Blåsigt värre

Igår var Brian hemma med Lewis eftersom han tagit ledigt från jobbet. När jag gick på morgonen så började Lewis att stortjuta och skrika “Mamma Mamma” précis som när jag lämnar honom på dagis.

Jobbigt som det är att höra, lika glad blev jag. Detta var ju fantastiskt. Då vet jag ju att han bara gråter för att jag går och INTE för att han är olycklig där han är.

Jag har haft lite huvudbry på sistone och undrat om han är hemskt olycklig på dagis och varför. Fast kanske är det inte så. Det är bara för att jag går som han gråter!

I lördags var det ett förskräckligt väder I London. Det blåste och regnade hela dagen. Brunnen på baksidan är täppt, så det blev som en sjö vid Brians bil. I Lewis rum horde man hur vinden ven genom skortstenen och det lät faktiskt lite läskigt.

Jag tordes ut för att hämta Annika på stationen ialla fall. Vi åkte till IKEA och käkade lunch där. Annika bantar så hon åt bara köttbullar och sallad. På hela tiden hon var här så käkade hon sedan bara två äpplen och drack te och varm choklad. Jag tror att det heter svältning – inte bantning. Jag och Brian har pratat I en månad om att börja viktväktarna nu. Kanske gör vi det en dag…

 

Vi har bokat skridskoåkning med Tom och Matt och deras familjer. Det blir den 13e December – på självaste Lucia – som vi åker till Ware och åker skridskor på en RIKTIG isbana

Det blir skojigt värre!


Kommentarer
Postat av: Mamma/Mormor

Håller med dig,det var skönt att det inte är dagiset som är problemet.Han vill ha sin lilla mamma hos sig jämt.Va kul att åka skridskor,det var längesen jag gjorde.Köpte ett tåg som går med batterier,till hans trä-järnväg,det kan ju vara kvar här tills ni kommer.Du ska få en ny duffel av mig till julklapp(får välja ut den själv)Pussar....

2009-11-17 @ 20:01:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0