I fredags så tog vi bussen ner till Walthamstow Town Hall efter jobbet. Där var det PACKAT med folk som kommit för att se fyrverkerierna. De hade även mat, leksaker, tombolastånd och ett tivoli uppsatt.
Det var mörkt, väldigt högt ljud och Lewis frös, så vi åkte hem direkt efter fyrverkerierna.
Han somnade på bussen hem och när han vaknade på lördagmorgon så hade han 38.3 i feber och ville inte äta något. Han klagade att han hade ont i magen.
Som tur var så mådde han lite bättre framåt dagen, så vi åkte till Paul & Pippa som bestämt. Luke hade fyllt sex år och lilla Jamie ska fylla 1 i dagarna. Hela Pauls familj var där; hans mamma, hans syskon, syskonbarn och kusiner. Det vart fullt hus och Lewis hade roligt med alla barnen.
Då var det dags för Englands svar på valborgsmässoafton.
Brian, jag och Lewis ska gå till Walthamstow Town Hall ikväll och titta på fyrverkerierna. Lewis har sett fram emot det hela veckan! Detta trots att han inte riktigt vet vad fyrverkerier är, så när han väl får se dom så nära kommer han nog bli jättefascinerad.
Nu har min lediga vecka tagit slut och i morgon ska man tillbaka till jobbet igen. Jag kommer knappt i håg vad jag gjorde denna vecka. Låt oss tänka...
Måndag
Lewis hade feber på natten, men mådde bättre under dagen. Det var Brians födelsedag och solen sken så vi körde ner till kanalen, parkerade vid tågrälsen och gick över kanalen till Springfield Park. En hääärlig dag som du kan se här
Tisdag
Vi vaknade sent. Rhiana & Claudette hade sovit över efter att Brian hämtat dom hos sina föräldrar sent på Måndagkvällen. Brian stack och simmade.
Vid lunchtid åkte vi till köpcentrumet i Walthamstow och träffade Eunice med Layla & Kamron (som ni ser på bilden så är nu 9-åriga Layla längre än 15-åriga Rhiana).
Eunice bjöd alla på fika och sedan köpte hon julklappar till barnen (kläder som fick provas och godkännas först). På eftermiddagen tog jag med alla barnen till IKEA så att Eunice & Claudette fick handla lite mer i fred.
Onsdag
Brian hämtade RugDoktorn som han hyrde i 24 timmar tillsammans med grannen Tony. Lewis fick vara på dagis hela dagen, och Brian gick sedan runt med makapären och tvättade heltäckningsmattorna medans jag sydde två väskor. Goa han.
Torsdag
Lewis fick vara på dagis halva dagen. Jag gick till marknaden och handlade tyg och dragkedjor, och sedan sydde jag lite innan vi hade möte på dagis och fick höra enbart positivt om vår gulleplutt.
Fredag
Jag gjorde ingenting särskilt i fredags. Jag tvättade lite, spelade lite Age Of Empires på datorn och helt plöstligt var det dags att åka till Billet Corners dagis för Halloween Tea.
Igår, lördag tog jag och Lewis en promenad - eller rättare sagt han cyklade och jag promenerade! Först gick vi till en lekpark vid en skola. Lekparken är ganska rolig och lite roligare än den i Lloyds Park. Det blir så trist att alltid gå till samma park. Lewis hade skoj och vi lekte "it" eller "kull". Sedan cyklade han runt i parken lite innan vi gick till marknadsgatan och tog en fika vid ett cafe'. Det var varmt nog att kunna sitta ute. Lewis bestämde att mormor skulle vilja följa med dit. Det ska nog gå att ordna tänkte jag. Om sisådär tre veckor!
Slutligen - tack för era kommentarer. Det är alltid lika roligt att se att någon läser och vill skriva en liten rad till mig
Jag trodde att jag skulle peppa mig själv med mitt inlägg igår, men det gick inte så bra. Jag tog inte några foton på spjälsängen. Det jag gjorde var att jag sydde en necessär. Den blev pytteliten, men väldigt söt. Jag ska inte lägga upp nån bild på den, för någon kanske ska få den i julklapp.
På eftermiddagen åkte jag och Brian till dagis och hade kvartsamtal eller vad det kan kallas med Lewis "Key-worker" Andrea. Hon berättade att Lewis är duktig att äta på dagis och frågar alltid efter mer om han vill ha mer, han dricker mycket vatten mellan måltiderna och när han hämtar sin vattenflaska så tar han även Ishaq & Malarchys flaskor och ger dom deras. Han är bästa kompis med dom två och dom är alltid tillsammans.
Jag är så glad att han redan har bästisar.
Hon sa även att hans självförtroende ökat och att han inte är så blyg inför främlingar som fotografer, föräldrar och andra vuxna som kommer till dagis.
Igår var det lugnt på jobbet. Jag och Emma satt och pratade om vilka kändisar vi sett i riktiga livet (förutom de vi sett på scen förstås).
Det roliga är att de är ju människor som du och jag, och ändå kan man inte hjälpa att man blir Star Struck. Ja, när man tappar vettet bara för att man står framför en kändis.
Här kommer en sammanfattning av mina kändismöten här i London
Ikväll är det dags för Mobo Awards (Music Of Black Origin). Det brukar alltid vara jättebra artister. Nu går ryktet att Gamu Nhengu kommer uppträda ikväll. Jag hoppas det är sant!
Hon var min favorit på englands idol-program "X Factor" men kom inte med i liveprogrammen. Jag och hela england var minst sagt förvånade att hon inte blev vald av Cheryl Cole (som nu till och med blivit kallad rasist), men kolla själv. Visst är hon enormt bra?
oj, vad det regnar ute! Det fullkomligt öser ner och jag är bara glad att jag inte behöver gå långt efter jobbet.
Bilen står ju parkerad under kontoret liksom. Hehe.
Fredagskvällen ute med tjejerna var skoj, men oj vad trött jag blev. Jag tog taxi hem med äldsta bruttan Debbie kl 1. Vi orkade inte mer då. Skoj hade vi fram tills dess ialla fall.
Lördagen gick jag till svärföräldrarna och hämtade bilen som fått stå där över natten, och sedan stack jag till Tesco och handlade. Guud, vad JULIGT där är. De har börjat sålt julsaker redan sedan september men varje vecka blir det bara mer och mer. Det känns inte som om julsakerna behöver inhandlas än.
På lördagnatten började Lewis kräkas. Han var jätteduktig, plutten, och kräktes i hinken nästan varje gång. Han hade fått någon magsjuka, och åt ingenting hela söndagen. Han låg mest och tittade på film eller så läste vi bok för honom.
På måndagen var han frisk igen och vi bestämde att han kunde skickas till dagis. "But Mummy - I want to play with my train" sa han när jag ville att han skulle ta på sig och göra sig klar till dagis. När jag sa att vi måste åka snart, så la han huvudet på sned och tittade på mig med sina vackra ögon "but MUMMY, I'm not well..."
Jag älskar fredagar! Det är väl underbart att vakna och veta att idag är sista arbetsdagen den här veckan? Lewis älskar också fredagar. Han ler stort och nöjd när jag säger att det är FREEEDAG idag! Då vet han att det vankas godis och fredagsmys. Sa jag Fredagsmys? Burr, jag hatar det ordet!
Helgmys kan vi väl säga istället?
Jag ska ialla fall ut med tjejerna från jobbet ikväll. Vi ska först ut och käka på en restaurang, och sedan blir det nåt dansställe här i krokarna. Det ska bli så skoj, så skoj.
Lewis och Gunnar hade mycket roligt när Tottan & Gunnar hälsade på. Gunnar är en mycket bra kille och finfin kompis till Lewis.
Nu är Lewis förkyld med feber och hosta. Brian var hemma igår med honom och stannar hemma även idag.
Jag tror att han saknar dagis, men han får vänta tills i morgon.
Det känns skönt att det bara är två veckor kvar tills höstlovet. Jag ser fram emot att strosa på Walthamstow marknad, titta på tyger, knappar och vackra band till min kappa!
Anna & Nina shoppade verkligen rejält när de var här. Fast de inte åkte in till centrala London en enda gång, så lyckades de hitta affärscentrum och handla varje dag. På torsdagen var de i Romford, på fredagen i Walthamstow och på lördagen åkte vi till Lakeside alla fem. Jag, Brian och Lewis handlade tre tröjor till Lewis på Primark för 60 spänn! Sedan gick vi direkt till biografen och såg Toy Story 3. Tyvärr så var Lewis inte särskilt intresserad och satt och sa att han ville gå hem. Jag och Brian tyckte ialla fall att den var bra.
Jag är ju en Barbiefantast, så jag uppskattade Barbie och Ken scenerna enormt. De var asroliga
I söndags var Lewis bjuden på barnkalas. Det var min kompis Nicole's dotter Skye-Marie som fyllde 5. De hade kalaset på Kids Corner i Epping.
Där fick de först leka i 1 1/2 timma i bollarna, på klätterställningarna och go-kartsen. Sedan blev det mat och tårta. De hade Pirattema så Lewis var utklädd för första gången någonsin. Han hade en svart/röd randig tröja, svarta brallor och en svart väst som jag sytt med rött foder och samma röda sjal runt huvudet.
Hjälp! Jag börjar bli allvarligt nervös inför morgondagens bröllop. Jag har vart helt slö när det kommer till kläder. Har inte ens tänkt på vad jag ska ha på mig förrän typ i onsdags. Då fick jag panik. Jag har ju inget snyggt som passar! Varför har jag inte köpt nåt? Eller sytt nåt? Gudars skymning. Det blir till att prova hela garderoben i kväll och hoppas jag hittar något.
Detta är ju liksom inte vilket bröllop som helst! Det är ju snäppet tjusigare än man är van vid plus att det säkert blir en och annan kändis och designer som kommer dit. Jag känner hur jag får ännu mer panik nu...
Rådhuset de gifter sig i är listat i The Independant som Nummer 16 i världens 50 bästa ställen att gifta sig i!
"16. THE CHELSEA REGISTER OFFICE, LONDON SW3
It is world famous and over the years everyone from Judy Garland to the former Arsenal footballer Patrick Vieira have tied the knot here, along with countless other A-list celebrities. Situated on the King's Road where the swinging Sixties began, Chelsea Register Office is still one of the hippest places to get married. All rooms are luxurious and the office can cater for parties of four to 40."
Stället där festen kommer hållas är kallad en pub, men inte en pub som jag är van att se dom! Kolla här
Jaja, vi får se hur det går i morgon...
...jag skriver mer då och ska förstå lägga in lite bilder också.
Jag såg ett program på TV igår som jag har tänkt mycket på under dagen. Det var en dokumentär om engelska barn I internatskola. Jag måste vara naiv, men jag trodde att barnen var I högstadieåldern när de började på Boarding School.
Men nej! Dessa barn var sju år och skickades till skolan där de skulle sova, äta, studera och bo i flera år innan de skickas till en annan internatskola. De började med en slags tre veckors inskolning då de inte fick träffa deras familj. Tre veckor skulle det ta att bli van vid livet på internatskolan. Pojkar grät så de hulkade, de hade hemlängtan och ringde sina föräldrar från en telefonautomat I samlingsrummet. Det var så hjärtskärande som förälder att se detta. Jag grät, och Brian sa åt mig att sluta titta och gå och lägga mig istället, men jag ville se!
Det de hade, var en enorm kamratskap. De var så gulliga mot varandra, och vi fick se filmklipp av 9-åriga pojkar som tröstade de två år yngre killarna med kramar och ord som: “Det blir bättre snart. Du måste försöka tänka på annat än ditt hem och din mamma. Tänk på fotbollsmatchen I morgon…”
Killarna stöttade verkligen varandra hela tiden, och det fanns inte skymten av mobbing.
Alla killarna som de pratade med på slutet av dokumentären sa att de var glada att de går på internatskola och att de inte skulle kunna tänka sig att gå på en “normal skola” längre.
Möjligen så är det så, att de får en andra familj I skolan och att varje kväll blir som en kväll då kompisarna kommer och sover över. De kan busa, leka och studera tillsammans.
Så är det nog. Men hur klarar föräldrarna att vara borta från sina barn? Hur kan man lämna sin gråtande 7-åring på en skola och veta att man inte får se honom på tre veckor? Hur kan man prata med honom I telefonen och låta hurtig när han inte ens kan prata för att han gråter så mycket och bara ringer för att han vill komma hem och vara hos dig? HUR?
Ja, jag vet. Jag har inte skrivit i bloggen på länge. Jag har inte haft ork eller lust. So shoot me!
Jag kommer nog att börja snart igen. Jag känner att skrivlusten kommer tillbaka sakta men säkert. Nu börjar jag lite sakta med filmsnack.
Jag och Brian har sett ganska många sedan vi kom hem från sverige.
Den roligaste av de alla var THE OTHER GUYS. Will Ferrell's bästa film skulle jag vilja påstå. Se den och skratta häcken av dig
Sedan såg vi Karate Kid med Jaden Smith, Will Smiths son. Den var helt ok. Man visste ju liksom redan handlingen och att det inte är någon film som kommer vinna en Oscar. Värd att se, men inte på bio
Vi har även sett Shutter Island med Leonardo DiCaprio. Den var mycket sevärd tycker jag. Jag satt på helspänn, och hoppade högt många gånger. Leonardo var bra, men hans kollega som spelas av Mark Ruffalo - han är ögongodis för mig.
