Redman

Annandag Jul heter Boxing Day i England. Anledning är att tjänstefolket fick en låda eller box den dagen från sin arbetsgivare förr i tiden på just Annandagen. De hade ju inte tid att få julklappar på juldagen för då skulle ju herrskapet ha mat, pysslas om och allt skötas. Nej, de fick allt snällt vänta tills dagen efter. Så nu vet ni det.

Boxing Day är också dagen då affärerna börjar rean. Hysteri och kalabalik i affärerna är min absoluta mardröm. Lesa skulle till NEXT rean idag. Den började kl 4 i morse, och då måste man nog vara på plats halv fyra för att slippa hamna sist i kön i kylan. Nej tack. Jag avstår.

Efter att ha fått penicillin och sedan tillfrisknat och lyckats hålla sig frisk i 8 dagar, så har Lewis blivit sjuk igen. Han vaknade från sin eftermiddagstupplur i måndags med feber och hosta - igen. På kvällen efter välling, så kräktes han upp hela saligheten i sängen på Brian.
Igår tog jag honom till läkaren, men hon sa att han bara hade en förkylning och att det inte var något att oroa sig för. Hmm, hade hon inte nämnt astma vid mitt förra besök, så hade jag inte vart så orolig denna gång.
Hon skrev ialla fall ut ett recept på hostmedicin till honom.
Efter läkarbesöket var vi ute nästan hela dagen. Lewis orkade inte leka, men satt i vagnen mest och tittade på Londons trafik och på alla som halkade runt på trottoarerna.

När ska de lära sig i detta land? De sa på väderrapporterna förra veckan att det skulle bli snö, och lik förbannat så har de inte saltat, grusat eller plogat! Det tog 4 timmar för Brian att köra hem i måndags kväll!
Vägarna är som iskanor och trottoarerna är nästan helt omöjliga att gå på. Vi har en hel massa gamla pensionärer på vår gata och de kan ju inte komma ut! Usch.

Nya grannar har vi fått. Jag hälsade på dom i går. Det är en familj från Mauritsius tror jag bestämt att de sa, fast de har bott på Irland innan de kom hit. De har två pojkar på 10 och 14 år som verkade väldigt artiga och trevliga. De är tysta också. Det gillar vi. Och de verkar inte laga illaluktande mat. Det gillar vi också.

Avslutar med Lewis kusiners nya skolfoton:

Lewis och jag har varit ute idag. Det var soligt och vackert, men OJ vad isigt! Det var is överallt och jag körde jättesakta. Vi parkerade nere vid vattenreservoaren och gick en liten promenad runt kanalen. Lewis älskar att titta på båtarna som ligger där. Det är nog bara husbåtar tror jag. Pråmar kanske det heter?
Det var även några galningar ute och rodde i såna där enormt långa roddbåtar.

Annars har vi haft en ganska lugn helg. Jag var ute med jobbarkompisarna i fredags. Vi gick till en pub i Walthamstow Village och hade en mycket trevlig kväll. 





Nu har jag jullov och ska bara vara med Lewis måndag och tisdag, shoppa lite på onsdag och sedan fira jul hemma med Brian & Lewis på julafton. På juldagen bär det av till Eunice & Shirley.

Och så har Brittany Murphy gått och dött av hjärtfel vid 32 års ålder! What's up with that? Droger? Kanske. Hon var suverän i filmen "Spun".

Amanda & jag

Matt & Christines mellandotter Anna-Belle

Matt & Christines äldsta dotter Chiara

Matt, yngsta dottern Maya & Christine


Jag stilar

Raykaan & Tom

Jag måste erkänna att jag helt glömt bort att det var Lucia idag
tills Annika skickade ett sms och önskade Glad Lucia.
Det är något som inte firas alls här i England, och som jag kommer sakna som mamma. Jag vill ju också bli uppvaktad med pepparkakor och kaffe på luciamorgonen. Eller är det inte så hemma?

Skridskoåkning
Idag hade vi bokat skridskoåkning på landet med Tom, Amanda, Raykaan, Toms brorsa Matt, Christine och deras tre döttrar Ciara, Annabelle och Maya.
Lewis fick skridskor som man satte över skorna med dubbla medar på varje fot. Han stod snett med fötterna och åkte hit och dit. Han började gråta för att det gjorde ont i fötterna. Brian fick ta honom i vagnen och gå runt istället. Jag fortsatte att åka och älskade det! Jag har inte åkt på jätetmånga år! Det kändes i knäna.
Stället där de hade "REAL ICE SKATING RINK" (som de annonserade) var ett otroligt stort trädgårdscentrum. De hade alla möjliga växter och träd. Man kunde spendera upp till £ 6000 på ett träd! Alltså 69509 kr!
De hade även karuseller och ett tåg till Lewis stora lycka.
Brian tog kort och filmade, så jag ska lägga upp det vid tillfälle. Nu ska jag kolla på X Factor finalen. Våran idol, typ.
Jag håller på Olly:

Fast han haft feber och varit allmänt hängig sen i måndags, så vill han ut varje dag! "MAMMA! Gå UT" säger han i 10-tiden varje dag. Javisst, lite frisk luft skadar ju inte. Bara han inte smittar ner andra barn eller de smittar honom så måste vi ju ut. Det är klart!
I måndags åkte vi till Svetla. Lewis och Nicolay lekte i trädgården, och sedan i lekparken. Vi var ute i 3-4 timmar.
I tisdags träffade vi Svetla och barnen i lekparken vid Selbourne Walk och var ute och lekte, gick sedan till biblioteket.
I onsdags efter tandläkaren så gick vi till Lloyds Park och den stora lekparken, men han hade ingen ork att leka. "Vill sitta vagnen, mamma". "Ska vi gå hem, Lewis?" "NEEEJ, inte hem". Ok, vi gick till posten, sedan till biblioteket igen och lånade lite böcker. Sedan tog vi tåget till Tottenham Hale för han älskar ju att åka tåg. Vi tog en fika på ASDA och tog sen bussen hem. Vi var inte hemma förrän i två-tiden.
I går ville han till "teket" igen, så vi strosade till biblioteket och kände oss som hemma. Stammisar som vi är. En bibliotekarie kom fram med ritpapper och kritor till Lewis. Det blev mycket populärt. Han har blivit väldigt intresserad av att rita och är bra på att rita bilar.
Sedan bar det av till lekparken, en titt på bussarna och tågen, en tripp till Boots för att hämta hans penicillin och sedan hem igen. 
På eftermiddagen när han började bli trött annonserade han att han ville sova i vagnen. Det var bara att bylta på oss och gå ut igen. Han somnade på en gång och sov så sött i sin Phil & Ted.

Nästa vecka när jag sitter på arslet på jobbet hela dagarna så kommer jag att sakna min lille Lewis och våra promenader.
Idag får jag se till att vi får en alldeles speciell "ute-dag", men vart? 

Vi fick köpa grisen i säcken för alla riktiga julgranar låg i nätkassar och man hade ingen aning om hur de såg ut.
Vår julgran blev ju en angenäm överaskning. Eller gris.
Vad tycks?

Ryggvärk utan namn är diagnosen. Eller utan orsak. Vad vet jag? Nåt namn finns inte, men det är visst väldigt vanligt att få akut ont i ryggen utan att man gjort något särskilt eller att det är något allvarligt fel.
Min läkare gav mig starka värktabletter och sjukskrev mig fram tills den 13:e december.
Jag ska alltså inte jobba igen förrän 14:e december. Då ska jag jobba en vecka och sedan har jag två veckors jullov! Jag tror nog att min rygg hinner bättra sig innan 2010!

Lewis har nog hittat sin plats på dagis nu. Han verkar gilla att vara där och han har ju sina kompisar.
Han och Izhak är fortfarande bästisar, men han pratar även om Archie, Yusuf och Thomas
när han babblar om dagis på kvällarna.
I morse när jag lämnade honom så vittnade jag för andra gången en av personalen skrika åt Izhak samtidigt som hon stadigt höll honom i armen (det såg ut som hon höll riktigt hårt faktiskt). Samma personal som första gången alltså. Jag vet inte ens vad hon heter, tanten. Hon jobbar i 'pre-school'-avdelningen. Alltså 3-5års gruppen.
Första gången tyckte jag att det var inte bra, men hon kanske var stressad. Lät det vara.
Idag kunde jag inte det - låta det vara. Jag tänkte på det, och tänkte på det och "tänk om det var Lewis som hon höll hårt i armen samtidigt som hon skrek åt honom?" Nej, så får det väl inte gå till?
Jag har jobbat på dagis. Visserligen bara i tre månader, men jag skulle ALDRIG komma på tanken att skrika åt barnen. Vi betalar £50/dagen för att de ska ta hand om Lewis, då får de väl se till att de hanterar situationer bättre?! Har jag överreagerat?
Efter mitt läkarbesök så ringde jag till föreståndarinnan, Gail.
Varför börjar jag alltid gråta när jag är arg? Fy, va patetiskt. Jag lät ju som en lipsill istället för den bestämda föräldern som jag ville låta som!!!
Stön. Hon höll i alla fall med mig, och sa att barnen får tre chanser. Om de inte lyssnar vid en tredje tillsägning så tas de bort från situationen i 2-3 minuter, en personal sitter ner och talar om för dom vad de gjort fel och sen är det inget mer med det. Perfekt. Vi kör också time-out. När vi kommer ihåg det.
Hon lovade att höra sig för med personalen.


Nu ska jag till posten och posta mitt sjukintyg.
Adjöken från en som är arg på en dagisfröken!