Redman

Lewis är riktigt van i vattnet nu, och har absolut inget emot att få huvudet under ytan längre.
Han försökte simma lite i lördags också, men eftersom bassängen är så grund så springer han mest omkring och hoppar lite som en hoppetoss.
Efter badet i lördags så stack vi hem till Eunice & Shirley och grattade Eunice på 69-årsdagen.
Kusinerna kom och även Deans barnbarn Dante. Lewis hade jätteroligt hela dagen och somnade som ett ljus innan sju, och sov sedan i 13 timmar. Vi missade ju en timme också, så han var inte vaken förrän kl 9 på söndag-morgonen.

Våra middagsgäster kom inte på söndagen. Blakey, Jess och lilla Tyler kunde inte åka tåg eftersom Victoria Line var avstängd. De körde istället, men gav upp efter att ha setat i trafik i 2 timmar och inte kommit särskilt långt alls hemifrån. Vi fick äta köttfärslimpa, klyftpotatis och morötter själva istället.

Vi har påskpyntat lite grann. Lewis och jag har även sått lite basilika och oregano i små krukor som vi ställt i köksfönstret. Vi påskpyntade även dessa krukor så här fint.

örtodling i köksfönstret som påskpyntats

Gladaste ungen

Efter en fotbollsmatch ute vid garagen kom vi hem och åt lite godis som Lewis fått av Tony, grannen. Så här glad ser man ut då

Såna här röjiga helger har ju inte jag längre. Nu är jag trött och skulle vilja sova, men istället sitter jag på jobbet med huvudvärk. Till råga på allt så skiner solen och det är ganska varmt ute - cirka 10 plusgrader! Då vill jag vara ute.

Plaza-reunion
På fredagen stack jag hemifrån sju och träffade Annika nere i Farringdon fyrtion minuter senare. Jag hade glömt hur jag hatar tunnelbanan med alla arga människor som trängs och knuffas och fnyser. Det var skönt att komma upp ur underjorden och in på Smithfields. Vi beställd en flaska vin direkt ibaren som vi tog med oss till vårt bord. Vi var först på plats. Snart kom Kamma med sin bebis i magen. Hon väntar bebis Nr 3 i maj, men såg lika vacker ut som vanligt och fick ändå alla killars blickar på sig vart hon än gick. Hon och jag träffades förra året, så vi hade redan fått uppdatering av våra liv sedan 1992 när vi slutade på Plaza hotell. Ulrika och hennes väninna Erika (som hon bor hos vid sitt London-besök) kom strax efter och det blev ett stim av skratt och skrik när vi alla återsågs. Ulrika & Kamma hade båda med sig foton och det var så roligt att se. Vi såg så unga ut och jag var smal! Ha! Jag visste väl att det fanns en gång i tiden då jag inte var tjock. Vi åt en god middag, och gick sedan vidare till S.M.I.T.H.s runtom hörnet där vi tog ett par drinkar till.

På lördagen vaknade Lewis kl 5 på morgonen. Jag var inte bakis - Jippi! Mycket trött eftersom varken han eller jag somnade om. På kvällen var det dags att fira Claudettes 50-årsdag. Vi hade bord bokat på Babinondas - en grekisk restaurang, och vi var 18 stycken allt som allt. Lewis blev jätteblyg och började gråta i bilen hos farmor och farfar eftersom Claudettes bästa kompis Marcia & hennes dotter Savannah satte sig i baksätet på min bil bredvid honom. Farmor Eunice kom till räddning och satte sig bredvid Lewis istället. Pust. På restaurangen var det väldigt trångt och inte bra för barn. Vi fick lyfta Lewis över bordet om han ville röra på sig. Vilket han ville.   Claudette fick mycket kort, presenter och pengar. Hennes son Philip var med och hans dotter Taya. Han hade skrivit så rörande i ett kort om hur mycket Claudette betyder för honom och hur han uppskattar allt hon gör, och hur hon "believed in him even when he didn't believe in himself..". Ja, det var så fint att alla vi kvinnor som läste det grät en skvätt. Han grät också när hans mamma läste det.
Rhiana som fyller 15 snart var jättesnygg och lika gullig som vanligt.
Middagen var god och bestod av Grekisk Meze, alltså lite allt möjligt och mycket av det! Vi var alla mätta och nöjda innan vi åkte hem strax innan tio. Lewis blev ledsen för han trodde att Rhiana skulle följa med oss hem, och det kunde hon inte.

Söndagen var Mother's Day i England. Jag fick choklad och fint kort på sängen, och sedan gjorde Brian en engelsk frukost med bacon, ägg, bönor och toast. Mumsigt. Jag stog mig ända tills kvällen då vi åt köttfärslimpa, potatis och gräddsås. Lewis och Brian åkte och grattade Eunice också medan jag stannade hemma och njöt av att vara själv en stund.

Visste ni att bananen inte är en frukt utan en ört? Jodå, så är det. Det fick jag höra på radion i veckan. Jag hörde också att man lär sig något nytt varje timme man lever. Kan det stämma? I genomsnitt möjligen. Jag har börjat lyssna på Talk Radio i bilen! Det är bevis på att man är gammal, va? Jag hänger ju inte alls med i musiksvängarna längre.
Lewis har varit hostig de senaste nätterna och lite gnällig på morgnarna.
Han har somnat åtta på kvällen nu när han inte längre sover middag på dagis. Det är faktiskt skönt och jag får mer gjort på kvällarna.
Som att se på tv, spela dataspel och t om lite tvätt då och då

Jag tycker att det borde bli vår snart! Jag längtar så efter att få känna solsken på min hud, värmen av solen och att få slippa bylta på Lewis så mycket kläder jämnt och ständigt.

 Vi har en mycket körig helg framför oss. I kväll ska jag ut och äta med gamla jobbarkompisar från Plaza Hotel, i morgon firar vi Claudettes 50årsdag. Hon, Rhiana, Philip, Taine & Taya kommer ner från Birmingham tillsammans med Claudettes bästa kompis och hennes dotter. Vi ska alla till en restaurang nånstans i norra London så jag och Brian måste köra varsin bil plus att Lesa och Dean gör detsamma. På söndag är det mors dag i England så då ska vi väl till svärmor och fira lite. Jag hoppas att jag inte är för trött för att ta Lewis till badhuset i morgon.

Föräldramöte!
Igår var vi på vårt första föräldramöte. Lewis "keyworker" Andrea mötte oss i deras personalrum halv sex i går kväll. Vi pratade om hur vi tycker att det har gått sedan han började dagis. Hon hade pratat med de andra fröknarna och de hade alla sagt att de var imponerade av Lewis tal. Hans engelska har ju blivit mycket bättre sedan han började. Hon sa också att han är mindre "clingy" med Christal. Hon var hans första "keyworker" och i början ville han alltid sitta med henne och han gick till henne om han ville ha tröst eller en kram. Nu går han till den lärarinna som är närmast till hands. Det tyckte hon var bra, och det höll vi med om. Det betyder ju att han känner sig trygg med dom alla.
Hon sa även att han var mycket artig och alltid säger please och thank you. Han tar aldrig en leksak från ett annat barn eller bråkar om nåt. Han går alltid till en vuxen och ber om hjälp. De gånger han blivit biten av ett annat barn (vilket hänt 3 ggr) så har han inte bitit tillbaka eller bråkat med barnet i fråga, utan genast gått till en fröken. Det är jätteskönt att veta att han gör så. Hans "rollspel" som de kallar det är väldigt utvecklat för hans ålder, och han är ofta den som hittar på lekar och får med sig en trave barn i leken, han är populär med de andra barnen och hans självförtroende har blivit bättre. Allt hon sa gjorde att jag fick tårar i ögonen av stolthet. Vi bestämde att han inte sover middag på dagis eftersom han inte gör det hemma längre. Då somnar han nog tidigare på kvällarna precis som han gör på helger eller som nu när Brian vart hemma ett par dagar.

Helgen
Brian var ute med Tom i fredags kväll och sov över hos honom, så Lewis och jag hade kvällen för oss själva. Svetla och Nicolaj kom över en stund för att hämta posten och prata lite. Pojkarna lekte bra som vanligt, men som vanligt såg Lewis rum ut som en bomb slagit ner efteråt. Nicolaj vet verkligen hur man lyckas ställa till så mycket som möjligt under så kort tid som möjligt!
På lördagen kom Brian hem tidigt och hade inte sovit bra eftersom katten gett honom allergibesvär. Jag tog Lewis själv till badhuset, och det gick jättebra. Den här gången var stora rutshkanan stängd hela tiden, men Lewis hittade på en ny lek om att hitta Nemo och Nemos pappa i bassängen.

Söndagen var solig och fin, men med kalla vindar. Jag och Lewis tog cykeln och gick till Lloys Park. Han cyklar så bra nu på sin lilla pedallösa balanscykel. Han var helt slut när vi kom hem igen strax innan ett. Jag skulle hämta Annika kl 1 på stationen och som tur var så var även hon lite sen. Jag hade kollat upp en restaurang i Buckhurst Hill som heter Tobys Carvery, så dit körde jag. Det var ett ganska stort ställe med massor av folk. Vi fick vänta ca 20 minuter på ett bord, men det var det värt. Maten var mumsig och efterrätten var underbart god. Efteråt åkte vi till IKEA och handlade lite köttbullar, godis och vaniljsås. Annika hade med sig en handväska, smycken, en kavaj, en fin sjal och skor som hon inte använder till mig.  GUlliga hon!
Vi ska träffas igen på fredag då det blir Plaza-träff för fyra av oss tjejer som jobbade på Plaza Hotel för sisådär tjugo år sedan. Det ska bli jätteskoj.

Kanske vi får dricka såna här på fredag? Mmmmums

Nu har vi haft soligt i två dagar! Brian har varit hemma igår och idag eftersom Eunice gör "jury service". Alltså hon får lov att åka till rätten på morgonen och se om hon blir vald att bli jurymedlem i något rättegångsfall. Hon måste vara där i minst två veckor, men det kan ju ta hur länge som helst om hon får nåt fall som pågår en längre tid! Brian är ialla fall hemma 2 dagar den här veckan och nästa vecka. Sedan får vi väl se om Lewis måste gå på dagis 5 dagar i veckan tills Eunice är klar.

Som min kära mor sa, så är det ju faktiskt väldigt gammalmodigt med en jury. Eunice var väldigt nervös och orolig inför det här. 
Det är väl som allt annat i England; det har alltid varit så här och då kan man ju inte ändra på det! Hur skulle det se ut?

Nu är det 30 dagar kvar tills påsklovet. Inte för att jag räknar eller så... Men då ska jag försöka sy min klänning. Kanske en väska också om jag känner mig kreativ och har tid. Innan dess måste jag ner på marknaden och hitta snyggt tyg.

Här är ännu ett mönster som jag hittade och som jag gillar. Halterneck är snyggt, men inte på mig. Mina axlar ser om möjligt ännu bredare och större ut, så det får nog bli V-ringad och lång.

Lewis säger så mycket roligt nu. I lördags när vi var i badhuset, så frågade jag honom om han ville åka waterslide med mamma. Alltså den stora rutshkanan. Han tittade upp i taket där jag pekade och tittade frågande på mig och sa "Mum, we can't" "I can't fly!" Han såg inte trappan!

Han säger ofta "I love you" och i helgen sa han älskling till mig.
Han gillar att svara "Not really" om jag ber honom göra något.
"Lewis, kan du plocka upp bilarna och lägga dom i lådan?" "NOT REALLY"
"Lewis, kan du hjälpa mamma?" "NOT REALLY"
Annars älskar han att hjälpa till med allt just nu. Om han tramsar när man ska ut, så räcker det om jag säger "Lewis, hjälp mamma att bära väskan" så kommer han genast och bär väskan ner för trappan.
Han kan rabbla upp hela alfabetet på engelska och nu lär han sig hur bokstäver ser ut och hur de låter på svenska.
Jag försöker inte få honom till något underbarn, men om han tycker det är skoj att lära sig, så kan vi ju fortsätta tycker jag.