Redman

Min första vecka tillbaka i London har inte varit så super. Lewis har saknat alla hemma och säger ofta saker som "morfars jeep. åka moffars house" "Flygplan! åka mommo och Kurt!" "Sune, Adams house" och sen blir han lite ledsen när jag förklarar att vi inte kan åka till morfar eller till mormor. Man måste flyga dit. "Flygplan" säger han bestämt då som en order till mig att genast köra till flygplatsen.

Vi har varit på många öppna förskolemorgnar för att han ska vänja sig vid dagistillvaron. Han älskar dagiset i Lloyds Park och verkar känna sig hemma där. Det andra dagiset gillar han också eftersom de har en stor gård och en liten skogsdunge att leka i.
I morse var vi på hans nya dagis för första inskoledagen. Det gick inte alls särskilt bra. Han ville hålla mig i handen hela tiden. Hans "Key-worker" Christa var mest intresserad av att gå igenom papper som ska fyllas in med mig. Hon är den pedagog som ansvarar för inskolningen av Lewis och jag hoppas att det går bättre i morgon när vi inte behöver bekymra oss om pappersgöra.
Som sagt, det var ju bara första dagen.

Hoppas ialla fall att han får komma till Lloyds Park dagis snart. De trodde att det kanske blir i januari. Då kanske jag känner helt annorlunda och inte kommer vilja byta dagis. Vem vet?

Efter inskolningen åkte vi till farmor och farfar. Kamron och Layla var där, så då blev Lewis genast på bra humör. Jag tog alla barnen till lekparken, och Lewis ramlade och gjorde illa sig 3 gånger. Han vill så gärna göra allt som hans kusiner gör, och att kunna springa lika fort som de.
Eunice gjorde köttbullar och spagetti till lunch och sedan stack vi och handlade. Nu kommer Annika hit och hälsar på så vi ska ner och hämta henne vid stationen.