Redman

I dag läste jag Sofies blogg igen, och jag måste bara dela med mig och ni måste bara läsa för ALLA borde läsa och få lite perspektiv:
Klicka här

Brian ringde i morse och sa att hans bror i Jamaica dog i en stroke i går. Han var bara 52 år gammal! Brian hade bara träffat honom två ggr. Jag har svårt att förstå men vill inte fråga om Eunices barn på Jamaica. Jag önskar att jag kunde fråga henne hur gamla var dom när hon åkte till England? Vem lämnade hon dom hos? Hur gammal var hon när hon fick barn?
Jag vet att brodern Roger var yngre än dottern Joy. Eunice är ju inte så gammal, så hon måste ju fått barn (Joy) när hon var 15 eller yngre?!

Nu är jag på jobbet, men när jag slutar så ska jag hämta Lewis, så jag får se hur det är med henne då. Brian sa att hon var ok i morse. Grät inte eller så.
Hon har sagt i flera veckor att hon drömt om Brian och att han inte mår bra i hennes drömmar, något fel med hans hjärta. Hon har varit riktigt orolig faktiskt. Vi har mest skrattat och tänkt att drömmar har inget med verkligheten att göra. Roger och Brian är väldigt lika, så nu undrar vi - var det Roger hon drömde om? - Har hon gåvan att se sånt i drömmar?
Det har jag svårt att tro, men lite läskigt är det ju.

Jag skulle vilja åka till Jamaica en dag så att Lewis får träffa sin släkt där.

Nu ska jag jobba. Idag är det förresten 3 veckor kvar tills vi kommer hem! Jippi ja hurra!

Ok, nu har jag tagit kort med mobilen på min väg till jobbet. Här kommer resultatet:


Så där ser du, mamma - min cykelväg är säker och du behöver inte oroa dig. Härlig tur faktiskt.

Lewis har skrapat näsan på farmor och farfars plattor i trädgården!

Så här fina träd har vi i parken. De tappar löv och Lewis tror att det snöar

"Mamma! Titta - snö!"

Halv fem var han uppe, vaken och pigg - vår älskling! Fasen, va glad jag var att få gå upp tidigt och leka med bilar och dansa... -NOT!
Lewis nya favorit när det kommer till danslåtar är förresten "Dåsa". Det tog ett tag innan jag fattade vilken låt han menade. Han blev frustrerad för att jag inte fattade, och jag blev frustrerad som inte kunde klura ihop. Menar han "Rosa"? Eller va tusan?
Sen kom nr 11 på hans favvis-cd och Lewis blev som tokig och hoppade runt i sitt rum vid sin lilla stereo. Det var "Den siste mohikanen" med Little Gerhard. Den börjar så här: "Då sa den tappre siste mohikanen..." Varav Lewis tror att den heter Dåsa. -Dåså, då vet vi det.

Han räknar till 6 nu på engelska. TIll fem på svenska. Helt otroligt klok liten kille. Det måste han tagit efter sin mor. Han är långt före sin far med svenskan också, och Brian frågar ständigt frågan "what did he just say?".
Igår kväll när jag skulle natta honom så skulle han som vanligt känna på mitt hår. "Mammas hår" sa han och lät lite underlig med fingret i munnen. "Men mammas hår är ju här" sa jag. Då hostade han och sa "ta bort". Då fattade jag. Han hade stoppat mitt hår i munnen och fått det i halsen. Usch. Inte kunde jag hitta det heller för att ta bort det.
Kanske han tänker sig för innan han stoppar mitt hår i munnen igen. Kanske. Kanske inte.

I helgen kommer Lewis kusin Philip ner från Birmingham. Det är Rhianas bror, Claudettes son. Han har bara träffat Lewis en gång förut. Jag tror att sist han var i London var typ 9 år sen. Han är familjens svarta får. Eller ja, han är den som alla pratar om ialla fall. Han är väl bara 24 tror jag. Han har två barn med två mammor. Pojken är 6 och flickan 7. Mammorna hatar varandra och båda vill ha tillbaka Philip. Philip är nu tillsammans med Brians kusins dotter! Det är dock inte incest för det är på Brians pappas sida, och Claudette har ju en annan pappa. Oj, va rörigt.
De bor ialla fall tillsammans, och Brians kusin är inte glad! Philip har ju setat i fängelse i två och ett halvt år. Hade jag glömt att nämna det? Oj. Ja, och nu får han visst inte träffa sina barn, för mammorna är ju bittra eftersom han bor ihop med en annan... Han är poppis bland tjejerna och det är väl inte så undra på. Han ser ju bra ut.

Skynda er ner till Ica-Maxi ikväll - ni kan vinna ett par timmar på golfbanan med min bror!
KLICKA HäR

Lördagen började sent i Redmanhushållet. Jag vaknade och gick upp i nio-tiden, men Lewis och Brian sov tills efter tio! Bredvid varandra så sött.
Brian stack så småningom och simmade medan jag och Lewis gick till parken. Vi var där länge. Sparkade nya Peppa Pig-bollen, klättrade på bussen (en klätterställning), åkte rutshkana och matade ekorrarna. På kvällen åkte vi till Ferry Boat Inn och tog en päroncider på baksidan. Lewis sprang runt och gjorde av med energi. "Båååten" skrek han och ville kika över buskarna ner i kanalen. I hans värld måste det finnas båtar där det finns en kanal.
Söndagen var vädret lika soligt och fint som dan innan. Brian var ute och gick med Lewis medan jag tog hand om städning. Sedan åkte jag och Lewis till Walthamstow Marshes och tittade på båtar och tåg.
När vi kom hem var "katten" på baksidan. Vi vet inte vad grannens katt heter, så den får heta Katten. Lewis ropar alltid på den när vi kommer hem. I går var första gången som den kom fram och lät oss klappan den. Han måste blivit van vid oss och vårat evigt skrikande.

I morse hade jag tagit på mig mitt gula reflektband innan jag skulle cykla. "FIIIN" sa Lewis och pekade. "Va?" sa jag. "FIIIN den var" sa han. Plutt.

Lewis och jag gick till banken i morse. Det regnade. Vi kunde inte leka i lekparken för allt var blött. Lewis ville titta på tågen. Som tur var kom det ett tåg precis som vi gick förbi så han blev nöjd.
Vi gick hem och ringde på hos Svetla. Hon blev glad av att se oss och vi gick in en stund. Lewis var inte på nåt strålande humör, och Nicolaj var busig och högljudd. Han knuffade Lewis ett par gånger också.
Svetla skulle åka till västra London för att hämta ett par nycklar, och undrade om jag kunde ta hand om en av hennes pojkar. Jag sa att jag tar Mario. Nicolaj är aldeles för busig. Marjo är ju bara 7 månader och är hur gullig som helst.
Han kan krypa nu, och gungar så där på alla fyra som Lewis brukade göra.

Från 12:30 till 13:45 så sov han, och sedan lekte han på golvet. Hur snäll som helst. Lewis var jättefin, och hämtade leksaker som "THE BABY" kunde leka med. "Han heter Mario" sa jag, men Lewis envisades att kalla honom baby.

Idag packade jag väskan och tänkte köra ner till Walthamstow Marshes igen och titta på båtar och tåg. När vi satte oss i bilen började det att regna riktigt ordentligt.
-Ska jag åka till leklandet? tänkte jag men eftersom det fortfarande är påsklov här så hade det nog vart packat. Jag körde istället till Nazeing för jag kom ihåg att det finns nåt båtcenter där.
Vi kom fram utan problem (ovanligt för mig som alltid brukar köra vilse), och det regnade fortfarande. Det regnade dock bara ett lätt regn, så jag och Lewis tog vagnen och gick en tur. Det var ett otroligt vackert ställe, och vi ska definitivt komma tillbaka i sommar. Tågen till Stansted åkte förbi var 10:e minut till Lewis stora förtjusning.

Det var en mycket tung påskhelg eftersom vi visste hur det var med stackars lille Victor. Stämningen var låg, men vi fick besök som livade upp och fick oss att glömma i ett par timmar.

I söndags kom Louise & Rich med flickorna Freya och Amber. Amber är bara 8 veckor, så det var 1:a gången vi träffades. Hon var gudomligt söt och väldigt snäll och tyst. Freya är 3 och en riktig liten snackpåse. Hon och Lewis är lika långa. De är så söta tillsammans och pratar. Lewis kallade henne för Bella fast han kan säga Freya utan problem.


På påskdagen kom Tom, Amanda och lille RayKaan och hälsade på. Lewis fick ännu ett påskägg! Sitt 6:e!!!
Han kallade RayKaan för Kaan. RayKaan var lite bråkig och jag tror att Lewis blev glad när de åkte hem.

Jag måste ta kort på vår nya hatthylla och skoställ också. Det ser mycket fint ut.

VI tänker på er alla där hemma, och jag saknar er och vill komma hem NU! Jag får vänta 5 veckor till.

Då är det cirka 2 och en halv månad kvar till Turkiet semestern. Det ska bli så jätteskönt att bara slappna av och inte tänka på tvätt, disk, matlagning osv.  Bara ligga och sola, bada och leka med Lewis och mamma.

Jag satt just och kollade om artikeln i Aftonbladet om vår förra tripp fanns kvar, och det gjorde den! KLICKA Här

Vi vaknade halv åtta vilket var konstig för Lewis hade varit uppe och snurrat till efter elva på torsdagen. Han var så uppspelt för faster Claudette och kusin Rhiana sov över. Han sprang och drog i Rhiana hela tiden och skrek "ANA" så fort han inte såg henne. Sedan frågade hon om Adam, och då fick han för sig att Adam också var här så då skrek han "ADAM" så högt han kunde och sprang runt och letade. Fast han skrattade och såg busig ut, så han visste nog att Adam inte var här. Han ville nog mest testa sin lungkapacitet.

Brian och Claudette ville helst sitta framför TVn hela dagen, vilket jag HATAR att göra, så jag och Rhiana tog med oss Lewis in till Covent Garden.
Det var 16 grader varmt, men regnade ett fint regn hela tiden. Vi hade skoj ändå - tittade på gatumusikanter, satt på stentrappan under tak och åt smörgåsar och kanelbullar. Lewis åt mest kanelbullar. "BULLE BULLE BULLE" skrek han när jag erbjöd smörgås. Nåja, det är ju påsk!
Vi gick ner till Themsen och lät Lewis se båtarna, men där blåste det så hemskt. Vi tänkte ta en tur till Camden, men Lewis verkade så uttråkad i vagnen att jag inte vågade. Det är aldeles för packat med folk där för att han ska kunna gå själv. På väg hem somnade han med en flaska välling i handen.
Brian lagade middag. Köttfärsås och pasta. Inte vilken köttfärsås som helst - han hällde curry i den! Det var otroligt nog ganska gott!  Nej, himla gott faktiskt.
Lewis åt inte mycket mat, men han hade ju ätit så mycket godis och bulle så det var ju inte konstigt.

Vi har fått tråkiga nyheter om lille Victor. Hans cancer har kommit tillbaka visade testerna. Den lilla, tappra killen. Har han inte fått lidit nog? Jag blir så ledsen när jag tänker på honom där i sitt rum i Uppsala lasarett.
Sofie och Peter är i mina tankar. De går igenom ett riktigt helvete och jag vet inte hur de klarar av det.
Men han är en fighter, och han kommer att klara sig igenom detta. Vi får aldrig förlora hoppet.

Nu är det påsk snart. Köket är fullt med frestelser. Jag har handlat påskägg till kusinerna på IKEA och även till Nicolaj (grannen). Lewis får ett svenskt ägg som jag fyller med godis från IKEA - gelehallon, påskskum och lite Swedish Fish. Han gillar inte saltlakrits. Förstår inte. Det måste han ha fått från sin far.

Mitt jobb är nog det tristaste som uppfunnits någonsin. Varje samtal, samma fras "Ja, hejsan jag heter Karin Redman och skulle vilja prata med den som har hand om er frakt och spedition". Sedan "Ja hejsan jag heter Karin Redman och ringer från Rosslyn i London. Vi håller för tillfället på med en internationell marknadsundersökning hos företag som använder expressbudfirmor. Vi försöker inte sälja någonting alls. Har du fem minuter att svara på några frågor?"
14 av 15 säger "Vi använder inte expressbudfirmor" och sedan börjar det om igen, och igen och igen...

Lite bilder från i söndags med kusinerna hos farmor och farfar kommer här

Guif vann stort i lördags! Helt underbart! Vilka lirare. Brorsan kommer ju bli stans kändis, eller förresten, han är ju redan det. Skoj. Undrar om han har paparazzi utanför lägenheten...

I lördags åkte jag tillbaka själv till IKEA för att köpa en hatthylla som var på rea. Jag käkade även lite köttbullar till lunch.
Bredvid mig i restaurangen satt en dam med hennes dotter på 4-5 år. Det hänger stora bilder på väggarna från sverige. En bild är av en hundsläde med draghundar. Jättefint med fjäll i bakgrunden.
Flickan: (på engelska) "varför har de hundspann?"
Mamman: "De har inga bilar, så de tar sig fram med hjälp av hundarna"
Flickan: "Varför har de inga bilar?"
Mamman: "Därför att landet är så litet så de behöver inga bilar"
Flickan: "Jaha, är det kallt?"
Mamman: "Ja, jättekallt"
Flickan: "Jag skulle vilja åka hundspann"
Mamman: "Ja, en dag kanske vi kan åka dit till Norge"

Jag hoppas att flickan växer upp lite mer intelligent och lärd än sin mor...

Lewis hade jätteskoj hos farmor och farfar igår. Vi var alla bjudna på middag. Claudette och Rhiana hade kommit ner från Birmingham och Lesa med familj var också där.
Barnen tyckte det var roligare att leka med Lewis nu för att han pratar lite grann. Han älskade att vara med dom stora barnen.

Jag, Lewis och Eunice var på IKEA i morse. Lewis fick en "målarställning" och så köpte vi väggdekaler till vardagsrummet. Här är foton:

Pappa är nog nästan på väg att brista av stolthet nu. Jag kan bara ana vad han pratat om hela dagen...
handboll, handboll, handboll!
Richard är bäst. Den briljanta Blanken. Oj oj, va vi myser när vi läser allt på internet om segern, de sju målen och den duktiga brodern.