På jakt efter vårtecken...

Lewis och jag stack till parken tidigt i morse. Redan klockan nio var vi på väg nerför Wolsey Avenue. Lewis ville springa, och springa fick han. Men bara ner till vårdcentralen eller "the clinic", för där börjar ju trafiken bli ganska så häftig. Forest Road är en av de mest trafikerade vägar in till London. Han protesterade hejvilt när jag satte honom i vagnen, men han blev snabbt lugn igen. Han hyser inte agg länge, min lille kille. Får han se lite bussar och lastbilar på väg till parken så är han mycket nöjd.

I parken matade vi lite ekorrar och skrämde lite duvor. Vi vill ju inte att duvorna ska äta upp våra monkey nuts som vi köpt speciellt till ekorrarna! Lewis lärde sig av mig att om man stampar med foten eller skriker SJAS, så försvinner duvorna (om än bara några meter) och det tyckte han var väldigt roligt.
Sedan var vi i lekparken och hade skoj innan vi gick och letade vårtecken. Här är resultatet:


Jag borde cyklat!

Söndagen blev en ganska lugn dag. Lewis vaknade kl 6 på morgonen! Jag och han gick upp - lekte, tittade på hans älskade Tomas och ritade lite. Brian vaknade 9, sedan åkte jag och handlade på Morrisons.
När jag kom hem stack Brian och simmade. Jag och Lewis lekte med tåget och Lewis somnade ett par timmar.
Vädret var ok, men inte lika fint som lördagen.

Idag, måndag, är jag på jobbet. Lewis var lycklig i morse, och Brian sa att han verkade glad att träffa nana och grandad i morse.
Jag känner obehag på jobbet pg a deras misstankar mot mig.
Jag längtar efter semestern i Turkiet. Det ska bli så otroligt skönt.
Jag har tappat lusten att cykla. Det var så jobbigt. Visst var det jätteskönt efteråt och jag kände mig så nöjd. Jag måste få tillbaka den känslan och verkligen VILJA cykla igen. Kanske i morgon...


En mysig helg

I fredags var jag och Lewis nere hos Svetla med hennes pojkar ett tag. Hon är så ensam och så otroligt behövande, krävande och kvävande! Jag förstår inte mig på henne. Hon är jättetrevlig och det är kul att träffas då och då. Pojkarna leker ganska bra. Men hon måste tycka att vi är bästa vänner eller nåt. Hon sa att jag aaaldrig ringer på. Nej, det är nog sant för jag hinner inte innan hon kommer och ringer på om jag råkar vara hemma en dag. Hon nämnde även att om hon flyttar tillbaka till Bulgarien så kommer hon att sakna mig såå mycket och så började hon nästan att gråta.
Jag vet att jag kan vara lite kall ibland - känslomässigt. Men? Hon och jag är grannar! Från min synpunkt är det inte mycket mer än så, och om jag (när jag) flyttar tillbaka till sverige kommer jag inte att sakna henne alls. Jag kommer kanske hålla kontakten genom Facebook. That's it.
Hur kan 2 männsikor i en situation se så annorlunda på den?

Jag och Lewis gick till parken, sedan till Homebase. Där köpte jag blomjord för min orkide (som är den ända växt jag har) behövde verkligen planteras om. Jag köpte även ett par väggdekaler till Lewis rum. De livade verkligen upp rummet! Lite bilar, brandbilar och bussar! Perfekt.

På lördagen sken solen och termometern visade 10 grader ute, så jag, Lewis och Brian åkte till Walthamstow Marshes igen. Vilken skillnad mot förra gången vi var där - då var det -2 och blåste svinkallt!
Men nu var det fint och varmt och vi njöt av att gå i solen och titta på människor, båtar och tåg. Lewis skrek Choo choo train eller tåååg varje gång ett tåg kom.


Nästan fredag igen

Hade möte i tisdags med min handledare. Hon sa att eftersom mina intervjuer var så väldigt korta så var hon orolig att jag hade fuskat, så hon hade anlitat en svensk tjej som lyssnat på tio procent av mina intervjuer förra månaden och rapporterat tillbaka. Det kändes verkligen otrevligt.
Rapporten var mest positiv - jag är mycket trevlig, introducerar mig mycket bra, är "friendly" och det enda negativa var väl att jag nån gång uteslöt en fråga eller kommentar. Jag sa att det gör jag ju bara när det framgår av svaret på en annan fråga bla bla bla. Ialla fall så var det ju skönt att få någon slags uppmärksamhet och en ganska positiv sådan trots allt.

När jag hämtade Lewis i tisdags så tog jag även med mig Layla o Kamron från svärföräldrarna. De sov hos oss. På onsdag morgonen tog jag med dom till Romford ganska tidigt till leklandet "Kidspace" där. Helkul hade vi och jag tackar gudarna att vi åkte så tidigt. När vi gick därifrån kl 12:30 så var kön otroligt lång. Den ringlade sig runt hörn och måste ha tagit minst 40 minuter att stå i.

Idag, torsdag, åkte jag och Lewis och hämtade kusinerna igen efter att de sovit hos Eunice o Shirley inatt. Imorse regnade det så mina planer att gå till Lloyds Park varf pannkaka. Pannkaka gjorde vi till lunch för det går alltid hem hos dessa tjinkiga frön.
I femtiden skjutsade jag tillbaka dom till Chingford, och jag tror att Lewis är ganska nöjd nu när han har mammas fulla uppmärksamhet igen...


Bilder från de senaste dagarna - Annika på besök och så kusinerna som har sportlov


En alla hjärtans dag present i parken...

Alla Hjärtans Dag i lördags var mest som alla andra lördagar. Jag och Lewis var i parken medan Brian gick till gymmet. Lewis lekte i lekparken och hade allmänt skoj. Sedan bajsade han, så det bar iväg till cafee't i parken som även har damrum med skötbord.
När jag lyfter honom ur vagnen märker jag att det är bajs på fÅrskinnspälsen...
...det är bajs på gallonbyxorna också! Åh fyfan, va äckligt!
Väl inne i toaletterna drar jag av hans Bamse jacka. Den är det också bajs på. Liksom långkallingarna och tröjan. Bajs långt upp på ryggen. Jag visste inte om jag skulle slänga ner honom i vagnen igen och gå snabbt hem och ta reda på skiten där. Men bestämde mig för att han kan ju inte sitta idetta bajskalas en minut till!
Fy och usch och helvete vad äckligt det är. Jag tror man som förälder går in på nån auto-pilot och bara tar hand om det som behövs ta hand om.

När vi kom hem kastade jag allt i tvättmaskin och råkade krympa Lewis fårskinnsfäll. Den kom ut ur maskinen och var en tredjedel i storlek mot innan...

På kvällen åt vi kyckling i dijon-sås (mammas recept) och ris. Sedan chokladglass och drack mousserande vin som Brian köpt. Mmmmums.

På söndagen kom Annika. Jag och hon åkte till IKEA och shoppade, åt köttbullar och umgicks. Sedan följde hon med hem och hälsade på Brian och Lewis. Lewis var inte alls blyg. Tog henne i handen och skulle visa henne ditt och datt.

Idag måndag har jag jobbat igen. Min handledare sa att mina intervjuer är så korta. Jaha, tänkte jag. Och?
Ja, de är så korta. Dina samtal varar under 4 minuter. Det är väl bra tänkte jag. Men de har visst anlitat nån svensk som ska lyssna på några av mina samtal. Tror väl att jag fuskar.
Fan va det stället är deprimerande.
Det är skollov, så Kamron och Layla var hos Eunice & Shirley. Lewis har lekt med dom och haft jätteskoj. Han ville inte åka hem när jag kom och hämtade honom. I morgon ska de få följa med oss hem när jag hämtar Lewis. Det blir skoj - lägenheten full av stoj och tjim i en natt...

På återseende

Happy Valentine's!


Fredag den 13:e

Så fredagen skulle bringa oss olycka och otur. Jag hade helt glömt bort att det var fredag den 13:e för när jag inte jobbar så vet jag aldrig vilket datum det är.
Lewis var på ett strålande humör hela dagen! Jag tror att tänderna slutat göra ont eller klia eller vad dom nu gör för Lewis som vi alla känner honom var tillbaka!

Vi var ute ur huset 9:30, gick till posten och sedan till biblioteket. VI lämnade tillbaka böcker, lånade nya böcker, läste böcker, pratade med andra barn och så var vi med på en sångstund tills Lewis tröttnade. Då gick vi och tittade på fiskarna. Det tycker Lewis om, men han är lite rädd för dom också.

Vi tog tåget till Wood Street vilket bara är ett stopp. Vi hade kunnat gå, men Lewis älskar ju tåget. Vid Wood Street ligger Tumble in the Jungle - ett äventyrs/lekcenter. De har bland annat ett bollhav. Lewis ville inte leka. Han samlade bollar som en tokig, satt sedan och höll i bollarna och vakade över dom medan andra barn sprang runt omkring och förde oväsen och hade roligt.

Han somnade på väg hem, och jag gick i solen och njöt. Tog en kaffe i Selbourne Walk, handlade lite gott till lördagens Alla Hjärtans-middag och strosade.
Vi kom hem strax efter 2, och han var hur snäll och glad som helst. Lekte, läste de nya böckerna och lät mig laga mat i köket.

Jippi! Hoppas det inte kommer några nya tänder än på ett tag.

Solen sken i Walthamstow idag

Jag hade bestämt mig för att jag och Lewis skulle gå till Emmanuel Christian Centre's öppna förskola idag. Vi har varit där förut och det är helt ok. De har öppet två timmar på förmiddagen, och det är skoj för Lewis att leka med deras leksaker och att umgås lite med andra barn.
Vi gick dit för de har inte så mycket plats för vagnar. Det var jättekallt ute! Brrrr. Lewis gick långsamt och ville inspektera isen på alla vattenpölar.
När vi väl kommer dit står en lapp på dörren att det är inställt på torsdagar "tills vidare". Nedrans, va besvikna vi blev.

Vi gick hem igen, hämtade vagnen och lite proviant och så gick vi till parken. Solen sken och det var himla fint trots kylan.
Hela jordnötter hade vi med oss och de matade vi ekorrar med. Lewis älskar att mata ekorrarna. De är så tama och äter från händerna.

Vi var ute i över två timmar i solen. Lewis somnade i vagnen på väg hem men vaknade så fort jag bar in honom. Han vaknar så lätt.
Han somnade senare i sin spjälsäng och jag fick väcka honom kl 4 så att han inte skulle sova för länge och inte vilja sova ikväll.

Det snöar nu, men det ligger inte kvar på backen. Undrar om vi kommer att vakna i morgon och se snö på marken?
Här är lite foton från parken idag (tagna med min mobilkamera)

På jobbet

Nu sitter jag och väntar på att svenskarna ska komma tillbaka till sina jobb efter lunchen som alltid infaller mellan 12-13 i alla företag jag ringer till. Hur kommer det sig att alla har lunch samtidigt? Det är underligt tycker jag.
Igår ringde jag till Alvenius. Det var första gången jag ringt en firma som jag kände igen. Jag har ringt Eskilstuna förr men bara 2-3 ggr. Snubben på Alvenius var hygglig nog att göra intervjun. Han var inte särskilt imponerad av att jag kom från Eskilstuna utan ville helst fortsätta med frågorna. Inte mig emot. Jobba jobba jobba, så kan jag åka hem när jag är klar!

Jag har börjat se fram emot att åka till jobbet. Inte till själva arbetet. åh nej, det är fortfarande det tristaste i min lilla värld just nu. Men åkandet till jobbet! Jag har inte cyklat. Usch, det saknar jag inte, men när vädret blir bättre så.
Vart var jag? Just ja, jag älskar att sitta på tåg eller buss och läsa! Jag har börjat läsa Midvinterblod av Mons Kallentoft som jag fick av Sune & pappa i julklapp. Första boken jag läst sen jag låg på lasarettet och väntade på att föda!
Boken är mycket spännande och berättelsen om Malin Fors vid Linköpingspolisen är suverän. Undrar om det finns fler om henne?

Lewis pratar så mycket nu. Han svarade "inte än" igår när jag frågade om han hade bajsat färdigt! Han säger NEJ aldeles för ofta. Jag har bestämt mig för att säga JA oftare. Då kanske han också lär sig att man kan svara på ett positivt sätt.
Nu svarar han med ett nej fast han menar ja...


Facebook badge - men hur får jag den att stanna permanent?


Måndag igen då

Jaha, då var det måndag igen. Lewis håller på att få tänder igen. Han krånglar och vill bli buren. Igår var han nöjd, för då var vi hos Blakey, Jessica & lille Tyler. Hör o häpna - Katie och Emma kom också. Emma är så liten att hon ser ut som en miniatyr-flicka. Hennes fötter var mindre än Lewis fötter när han föddes! Hon har storlek 19 - han har storlek 26 eller 27! Barnen hade skoj ihop, vi hade jättetrevligt och det var så kul att träffas igen.




I lördags vaknade Lewis kl 4:30! Oj, vad vi var trötta hela dagen sen. VI gjorde inget särskilt. Jag gick till parken, sedan till Selbourne Walk och kollade lite. Vädret var trist.

Idag regnar det och verkar inte sluta ens i fem minuter. Jag måste till posten och posta lite cd-skivor som jag sålt på e-bay  (tradera).


Lewis i snön


Evil child...


Vi har lär Lewis att se så här läskig ut. Haha. Vi satt och tittade på den där roliga ungen på youtube som kan se arg ut när hans pappa säger åt honom, och så provade vi med Lewis. Klippet jag snackar om kan ni se här:

Jag har jobbat tisdag och torsdag denna vecka.
Jag cyklade inte för det har varit så isigt och körigt på vägarna. Uppkört kanske man säger?
Både jag och Brian har känt oss så trötta på sistone. Vintern kan väl ha den effekten på oss människor. Man har ingen energi alls liksom. Kommer hem från jobbet trött, leker med Lewis, lagar mat, äter, badar Lewis, försöker få Lewis att somna och hela tiden så trött, så trött. Kanske man skulle behöva ta några vitaminer eller nåt?

I går, torsdag, när jag jobbade så var Brian hemma. Han har haft lite konstig mage, så Lewis kunde vara hemma. Det var ju skönt. Idag gick jag till parken med Lewis men det började hagla, sedan kom det regn som slutligen övergick i snö. Skumt.

Nu sover min lille kille. När han vaknar ska vi nog ta och måla lite. Vi tänker mycket på lille Victor. Jag läste Sofies blogg i morse och översatte för Brian. Stackars Sofie och Peter som måste gå igenom så mycket. Victor är så stark och modig.

På söndag är vi bjudna hem till Blakey (min gamla jobbarkompisar). Han och Jess har köpt ett hus i Coulsdon i södra London. Deras pojke Tyler är 13 månader nu. Lewis och han har inte träffats sedan juni förra året tror jag. Katie och hennes lilla flicka Emma är också bjudna till Blakeys men hon kommer nästan aldrig med nånstans så jag tvivlar på att vi får träffa henne.

Helg igen - va sköönt

Precis som hemma

Precis innan nio igår kväll tittade Brian ut och såg hur mycket snö som kommit. Lewis tittade ut och skrek  "snö snö"! Vi bestämde oss snabbt för att gå ut och njuta av snön. Tog lite foton (se nedan) och kastade lite snöbollar.

I natt sov Lewis hela natten i sin säng. När han vaknade och vi tittade ut såg vi ännu mera snö! Jag var verkligen förvånad för jag var ganska så säker på att det skulle ha smält bort över natten. Vi har tittat ut genom vardagsrumsfönstret och jag kan inte låta bli att skratta åt Walthamstows invånare och deras reaktion till snö! En snubbe gick med ett paraply stort som ett parasoll, en indisk man nere på gatan står med en borste och borstar försiktigt på sin bil. Han ser rädd ut och håller borsten så långt från kroppen att man kan tro att snön är giftig. Ingen har ordentliga handskar/vantar eller mössor och många häller varmvatten utanför dörren för att få bort snön. Fattar de inte att det fryser? Snö är väl bättre än is?!

Jag och Lewis var nere hos Svetla (grannen) och hälsade på när Brian kom hem igen i 10-tiden i morse. Han hade inget på jobbet att göra för ingen av hans kunder var inne. I detta land ser man på ett par snöiga dagar som en naturkatastrof - skolor stängs, bussar är inte tillåtna att köra i London, tunnelbanan stängs och vägarna är som isbanor. De VET ju att det skulle bli snö och kallt. Det har de sagt på väderprognosen sen förra veckan. Så varför kan de inte salta eller sanda vägarna?

Det var ialla fall trevligt att ha Brian hemma hela dagen. Jag och Lewis gick till parken (Lloyds Park). Lewis gick hela vägen dit och sedan var han så trött att han somnade i parken. Jag gick runt och tittade på alla barn och vuxna som hade roligt i snön.
Framåt eftermiddagen när det blev mörkt gick vi alla tre ut och byggde två ljuslyktor utanför huset och tände ljus i dom. Vackert.

Vi får se om det går någon transport till jobbet imorrn. Annars får jag väl vara hemma igen.

Det snöar i London denna kväll!


Snö i London

Vilken helg! I fredags var jag helt slut efter tre dagar hemma med Lewis. Det är ju faktiskt rena semestern att jobba jämfört med att ta hand om en 18-månaders! Härligt var det ialla fall, men jag har blivit lite bestämdare med Lewis. Han kör med sin mamma ganska rejält, och jag som älskar att leka IBLAND har liksom fått lov att slopa allt annat i hemmet för Lewis vill ha min uppmärksamhet jämt.
I lördags tog Brian med Lewis till parken, men Lewis hade mest gnällt efter mamma så de stannade bara en timme. Jag stack och handlade mat själv och det blev inte den där nyttiga maten som jag lyckats inhandla de senaste veckorna. Jag gjorde misstaget att åka till Tesco hungrig. Köpte allt möjligt onyttigt... Vi käkade pizza till middag.

Lewis somnade 18 igår! Sov till 6:45 i morse. Fast han vaknade i natt av en mardröm igen. Jag skulle ge mycket pengar för en inblick i hans drömmar. Vad kan han drömma mardröm om?

I morse gick vi upp tidigt allihop. Brian skulle till Tom och hjälpa honom med uteplatsen. Det var ruggigt kallt. Jag klädde på Lewis sin varma vinteroverall, mig själv långkallingar under jeansen och sedan tog vi bussen ner till kanalen. Lewis var ju hur lycklig som helst av att åka buss. Sedan vid kanalen fick han även se roddbåtar och flera tåg. Vi gick till lekparken, och på väg hem började det att snöa. Covered in snow Pictures, Images and Photos Vi tog bussen hem. Lewis somnade inte konstigt nog. Väl hemma åt han två tallrikar mat och sedan for han omkring som ett torrt skinn (som min mor skulle säga). Han hade fått nåt energiryck, och sprang, dansade, hoppade och studsade i timmar. Sedan drack han 2 flaskor välling och somnade. Nu sover både han och Brian fast kl bara är 6 på kvällen... På återseende

Lewis äter vindruvor i superspeed


RSS 2.0