Redman

Under veckan har jag varit på Walthamstow Marknad som sagt var, och handlat bl a nya tyger och så kom mamma hem en dag från marknaden med de här vackra "banden" till mig:

Den längst till höger handlade jag själv och använde till mitt glasögonfodral

Så här fint blev det

Sedan sydde jag en välbehövd nåldyna i går

Nu måse jag fundera ut vad jag ska göra av de vackra banden.

Söndag kväll till onsdag morgon hade vi hand om Lewis kusiner Layla & Kamron. Jag älskar dom, men det är verkligen intensivt att ha dem här. Det blir ingen semester, och skolloven är ju den enda semester jag har, så det blev nog sista gången jag har dem på mitt lov.

Att sticka in till stan och gå på museum lät som en jättebra idè, men så var det ju det här med skollov... - ALLA verkade ha haft samma tanke och drog till SCIENCE museum på måndagen. Det kryllade av folk. Kryllade. Jag hatar folkmassor. Det blev mest en stressig upplevelse. Jag tar nog dit Lewis en annan dag när det INTE är lov i de flesta europeiska länder.

Foto: Yvonne Nilsson ©

I onsdags fick Lewis vara på dagis, och jag och mamma stack till Romford och shoppade. Under torsdagen och fredagen hann vi även med lite shopping på Walthamstow marknad. Mammsen köpte ny duk till vårt kök och nya kuddar till vår säng. Gulliga hon.

Lewis blev magsjuk på fredagen, men repade sig snabbt igen.

Fattar inte att det är söndag redan och dags att gå tillbaka till jobbet i morgon. Suck.

Mormor fyller 85 i slutet av mars, så det blev ett glasögonfodral till henne. Jag sydde fast små svarta pärlor format som ett par glasögon på framsidan, fordrade med vadd emellan och inre fodret är mintgrönt siden.

Bling bling, mormor Maj.

...jag hade föreställt mig att den andra svenska tjejen Malin skulle vara en ung, snygg, kaxig kvinna med moderiktiga kläder. Såna typer får mig av någon underlig anledning att känna mig mindervärdig och osäker. Jag såg ändå fram emot dagen eftersom det var något annorlunda och lite av en utmaning.

Jag njöt av en timme och tio minuter på tåget. Bara att ha drygt en timme för mig själv - bara jag! Jag läste min bok, och tittade ut genom fönstret på de vackra, engelska små byarna som flög förbi.

När jag kom fram till Cambridge var det bara 10 minuters gångväg till kontoret. OCR sysslar med nationella prov i bland annat alla möjliga språk. Min kontakt - Jennifer - har hand om svenska, grekiska & ryska. Hon var med på mötet för att se till att vi följde reglerna. Malin är den erfarna svensktalande.

Jag får en positiv överaskning när Malin visar sig vara en dam i 70-årsåldern som är en mycket trevlig, varm och omtänksam svensk som bott i Bristol sedan 19års ålder. Hon har varit lärarinna i 40 år!

Dagen gick fort. Vi fick en jättegod lunch på rummet, och jobbade intensivt vidare till klockan fem. Vi hann med det mesta som vi skulle. Jag åkte hem på tåget och kände mig nöjd och tillfreds men mycket trött!

När vi köpte ny dammsugare för många år sedan så var Brian mycket bestämd att han ville ha en typiskt engelsk "upright" dammsugare. Jag var inte imponerad, men insisterade att vid nästa dammsugsinköp så skulle JAG få välja dammsugare.

Förra veckan konstaterade vi båda äntligen att dammsugaren var paj, och att vi måste investera i en ny. Jag började kolla på internet och hittade en som fått mycket bra betyg och omdömen. Igår kväll handlade vi vår nya dammsugare, och den var helt enormt bra! Jag fick lov att börja dammsuga på en gång och den är så jäkla smidig och suger som en dammsugare ska! Jag är helnöjd.

Jag läste att Barbies Ken fyller 50 i år. Det gjorde mig lite nostalgisk och fick mig att tänka på min fascination av Barbie när jag var liten.

Jag älskade att leka med Barbie och Ken dockorna. Cindy var inte min favorit. Hon fick vara någon elak syster när vi lekte. Eller den dumma mattanten.

Han skiftar verkligen humör, och jag är lite orolig för hur det kommer att bli med honom som tonåring. Speciellt med en sådan envis far som hans...

Så fort vi kom fram till dagis så slutade han gråta och sprang till grinden, hans humör växlade och jag tänkte att det här var ju bra. När jag skulle gå igen så gick han till fönstret för att vinka, men han valde det höga fönstret och fick lov att klättra upp för att se ut. Jag var ute och såg in på min lilla prins som helt plöstligt såg skräckslagen ut. Han höll på att ramla och skriker "Help me, mummy". Jag kunde ju inte. Jag var ju ute på gården. Han ramlade och slog sidan i en stol. Tiana, den vackra, unga som jobbar där kom fram och lyfte upp honom och satte honom i knät och tröstade.

Jag kände mig som världens värsta mamma. Jag kunde ha gått tillbaka in och tröstat, men bestämde mig för att gå till bilen och den väntande Brian istället. Sedan fick jag samvetskval för det. Lewis hade nog egentligen inget emot att få sitta hos Tiana.

Hoppas att Lewis är på bättre humör i kväll.

Vi provade med att lägga honom 8 i går kväll så han skulle vara mindre trött på morgonen. Det slutade bara med att jag låg i sängen i 2 timmar och lyssnade på hans babbel tills vi båda somnade strax efter 10.

Nästa fredag ska jag till Cambridge i ett möte där vi ska skriva ett prov på svenska. Alltså inte ta ett prov, utan konstruera ett prov för de som läser svenska. Det är genom OCR som jag jobbat lite åt med svensk översättning osv. Det ska bli riktigt roligt faktiskt. Mitt 9-5 jobb börjar kännas väldigt meningslöst och trist, så det här blir som en utmaning och lite hjärngympa.