Redman

Igår fixade vi fint i Lewis rum - möblerade om och ordnade. I morse kom jag på att vi borde nog flytta på bäddsoffan så att han får ännu mera plats att leka på. Sagt och gjort. Vi började med att ta ner allting från bokhyllan och la i lådor som ska ut i garaget. Då upptäcker vi att bokhyllan var på väg att tippa! Skruvarna som håller "rälsen" i väggen har kommit loss!

Så nu ser rummet ut som om en orkan dragit igenom det


Lewis vaknade med magvärk och efter en vällingflaska kräktes han upp hela härligheten i vardagsrummet, så han har en sjukdag framför TV'n idag. Han har sett Toy Story 1 och 2 redan.  Han verkar må bättre.

Nu har jag precis kommit hem från osteopaten. Han klämde, tröck, vände och vred på mig. Jag höll på att släppa en fjärt en gång men lyckades hålla igen. Tänk så pinsamt det hade vart!
Nu känns i alla fall ryggen lite mindre stel och
om det inte vore så jäkla kallt så hade jag nog känt mig avslappnad till tusen.
Han sa att jag skulle tänka extra mycket på hur jag sitter. Absolut inte sitta med benen i kors eller med ett ben vilat på det andra i soffan. Jag ska stretcha lite och lägga kall kompress.
Han vill att jag kommer tillbaka om en vecka, men 40 pund per gång?
Jag vetefan. Det får nog räcka med en gång.

Jag vill ha potatisgratäng och en god köttbit ikväll. Tror jag sticker och handlar lite innan jag hämtar Lewis i kväll

I helgen ska vi göra om lite i Lewis rum. Vi ska fixa hans säng, och ta bort spjälorna helt och sidorna också så att det ser ut som en vanlig säng i miniformat. Han ska få nya Toy Story lakan. Vi ska möblera om lite också och kanske målar jag lite Toy Story på väggen. Den här bilden är väl fin?

Den lurade mig. Ryggen.
Jag trodde jag var bättre och gick till jobbet igen måndag och tisdag. Sedan på tisdagkvällen när jag lassade in barnvagnen i bilen hos farmor och farfar så högg det till i nedre delen av ryggen igen. Smärtan gick inte bort. Den blev bara värre, och när Lewis vaknade på natten för att kissa så kom jag inte ur sängen.
Sedan kunde jag inte sova för jag hade en gnolande värk i ryggraden plus att jag låg och tänkte på jobbet och mina nya jobbarkompisar och chefen. Hur skulle de ta det här? Låter det påhittat? Hur går det med kvällsmötet där jag skulle skriva protokollet? Vem ska göra det nu? Alla förberedelser jag gjort för mötet.
De klarade sig utan mig förstås.

Kloka, kluriga Lewis
Lewis fattar ju det här med att mamma blivit lite svagare i och med att hon har ont i ryggen.
Han har förstånd nog att ta sig lite friheter.
Han sitter och läser böcker i trappan när jag ska försöka få med honom i bilen för att åka till dagis.
Han vet ju att jag inte kan bära honom.
Han sitter kvar i bilen när vi stannar utanför dagis och tittar på mig med trots i blicken när jag säger
"kom nu, Lewis" och så hoppar han kvickt över sätet när jag knäppt upp bältet och Vips! Så sitter han i förarsätet.
Det blir en katt och råtta lek som jag förlorar pg a min rygg! Långsam och svag och med en ilande värk i ryggraden får jag lugnt stå utanför bilen och vänta på att Lewis ska komma ut självmant. Lite lirkande och lite bönande från mig, och till slut kommer han ut.
 

Min lille plutt
Personalen låter gnälliga (tycker jag) när de berättar att han kissat på sig tre gånger idag när jag hämtar honom. De frågar om han gör det hemma eller om något har hänt? Nej, säger jag, han kissar på sig hemma också när han glömmer bort sig.
Det är svårt för Lewis att vara så stor. Fast personalen vet att han bara är två år och fyra månader, så är han stor som en fyraåring och de förväntar sig dumt nog att han ska bete sig som en fyraåring och inte som den tvååring han faktiskt är!
Detta är något som Lewis kommer lida av i framtiden också. Folk kommer att ha för höga krav på honom för deras hjärnor säger att han är ju stor och ska kunna dittan och dattan. Han är min lille plutt och han är jätteduktig för sin ålder! Fatta det.

RYGGPROBLEM
Jag vaknade med en fruktansvärd ryggvärk i går morse, så jag har vart hemma i dagarna två.
Lewis har fått vara på dagis. Jag kan ju inte komma ner på golvet, så han har nog roligare där. Han verkar faktiskt trivas bättre. Igår när jag hämtade honom så kom han inte springades och kastade sig runt halsen och skrek "åka hem" som han brukar. Han satt lugnt kvar på cykeln ute på gården, körde ett extra varv och kom sedan gående med ett leende på sitt goa ansikte.
Jag har berättat för honom att jag inte kan bära honom för jag har ont i ryggen, och han har helt accepterat det. Ibland glömmer jag bort vilken smart och förståndig kille jag har.


ETT BARN RäCKER FöR MIG
Nu är ryggen mycket bättre, men jag kan inte sitta här för länge. Då stelnar det till igen. I morgon ska vi hem till Paul och Pippa som har fått en till son. Det blir barn nummer tre. De vill ha sex eller sju barn sa dom efter att ha fått Luke. Undrar om de känner lika nu. Jag vet att det sägs att två eller tre barn inte gör någon skillnad, men SJU kanske är att ta i?
Jag såg ett program om Nadya Suleman - kvinnan i USA som fick åttlingar. Hon hade 6 barn innan! Hon är ensamstående med 14 barn. Hon har det inte lätt. Jag tycker inte att det är rätt mot barnen. De får ju aldrig tid att vara med sin mamma själva.

TOY STORY
Lewis har börjat titta på Toy Story och Toy Story 2. Han älskar dom lika mycket som Bilar. Tur att Toy Story 3 kommer på bio nästa år. Då kan vi ta med honom på hans första biograf-besök och se en film som han kommer älska.

Igår var Brian hemma med Lewis eftersom han tagit ledigt från jobbet. När jag gick på morgonen så började Lewis att stortjuta och skrika “Mamma Mamma” précis som när jag lämnar honom på dagis.

Jobbigt som det är att höra, lika glad blev jag. Detta var ju fantastiskt. Då vet jag ju att han bara gråter för att jag går och INTE för att han är olycklig där han är.

Jag har haft lite huvudbry på sistone och undrat om han är hemskt olycklig på dagis och varför. Fast kanske är det inte så. Det är bara för att jag går som han gråter!

I lördags var det ett förskräckligt väder I London. Det blåste och regnade hela dagen. Brunnen på baksidan är täppt, så det blev som en sjö vid Brians bil. I Lewis rum horde man hur vinden ven genom skortstenen och det lät faktiskt lite läskigt.

Jag tordes ut för att hämta Annika på stationen ialla fall. Vi åkte till IKEA och käkade lunch där. Annika bantar så hon åt bara köttbullar och sallad. På hela tiden hon var här så käkade hon sedan bara två äpplen och drack te och varm choklad. Jag tror att det heter svältning – inte bantning. Jag och Brian har pratat I en månad om att börja viktväktarna nu. Kanske gör vi det en dag…

Vi har bokat skridskoåkning med Tom och Matt och deras familjer. Det blir den 13e December – på självaste Lucia – som vi åker till Ware och åker skridskor på en RIKTIG isbana

Det blir skojigt värre!

Mammsen hade med sig nya gardiner - eller rullgardiner eller vad de nu kan heta - till köket! I onsdags satte Brian upp dom, så nu kan du och alla andra få se hur fint det blev:


I dag är det fredag igen. Tänk så man ser fram emot de här två stackars lediga dagarna varje vecka.
Annika kommer hit i morgon. Vi ska åka till IKEA och käka lunch, kolla lite möbler och dylikt. Självklart ska vi också inhandla diverse mat/godis/chips och JULMUST i Ikeas affär också.
Sedan kommer Annika hit och sover över. Hon bantar dock så vår favortisysselsättning - att äta - kommer uteslutas. Vi får väl leka med Lewis istället.

Ha en bra helg alla.

Grattis världens bästa pappa!

En far
Av: Siv Andersson

När du var riktigt liten
och någon varit stygg,
så var hans stora famn
en plats där du blev trygg.

En far är en som vet
att skydda sina nära.
Han vakar över dig
lång borta och nära.

När lasset blir för tungt
och hotar att dig stjälpa,
så finns han där till hands
att stötta dig och hjälpa.

Som förebild han går
i livets långa trappa.
Och ingen är som han...
Han är din kära pappa!

Idag började jag jobba igen. Det kändes bra faktiskt. Jag hade mycket att göra, så tiden gick fort.
Layla & Kamron hade ledigt idag också, så de var också hos Eunice & Shirley. Lewis hade inte sovit på hela dagen så han somnade i bilen på väg hem. Nu hoppas jag att han sover för natten.
Hans sovrutiner (eller brist på rutin) är ett ständigt samtalsämne. I fredags pratade vi med Tom om det, och han sa att han aldrig låtit RayKaan skrika/gråta sig till sömns. YES! En som håller med mig!
Han föreslog att vi skaffar en vanlig vuxensäng till Lewis där en av oss kan ligga med honom tills han somnar på kvällen och där han själv kan sova sedan.
Det är nu vår nya plan.

Jag hatar maljävlar! Heter det mal? Min svenska är förskräcklig.

Jag hade hängt in min fina duffeljacka i garderoben så att den inte skulle bli fuktskadad i garaget. Jag tog fram den och hittar en massa hål i den! Fasen va ledsen jag blev. Skit skit skit. Jag älskar den duffeljackan! Ska försöka sy igen hålen.

Igår var jag och Lewis till parken fast det ösregnade. Vi hade jättekul.