Redman

I England är det inte vanligt att blogga. Folk tittar oförstående på mig när jag säger att jag bloggar. De liksom lägger huvudet lite på sne, ser ut som ett frågetecken och väntar på en förklaring. Jag brukar inte ge någon, för jag tycker alla borde veta vad en blogg är.

Det finns så många olika bloggar, men de flesta svenska bloggar verkar vara om mode. Det kanske bara är de som blir uppmärksammade? Jag hatar dom bloggarna. De är opersonliga och ytliga. Dessutom verkar många unga tjejer bli så elaka på sina modebloggar. Fattar inte vad de vill få ut av det.

Jag älskar bloggar av pyssliga personer som sybloggar, pysselbloggar och matbloggar. De kan man få glädje och nytta av även om man inte personligen känner människan som skriver bloggen.

Annas matblogg är helt fantastisk. Hon skriver recept på bakverk, huvudrätter, förrätter, efterrätter och allt möjligt. Dessutom är recepten enkla att följa och ingredienserna oftast prisrätta.

En engelsk kvinna vid namnet Lisa har en toppenbra syblogg där man får råd om bl.a hur man syr väskor. Hon förklarar jättebra hur man ska göra och med bilder som får det att se fruktansvärt lätt ut.

Meningen med min blogg är ju som sagt för att familjen där hemma ska kunna följa mig, Brian och Lewis I vår vardag och se foton och filmer på lillprinsen.
Vissa dagar orkar jag inte skriva blogg, och då får ni nöja er med Facebook.

Dagens -Nej - veckans... NEJ - Månadens irritationsobjekt måste vara RYANAIR! Mamma hade bokat flyg och skulle komma hit 3:e juni i 5 dagar. Helt underbart med mamma omkring sig. Speciellt som Brian ska till Prag den helgen på svensexa.
Sedan visar det sig att bokningen inte alls gått igenom. Trots att hon hade ett bokningsnummer.
Hela förra veckan provade jag att boka om biljetten åt henne utan någon som helst framgång. Det går ju för sjutton bara att boka online, och vad gör man annars? Ringer dom och betalar ett hutlöst premiumpris för att få prata med en knäpp polsk brud som bara läser ett manus innantill. åh, vad arg jag blir!

SAABen är inte fixad än. De väntar på att delen ska levereras. Idag passade det mig alldeles utmärkt att låna ut min lilla bil till Brian. Jag ska nämligen ut med jobbarkompisarna efter jobbet. Vi ska till puben och ta farväl av en av tjejerna som ska sluta. Jag och Lewis fick skjuts med Brian in på morgonen och så får Brian hämta honom ikväll. Jag tar mig hem med buss efter att ha tagit ett eller två glas vin. Kanske rent av tre.

När det var efter-jobbet fester på min gamla firma, DDB, då kan man snacka om FEST! Oj, vilken skillnad mot nu. Där började vi vid lunchen, gick till puben i 2-3 timmar. Ibland kom vi inte tillbaka till jobbet efter lunchen utan stannade på puben. Om vi kom tillbaka till jobbet så kom vår "Wobbly Trolley" i fyra-tiden. Det var kökspersonalen som kom dragande med en vagn full av champagneflaskor, rött vin, vitt vin och ölflaskor plus en massa smaskiga chips och dips. Sedan drack vi på kontoret och andra avdelningar spillde in lite i dröser och önskade Lycka till eller grattade födelsedagsbarnet. Detta följdes av ett besök till firmans egen bar. Där brukade det alltid balla ur eftersom folk köpte mer alkohol (till billigt pris). Min svaghet var Sambuca. Det lät alltid som en bra idé efter all champagne och vin att ta en 4:a eller 6:a Sambuca. Helt fel.

Nej, det är nog bra att jag inte jobbar kvar på reklamfirman. Min lever tackar mig. Jag avstår gärna baksmällor nuförtiden. De är grymma nu så här när man börjar närma sig 40...

Ha en fantastisk helg!

SVENSKA BILAR!
Brians bil gick sönder i går! Fyfabian. Han kom inte hem förrän i 8-tiden med en bärgningsbil. Lewis blev eld och lågor och satt och tittade i fönstret på bilen som hade blinkande lampor på taket med pappas bil i släp. Han öppnade fönstret och ropade åt Brian "PAPPA! IS YOUR CAR BROKEN?" och sedan till mannen som körde bärgningsbilen "FARBRORN! CAN YOU FIX PAPPA'S CAR?"
Idag är bilen inlämnad på verkstan som fixade samma problem förra året. Det skulle visst gå på garantin. Det var ju underbart att höra. Fick visioner om tiotusentals kronors räkningar...


WALTHAMSTOW MARKET, I LOVE YOU

Jag var nere på marknaden på lunchen. Walthamstow Market är egentligen helt underbar. Jag tror att jag kommer att inse det mer när vi flyttar hem till sverige någon gång i framtiden. Då kommer jag sakna alla färgglada affärer, människor och marknadsstånd.
Idag behövde jag polyesterkulor eftersom Lewis "beanbag" blev lite platt då jag inte hade nog med kulor.
Det var bara att knalla längs marknaden och hitta snubben med ståndet som har skum, polyesterkulor och annat man kan behöva för att fylla kuddar, stolsdynor och dylikt. Han var en gammal engelsman som var på hemskt bra humör och väldigt hjälpsam.

På väg tillbaka till bilen kunde jag inte låta bli att hoppa in i tygaffären som hade rea! 50 pence per meter! Oj. Det blev tre meter av ett fint stretchigt tyg med vit bakgrund och gröna blomster och blad. Jag kunde inte låta bli. Tänk er - 15 spänn för tre meter! Nu får jag försöka hitta tid att sy en klänning till. Eller en tunika.

DET GåR BRA NU
Lewis var helt underbar i morse. Han var så snäll och glad. Jag följde med in till dagis och satt med honom när han åt frukost. Vanligtvis så väntar jag tills han ätit färdigt och sedan går han motvilligt till fönstret och vinkar åt mig. Idag hade han inte ens ätit färdigt förrän han tar min hand och säger "mamma, go work now". Sedan gav han mig en puss och jag gick. Jag blev jätteglad. Han vinkade åt mig och kastade en slängkyss i fönstret. Jag tog emot slängkyssen och kastade tillbaka en. Han log. Jag log, och åkte till jobbet på ett strålande humör.

Jag har aldrig vart intresserad av politik, förutom möjligen i 9:an när Olof Palme blev skjuten och jag skrev en uppsats om honom och sedan fick lite svagt intresse i cirka 2 månader.
Det höll inte längre än så. Sedan har jag gått igenom livet utan att tänka på, eller vidare engagerat mig i politiska frågor.

Nu pratar alla om en av de största valförlusterna i Labours historia här i england. Jag har ju ingen aning om vad partierna står för eftersom jag inte vart intresserad, och då kändes det inte rätt att rösta Labour bara för att jag hemma skulle ha röstat likartat, så jag röstade inte.


foto från BBC
Så vitt jag förstår så är det nu upp till Clegg (förloraren) vem som blir landets nästa premiärminister.
Vi får väl vänta och se.
Jag tror att detta var den första och sista gången som jag skriver ett ord om politik i min blogg.

Nu har jag fått höra av chefen att mitt kontrakt förnyas till och med Mars 2011, så jag behöver inte söka några mer arbeten...
...inte än på ett tag ialla fall! Det känns jätteskönt att veta. Ovissheten hängde över mig som ett grått åskmoln.

Nu ser jag fram emot lovet i början av juni. En vecka av avkoppling - TJOHOOOO. Jag ska INTE planera något projekt som att sy någonting. Jag ska slappa. Förhoppningsvis blir det bra väder så att jag och Lewis kan åka och bada i Hampstead Heath varje dag.

Tottan gjorde god mat några gånger när hon var här. Jag kände mig så ompysslad av henne och vi hade det verkligen skitmysigt. Det fick mig att sakna henne ännu mer nu när hon åkt.

Vi tittade på Avatar, och till och med Tottan (som absolut INTE trodde hon skulle gilla den Science fiction-rullen) var imponerad. Jag tycker den är så vacker.