hur länge han sov och vem han lekt med. De skriver ner allt på en lapp under dagen, så man kan titta på den och ta den med sig hem. Det gjorde vi både i går och i förrgår och en dag visade Lewis stolt pappa Brian som läste att Lewis ätit lasagne med grönsaker till lunch och en fruktsallad till efterrätt. Han hade lekt med modellera ute på gården och sovit mellan 13-14.
Igår tog han med lappen hem till farmor och farfar efter dagis. Han visade farmor, hon såg inte att läsa, så då hämtade Lewis hennes glasögon. Då kunde hon se att han ätit ugnsbakad tonfisk o pastaröra till lunch, han hade gjort en teckning med grönsaksstämpel, tagit hand om bebisarna och sovit i nästan två timmar.
Anledningen till att jag åkte till Eunice och Shirley efter att ha hämtat Lewis från dagis var för att jag hämtade Claudette och Rhiana. De sov över igår.
Idag skiner solen och det ska bli en riktig sommardag. Vi ska till Lloyds park senare. De har nåt Jazzband som ska spela i parken medan man kan sitta och njuta av medtagen picknick. Låter som något annorlunda och skoj att göra.
Rävarna på baksidan driver mig till vansinne! De är så högljudda och drar med sig all skit de hittar in på gården bakom lägenheterna! Usch.
I början tyckte jag att det var skitskoj med rävar att spana på när man gick upp mitt i natten, men nu skulle jag inte tveka att skjuta dom om jag hade en hagelbössa!
Vi saknar dig, mormor/mamma!
Lewis frågar efter mormor hela tiden och tror att hon ska finnas i varje vrå. Det är svårt för honom att förstå hur hon är här en dag och i sverige nästa.
Jag saknar också mamma och känner som vanligt en skuldkänsla för att vi inte gjorde mer roliga grejer, för att jag var grinig ibland och för allt det där som man inte kan ändra på när du redan åkt hem.
Jobbet har gått bra. Det är TRIST men det hade jag väntat mig. Inte mycket att göra förrän i september när skolorna börjar igen. Alla verkar så trevliga.
Jag pratar mycket med Debbie och Lisa. Debbie hade mitt jobb men har fått en bättre tjänst och Lisa är min närmste chef. De är både skittrevliga. De snackar MYCKET mera än de jobbar. Typiskt inom kommunen i detta land...
Idag var första dagen som Lewis var på dagis hela dagen. Han grät i morse och sa att han ville till nana och grandad. På dagis grät han också när jag gick.
Jag längtar efter dagen när jag kan lämna honom på morgonen utan att han gråter!
I kväll fick jag sluta 5, så jag var på dagis fem över fem och Lewis var ju inte alls ledsen. Han hade haft skoj, inte gråtit, ätit all sin mat och somnat under sovtiden. Jag är så glad.
Det är SKITVARMT i London. Idag har det vart 31 grader och stilla. Mitt nya kontor har ingen luftkonditionering...
...pust.
Jag saknar också mamma och känner som vanligt en skuldkänsla för att vi inte gjorde mer roliga grejer, för att jag var grinig ibland och för allt det där som man inte kan ändra på när du redan åkt hem.
Jobbet har gått bra. Det är TRIST men det hade jag väntat mig. Inte mycket att göra förrän i september när skolorna börjar igen. Alla verkar så trevliga.
Jag pratar mycket med Debbie och Lisa. Debbie hade mitt jobb men har fått en bättre tjänst och Lisa är min närmste chef. De är både skittrevliga. De snackar MYCKET mera än de jobbar. Typiskt inom kommunen i detta land...
Idag var första dagen som Lewis var på dagis hela dagen. Han grät i morse och sa att han ville till nana och grandad. På dagis grät han också när jag gick.
Jag längtar efter dagen när jag kan lämna honom på morgonen utan att han gråter!
I kväll fick jag sluta 5, så jag var på dagis fem över fem och Lewis var ju inte alls ledsen. Han hade haft skoj, inte gråtit, ätit all sin mat och somnat under sovtiden. Jag är så glad.
Det är SKITVARMT i London. Idag har det vart 31 grader och stilla. Mitt nya kontor har ingen luftkonditionering...
...pust.
Lewis är 2!!!
Då så var det dags för ett nytt kapitel i vårt liv. Jag har börjat mitt nya jobb på VT, Lewis har fyllt två år och börjar dagis på onsdag.
Mamma åkte hem i morse, så nu får Brian börja diska igen...
Nya jobbet är precis som jag förväntat. Personalen är jättetrevlig, men sitter mest och låtsas se upptagna ut medan de egentligen inte gör något alls. När chefen gått hem strax före fyra så utbröt ett allmänt surr då alla började snacka. De pratar om allt från favorit-såpoperan till vilka parfymer de gillar till matrecept. Inte mycket jobba alltså. Jag har setat och l äst instruktioner, kollat mina e-mails och städat i skåpet här i receptionen. I morgon ska jag och chefen till en annan byggnad och kolla läget.
Lewis inskolning var inte lätt. JAg skulle vilja säga att det var det svåraste jag gjort i hela mitt liv. Att lämna honom hos främlingar medan han gråter och protesterar går emot ALLA mina instinkter. Det kändes som om jag var världens sämsta mamma varje gång.
På fredagen skulle han vara där 10-15:30. Redan på morgonen hemma så sa han "nej mamma. Nej tack" när jag sa att vi skulle till dagis. Han la till "Nej tack" för att vara artig och snäll och liksom få fram att han verkligen inte ville. I bilen var han ok för jag pratade om att det var hans födelsedag i morgon osv. Så fort han såg dagis så började han gråta och protestera. JAg lämnade honom gråtande hos Katie. Hans "nyckelpedagog" Christel var på toaletten och bytte på ett annat barn. Jag ville inte att LEwis skulle se mig ledsen, så jag stack fort som sjutton därifrån. Grät hela vägen hem och kom hem till mamma och fick nog nästan henne att gråta också. När jag lugnat mig lite så ringde jag till dagiset och frågade hur det var. "Han sitter hos Katie. Hon läser för honom". Inga tårar.
När mamma och jag kom tillbaka halv fyra så tittade vi in i fönstret och där sprang han runt och så nöjd och glad ut. Det var så otroligt skönt att se. Christel berättade att allt gått jättebra hela dagen och han hade lekt med de andra barnen. HAn fick tårta och present efter deras mellanmål. Lycka!
Nu kände jag mig så mycket bättre. En sten hade lyfts från mina axlar och en gnolande känsla i magen hade försvunnit.
På kvällen hade dagis grillafton så då åkte Brian, jag, mamma och Lewis dit. Lewis trodde först att vi skulle lämna honom så han blev lite ängslig men slappnade snart av. Det var en mycket trevlig afton med MASSOR av mat!
Lördagen var Lewis födelsedag. Tänk att han fyller två redan! Herrejösses! Vi sjöng när han vaknade och han fick en liten muffin med två ljus på som han blåste ut. Alla paket från familjen i sverige och från oss låg på vardagsrumsgolvet i en hög tillsammans med två heliumfyllda ballonger. Han älskade ballongerna och vi fick lov att tjata på honom för att han skulle börja öppna sina paket.
Redmanklanen kom och vi åt och drack och barnen lekte. Det var livat och glatt som sig bör på ett 2årskalas!
