Äntligen i sverige!
Nu blir det inte så mycket tid att skriva blogg för nu är jag och Lewis hemma i sverige.
Vi flög i söndags morse. Det gick relativt bra förutom att jag var magsjuk när jag vaknade, och fick ta imodium för att klara av resan. Att avboka flyget kom inte på frågan. Jag och Lewis kom iväg som vi skulle och blev hämtade av mamma på Västerås flygplats.
På söndag kvällen kom Brians kusin Monique med familj från danmark. De hade bilat upp och de bodde här tills i morse.
Lewis och lille Kris lekte bra för det mesta, men ibland blev det lite rivalitet.
Nu ska jag och Lewis ut och cykla.
hej
Vi flög i söndags morse. Det gick relativt bra förutom att jag var magsjuk när jag vaknade, och fick ta imodium för att klara av resan. Att avboka flyget kom inte på frågan. Jag och Lewis kom iväg som vi skulle och blev hämtade av mamma på Västerås flygplats.
På söndag kvällen kom Brians kusin Monique med familj från danmark. De hade bilat upp och de bodde här tills i morse.
Lewis och lille Kris lekte bra för det mesta, men ibland blev det lite rivalitet.
Nu ska jag och Lewis ut och cykla.
hej
Tror du på Satan?
Vi har en dam som jobbar som skolkonsult här i Waltham Forest. Hon måste vara hemskt intelligent och välutbildad. Hon åker runt i skolor och hjälper matte-, fysik och engelskalärare hur de kan bättra sitt jobb och hur de ska lyckas att nå bra provresultat från elever osv.
Hon är också mycket kristen. Det som är kruxet med den här damen är att hon gärna försöker få folk att tro som hon tror. Hon är mycket bestämd och faktiskt lite skrämmande. Hon kan även vara HEMSKT oförskämd, men det är ett helt annat blogginlägg.
I morse kom hon och frågade mig om hon fick låna en projektor i 2 veckor. Jag hämtade den genast och hoppades att hon inte skulle ha tid att börja predika. Jag önskade innerligt att telefonen skulle ringa, så att jag kunde stoppa henne innan hon börjat.
Men inte hade jag sådan tur. Hon började berätta om sin Gud, och hur jesus kom ner och kramade om henne när hon var deprimerad. Hon spärrar ögonen i mig och säger "He came down and said he loved me!!!" "He took the time to do that!". Jag tror att hon skulle velat ta mina axlar och skaka om mig medan hon sa det, men så långt fattar nog även hon att hon inte kan gå.
Sedan börjar hon prata om Satan och hur han finns överallt och att människor blir övertalade att "gå till hans sida" om de inte går i kyrkan.
"He spoke to me in my kitchen the other day". Jag tittar frågande på henne och frågar "Jesus? again?"
"-NOOO, SATAN! He spoke to me and I had to sprinkle salt on the floor".... bla bla bla. Hon pratade vid det här laget så fort och med sådan inlevelse att jag hängde inte riktigt med.
Det jag vill få fram är väl egentligen att jag FATTAR inte hur hon kan tillåtas? Hon har ett mycket bra jobb och jobbar inom skolor med elever och lärare.
Hon tjänar över £ 70 000/året (typ 800 000 kr) och borde vara intelligentare än så här. Hon borde fatta att om satan finns så kan man nog inte skrämma bort honom med lite salt på golvet?
Har jag fel?
Hon var också mycket besviken på mig för att jag inte går till kyrkan regelbundet. Jag håller Gud borta säger hon.
Jag tycker att hon är läskig.
Busy busy bee
Jag skrev aldrig om Tom & Amandas bröllop här på bloggen. Vi hade en helt fantastisk dag som började tidigt. Vi åkte hemifrån innan tio på morgonen, checkade in på hotellet i Ealing där festen skulle hållas, gjorde oss iordning och gick till kyrkan. Bröllopet började tolv. Lewis satt ganska långt bak med mig för jag tänkte att jag skulle ha nära till utgången om han ville ut. Brian var längst fram förstås eftersom han var Best Man.
Ibland när det var tyst säger Lewis i hög stämma "WHERE'S MY DADDY?". Alla fnissade lite och tittade bakåt. Det här hände ett par gånger och till slut gick jag tyst och stillsamt upp längs sidgången med honom och visade vart hans pappa satt. Det fick ju inte vara vilken pappa som helst, liksom!
När prästen ställde sig i talarstolen och började prata ganska högt, så tar Lewis luft och försöker överrösta den där vithåriga mannen i vit klänning och säger högt: "STOP SHOUTING... -MAN!"
Vid det laget hade jag krypit under bänken och gömt mig.
Jag har haft fullt upp med att sy på sistone. Jag fick en finfin ide' att jag skulle sy och sälja små flickklänningar, så jag satte upp en Facebooksida i fredags, och har redan fått beställningar på 8 klänningar!
Tyget köper jag på marknaden, och det är ju tyget som gör de så fina! Det finns otroligt fina tyger på marknaden. Jag måste nog inhandla lite mer idag för det går åt mer än man tror till de små klänningarna.
Smockad
Nej, inte smockad som Ingo!
Jag har börjat smocka med symaskinen. Det var ju inte alls så svårt som jag trodde. Det tar lite tid, men det går fortare ju mer träning man får. Jag började med en maxiklänning med bara ryggen smockad. Den blev jättefin, men tyvärr så passade den inte alls i fram. Den såg helskum ut! Synd.
Den andra gick bättre men får mig att se ut som ett tält. Ja, om ni känner igen tyget så stämmer det bra - det var ett påslakan som jag fått av Carina en gång i tiden. Har ni sovit över hos oss så har ni förmodligen sovit i min nya klänning...
7e juli - en sorgsen dag i Londons historia
Idag är det 5 år sedan terroristattacken i London. Det känns som en evighet sedan den hemska dagen. Jag jobbade på reklamfirman DDB i Paddington och det var innan jag blev gravid. Alltså livet "innan Lewis". (Mitt liv är uppdelat så nu - livet före och livet efter mitt mirakelbarn.)
Jag cyklade till jobbet den dagen. Tänk om jag hade tagit tunnelbanan.
Tänk om jag vart på just det tåget, den tiden vid den stationen.
Laura Webb var det. Hon var en sekreterare på DDB. Hon var bara 29 år. Jag och en massa jobbarkompisar var på hennes begravning.
Döden känns alltid så fel och orättvis, men speciellt när någon så ung går bort. Och speciellt när någon annan tog deras liv!
Det kändes så otroligt fel och meningslöst.
Det är lätt att bli arg och hata muslimer, men enligt koranen är krig förbjudet. Det är väl som med alla religioner, och det beror på hur vi människor tolkar våran bibel, koran eller vad man nu kallar den.
Hjärntvättning föregår ju helt klart. De fyra terroristerna trodde ju stenhårt att de skulle komma till paradiset och "få" 72 oskulder som pris för sitt terrordåd.
Idag har jag tänkt mycket på Laura och hennes familj.
och änglarna gråter...
Min son, fotografen...
Torkan
Jag har haft lite skrivtorka här på sistone. Det har vart mycket på gång, och lite tid att skriva. Jag har till och med haft mycket att göra på jobbet, vilket är jättebra för tiden går ju så fort.
Tiden behöver gå fort nu, för om tre veckor idag så jobbar jag för sista gången tills september. Den 23:e juli är sista dagen innan engelskt sommarlov. Två dagar senare åker jag och Lewis till sverige. Har jag redan nämnt det? Haha, jag längtar ganska mycket.
I morgon har vi ett bröllop att gå på. Tom & Amanda gifter sig kl 12 i en katolsk kyrka i västra London. Vi kommer att sova på hotellet där festen hålls, så vi kommer inte hem förrän på söndag.
Jag får skriva mer om bröllopet senare.
Lewis har varit helt fantastisk de sista veckorna med dagisrutinerna. Han verkar inte alls ha något emot att gå dit längre, och trilskas inte alls.
Han har lite svårt att lyssna, och till och med farmor har nämnt att han inte lyssnar. Förhoppningsvis är det en ny fas som kommer att gå över snart.
Det blev allmänt känt på jobbet att jag ska fylla 40, och redan har 4 personer kommit och frågat mig om det och sagt att jag inte ALLS ser ut som 40 utan yngre! Det var skoj att höra!
