Michael Jackson
Den rubriken såg jag här på blogg.se när jag skulle logga in nu på fredagmorgonen.
Han var ju för sjutton bara 50 år.
Karln var onekligen en mycket knepig prick, men en otrolig talang.
Jag tror inte det finns NÅGON som kan skriva, sjunga och dansa som han
.
Michael Jackson turne'n BAD som jag och Tottan var på '88 (tror jag det var)
i Göteborg var den absolut bästa konsert jag sett.
Vi hängde med Jonas, Stefan Rahmn och några killar i en minibuss till Göteborg. Det var en oförglömlig upplevelse.
Nu kommer Brians oöppnade vinylskiva "Off the Wall" bli värd stålar....
Igår badade Lewis i bassängen som morfar stack och köpte åt honom. Han tyckte det var jätteskoj att fylla på den med vatten. Han fick hålla i slangen, och kom strax under fund med att han kunde stänka ner mig och Adam som stod vid sidan om. Ju mer vi skrek och sprang iväg, ju roligare hade han.
Lewis i nya bassängen
Pappa gjorde en mycket god köttfärssås till lunch med bandspagetti, och Lewis åt massor. Det gladde mig för hans aptit har varit dålig på sistone.
Sedan skjutsade pappa till tågstationen. Vi fick åka ett dubbeldäckartåg till Strängnäs till Lewis stora lycka.
Tottan mötte oss, och vi gick till hamnen och tog en Slagstaglass. Tottan och jag slog på stort och valde varsin Banana Split. Lewis som inte är så förtjust i mjukglass fick en kulbägare med någon tuttifrutti glass i alla regnbågens färger.
Vi kollade båtarna och stannade vid den fina lekparken innan vi gick till Tottans nya lägenhet. Den var jättefin. Nytt golv och tapeter hade hon fått. Tjusigt värre.
Vi åkte och vattnade i huset också eftersom Peter och barnen var i Tranås. Lewis kände igen sig och sprang direkt till pianot. Han spelade en hel del och skrattade åt Tottan och mig som dansade i vardagsrummet.
Det var skönt att se att Tottan, min älskade bästis, mår bra och känner att hon fattat rätt beslut.
Hon verkade så nöjd med tillvaron. Puss på henne.
En update
Nu har jag vart dålig på att skriva. Fy skäms.
Den här veckan har jag försökt att spendera så mycket tid med Lewis som möjligt. Faktumet att han ska börja dagis och jag börja jobba heltid har fått mig att vilja ta vara på varje minut och bara ha roligt med honom.
På tisdagen var vädret superhett och soligt, så vi tog tåget till Gospel oak, gick till lekparken som har en sandlåda! Ibland kan man se kändisar här i Hampstead Heath. Det är lite finare område med dyra huspriser.
Vem vet. Kanske var det kändisars barn som var där med sina barnflickor?
Lewis älskar att leka i sanden. Engelska lekparker har nästan aldrig sandlådor.
Nära lekparken finns en barnpool. Dit gick vi förstås. Finns det nåt han älskar mer än sand, så är det just vatten. Det var lite krångligt att vara själv med honom, för man måste hålla koll på vagnen på gräsmattan samtidigt som man kollar en sprattlande, springade 22-månaders kille som har roligt i vattnet.
Han åkte under några gånger, men det brydde han sig inte om.
Tur att vi är två som håller koll i Turkiet. Både Brian och Eunice har förmanat mig att hålla koll på honom och inte låta något hända honom.
Igår flög vi till sverige igen. Lewis är ju veteran. Jag har tappat räkningen, men jag tror han han flygit hit 9 eller 10 gånger redan.
Det gick bra. Han lekte med nyligen inköpta bilar på flygplansbordet och ställde upp dom i vanlig ordning efter varandra som om de är i värsta Londontrafiken.
Susanne och pappa hämtade, och så fort som "Sune" fanns med i bild, så fanns inte jag längre. Så är det ju. Lite avkoppling för mig alltså. :)
Åkte till Bauhaus och kollade markiser och käkade glass innan vi åkte hem till Adam. Adam är på väg att bli man. Lewis var lite blyg för honom. Tänk så det kan förändras på ett år?
Det är stekhett här hemma. Lewis hade skoj i trädgården med Sune. Planterade om blommor, vattnade blommor och gräs, tvättade Adams gamla trehjuling och leksaker. Till och med morfars jeep fick en dusch.
Han höll igång till halv elva, sedan somnade han som en stock. Nu sover han än.
Snart ska morfar (Åke), jag och Lewis sticka och köpa en uppblåsbar bassäng. Sedan blir det väl bada för hela slanten! Ända tills 2 ialla fall, då vi tar tåget hem till Tottan och kollar in hennes nya lya.
Midsommar
Intervjun
I fredags hade jag beslutsångest. Visste inte om jag skulle gå på intervjun eller inte. Jag vart såå lättade när Brian kom hem 14:20 (tidigt från kursen).
Han lyssnade till mitt dilemma, och sa "go! You don't have to accept it, but just go and see how you like the place and the people".
Han hade rätt förstås, Om jag inte gått, hade jag ju undrat om jag gått miste om nåt.
Det var en intensiv intervju med en halvtimmes test, och sedan en
halvtimmes intervju med 3 personer och så jag. Mycket krångliga frågor och svettandes från mig...
Jag vet ju inte om de erbjuder mig jobbet. Om de gör det så tror jag att jag svarar nej.
Nej, jag vet. Jag tar jobbet som jag redan tackat ja till. Nära och säkert.
Midsommar
Fredagkväll var midsommar, men vi firade inte direkt. Jag kom hem från intervjun och kände mig helt slutkörd efter intensiv vecka med intervjuer och dagissökande. Vi åt ris och kyckling, drack vin och somnade tidigt.
På lördagen stack vi till Hyde Park. Där ordnade Svenska handelskammaren midsommarfirande med dans runt en mini-midsommarstång. Det finns visst höjdregler i Hyde Park, så den fick lov att vara liten.
Vi tog med oss picknick och satt i gräset och njöt. Lewis sprang runt och var jätteglad. Han älskar ju att vara ute.
Dansa ville han INTE
Glad Midsommar
Så har jag ju faktiskt redan tackat ja till jobbet här i Walthamstow. Detta jobb är heltid och inte särskilt bra betalt. Totalt så blir det förstås mer pengar.
Jag har redan lämnat Lewis hos svärföräldrarna för att gå på intervjun. När jag kom hem från dom för att duscha och piffa upp mig, så ringer jobbet jag tackat ja till. De vill att jag kommer in på måndag för att skriva kontrakt...
...nu känner jag mig verkligen velig.
Tar jag jobbet som jag redan accepterat, jobbar som en gnu 5 dagar i veckan för en skitlön - MEN får alla skollov lediga, nära till jobbet och fördelen att jobba för kommunen.
ELLER tar jag jobbet (om jag blir erbjuden) i stan som blir mindre pengar - MEN bara 3 dagar i veckan, så bara en dag på dagis i veckan för Lewis, 2 dar hos farmor & farfar och resterande dagar med MIG :o)
Dagispriserna är
£ 596 i månaden för 3 dagar/veckan
eller
£199 i månaden för 1 dag/veckan
Fan, jag går på intervjun och ser vad som händer...
Glad Midsommar på er
Jobba på skolnämnden i Waltham Forest?
Första intryck: Här vill jag jobba! Fint, rent, prydligt - ordning och reda!
Damen i receptionen, Debbie, var hemskt trevlig och en riktig snackpåse. Hon hade fått en ny tjänst så receptionist jobbet var nu ledigt.
Intervjun var ca 35 minuter lång, 2 tanter - Lesa & Anette - frågade en himla massa svåra frågor. Jag gjorde mitt bästa i att svara vettigt. Jag tyckte det gick ok trots allt. Jag kände mig febrig och så väldigt täppt i näsan och runt ögonen.
Efter intervjun åkte jag till Eunice och åt lunch. Lewis hade haft skoj ut i trädgården med att gräva och plocka.
Vi stack till Matalan och handlade lite. Eunice köpte 2 par shorts och en t-shirt till Lewis. Jag handlade ett par leggings och en t-shirt.
På väg hem igen ringde Anette från VT där jag vart på intervjun. Hon erbjöd mig jobbet!
Jippie! Jag har ett jobb!
3:e augusti börjar jag alltså. Heltid 9-5. MEN ledigt alla skollov! Anställd av kommunen - Waltham Forest. Hur himla bra?!
Jag tjänar inte så bra, men det är ju nära och det är ju lågkonjunktur!
Nu måste jag hitta dagis minst 3 dagar i veckan from 3/8. PANIK!
Mera intervjuer och ett strålande väder
I söndags var Annika här. Hon sov över i lördagsnatt. Vädret var kanon! 30 grader varmt. Vi gick till lekparken och sedan till Matalan och shoppade lite. Sedan bjöd Annika på lunch i vår favoritpub. Vi satt förstås ute på Ferry Lane Inn och njöt av en cider, god mat och solen!
1. i morgon på ett kontor i Chingford som receptioinst på nån skolnämnd vilket är endast under skoltid som låter perfekt.
2. på fredag som jag redan nämnt...
3. på måndag i Fulham för en firma som tillverkar kakel. Jobbet är deltid (22 timmar i veckan) men ligger ju så långt bort.
Det är himla skönt att få komma på intervjuer. Det gör ju att man känner sig lite eftertraktad.
Lewis somnade 00:50 i natt! Han har inte sovit hela dagen idag, så jag hoppas på en tidig kväll. Jag mår URK! Jag har fått en förkylning som känns i hela ansiktet. Mest runt ögonen. Kanske någon bihåleinflammation. Pest är det ialla fall. Jag känner mig allmänt hängig och totalt igentäppt.
Svetla har åkt till Bulgarien med sönerna i tre veckor. Hon var ett nervöst vrak igår innan de skulle åka. Hon ångrade att hon skulle åka själv med pojkarna. Jag kan ju inte säga att jag tror det blev lätt. Nicolaj är den vildaste unge jag känner. Han lyssnar inte ALLS. Marjo är jättesnäll men han vill ju inte heller sitta stilla nuförtiden. Hon fick nog jobbigt.
Snart kommer jag och Lewis hem till sverige. Guuud, va skönt.
Titta inte på detta om du är känslig...
Fingret
"VISA FINGRET" fick en hel ny mening....
Puss
Akuten
Jag fick ett sms av Svetla tidigt i morse. Hon undrade om jag skulle med till Selbourne Walk och handla. "Nej usch" tänkte jag. Lewis hatar affärer. Jag skrev tillbaka att jag tar med honom till Play Hut's toy library istället. De har öppet fredagar 11-13. Vi har aldrig varit där, så jag tyckte det skulle bli spännande att prova.
Vi hade inte varit där mer än 10 minuter när Lewis ramlar på asfalten med kärran han går/springer framför sig. Jag trodde inte det var så farligt, så jag var inte särskilt snabb att gå fram till honom. Jag ser snart att det blör rejält från fingret och hans skrikande är mer hjärtskärande än normalt.
Han har skrapat upp toppen av fingret och skinnet har skrapats av plus att nageln gått av mitt i. Det blör och ser HEMSKT ut.
Damen som håller i lekgruppen tar fram nån första hjälpen låda med plåster och antiseptiska servetter. Lewis gallskriker och åmar runt. Han VILL INTE att jag tittar på fingret. Damen ringer till vårdcentralen och de säger att jag ska åka till akuten på en gång.
Då blev jag jätterädd, och började springa ut. "Wait!" skriker damen. Jag måste skriva under någon jäkla olycksrapport innan jag får gå. Jag skriver under utan att läsa.
Springer gråtande till bussen, går på bussen trots att chauffören säger att det redan är en barnvagn i bussen.
En grinig tant på bussen säger nåt om att jag inte kan ha vagnen där den står. "Om du ger mig en chans att sätta ner mitt skadade barn, ordna min väska och jacka så ska jag fälla ihop vagnen sedan" .
Kärring!
En tjej hjälper mig och pratar lugnande till mig. Jag VET ju att Lewis inte kan bli lugn om inte jag är lugn. Jag håller honom hårt resten av resan och vi lugnar båda ner oss något. Hon förklarar att just den här bussen går ända fram till lasarettet! Perfekt.
På akuten får vi ett RöTT prioriteringskort. Det betyder att vi är först i kön.
De undersöker, frågar hur det hände, får alvedon, röntgar och slutligen tvättar de rent och sätter bandage.
Nu går han med sin hand i luften så försiktigt.
På måndag kommer en sköterska hit och byter bandage.
Intervjuer och tramset som ingår
Jag intervjuades av kontorschefen Emma och en av hennes chefter som jag aldrig riktigt presenterades för så jag vet inte ens vad han heter. Det är ofta så i det här landet. De högsta cheferna är namnlösa. Allt man behöver veta är deras pampiga titlar och då ska man passa sig för att behandla de som vanliga människor. De måste ju vara något väldigt speciellt som har en så fin titel och får så hög lön.
Bah!
Ialla fall så var Emma trevlig. Hon berättade om jobbrollen som är ny. De har mycket nya kunder och behöver en extra person som tar emot beställningar osv. Mycket telefon.
Jag tyckte själv att jag svarade bra på allt. Kanske lite för bra. Det gränsade nog på att skryta...
...men sälja sig själv ska man ju? Vem gör det annars? Förutom mamma förstås ;o)
Om två veckor skulle de ha fattat beslut.
Jag ska på en mycket viktigare intervju nästa fredag! Då gäller det deltidsjobbet i Islington som jag VILL ha! 3 dagar i veckan och bara 15 timmar. Låter som ett skoj jobb med mycket frihet och initiativ från "min" sida.
Intervjun låter tuff - en halv timmes test till att börja med för att se hur jag klarar att prioritera under stressiga förhållanden. Sedan följer en intervju inför en panel med 3 personer, varav en är "The Managing Director". Kvinnan som ringde om intervjun lät trevlig, men blev mycket viktig på rösten när hon nämnde att "The Managing Director" skulle vara med. En till mycket speciell kille förstås.
I morse var jag och Lewis, Svetla, Marjo och Nicolaj på en ny öppen förskola. Eller den är ny för oss. Den var superbra, men vi var sena. Den började 9 och vi kom halv elva så vi missade nästan hela lektiden och kom lagom till samling och sånger. Lewis och Nicolaj var förstås mer intresserade av att leka med bilar och att vara ute i deras stora trädgård än att sitta och sjunga!
Nästa torsdag ska jag vara där kl 9.
Svetla och barnen åker till Bulgarien på måndag.
Det är 37 grader varmt där! Pust. Undrar hur varmt det är i turkiet?
Håll tummarna!
Klicka HäR för deras hemsida
Igår var jag och Lewis ute från 12:30 till kl 17. Tur var det för idag regnar det.
Lyckan är...
Lördagen började med en tripp till Edmonton badhus. Det regnade och var perfekt för en dag i badhuset.
Lewis var jätteduktig och hoppade till och med i poolen där han inte bottnade. Huvet åkte under men han brydde sig inte.
Sedan sprang han upp och åkte ner i rutshkanan. Jag var säker på att han skulle somna i bilen på väg hem. Men ICKE!
Jag kom på att Kamron & Layla var hos Eunice & SHirley, så Brian körde dit.
Lewis fick leka lite i trädgården och inne med kusinerna innan vi åkte vidare och handlade lite mat.
Han sov inte på hela dagen!
På kvällen var han uppe sent med oss, och la sig med mig i 11-tiden.
I morse sov både Lewis och Brian länge. Jag var uppe klockan 6 och sydde lite på min klänning.
Brian tog med Lewis till parken efter lunch, så jag lyckades sy färdigt klänningen!
Här är den:
Jag blev riktigt nöjd och ganska så förvånad att jag lyckades få till den
När jag sytt färdigt och Lewis vaknat efter sin lilla tupplur så gick vi till lekparken en snutt, och sedan ville han sitta på mammas axlar och köpa Kulba! Det är klubba förstås, så det gjorde vi innan vi gick hem. Brian och Sergio är på bio, så jag och Lewis har varit hemma själva ikväll.
Peppa Pig på TV och lite godis och vår söndagkväll är gjord.
Läste på Josses blogg om hur hon försöker tänka på saker som gör henne glad och så.
Jag har inget jobb och pengarna är tajta för tillfället, men jag har kommit på att "the best things in life are free"! Det är ju så sant.
Men jag har nog alltid uppskattat en solig dag i parken, att vara lite kreativ (ja, jag blev faktiskt på jättebra humör då jag sydde och resultatet blev bra) och att leka med barn. Att jag dessutom har min lilla Lewis gör ju att livet är helt underbart!
På återseende
Bilder istället för ord!
Usch! Jag blev så arg.
Nu orkar jag inte skriva. Jag protesterar.
Sätter in lite bilder istället som vittnar om att vi faktiskt hade sommar.
Fast idag regnar det och är kallt så man kan ju undra vart sommarn tog vägen...
