Redman

Vi har två bröllop att gå på i sommar - ett i juli och ett i september. Olika gäster på båda så jag kan ha samma klänning båda gånger!
Jag satt och funderade på att hellre än att springa runt och shoppa klänning (jag hatar att shoppa) så kan jag hitta ett snyggt tyg och sy en klänning.
Här är de mönster jag redan har i samlingen (ursäkta kvaliten på bilderna):




Ok, de är numrerade, så skriv en kommentar och tala om vilken du tycker var snyggast.
Jag gillar Maxi klänningar, alltså hellånga, men vet inte om de fortfarande är poppis i år?
Tyger jag gillar:

VARDAG
Det här med att komma tillbaka till London efter en sverigevistelse är aldrig lätt. Jag och Lewis har båda haft en härlig vecka "hemma" i sverige och nu när vi är "hemma" igen känner vi nog oss båda lite deppade. Ni ser ju hur förvirrad jag är - kallar både sverige och england för "hemma".
Lewis är som en annan pojke när vi är i sverige. Han har mindre raseriutbrott och verkar allmänt nöjdare i den svenska tillvaron. När vi kom tillbaka hit märkte även Brian en förändring i Lewis. Han pratar mer och tydligare, och verkar mer förnuftig. Det kan ju förstås bara vara så att vi inte var i den vanliga vardagen, och jag är mer avslappnad plus att han får träffa de familjemedlemmarna som han inte ser så ofta.
I vilket fall så är vi här nu, och om det blir ett flytt till sverige i framtiden så lär det inte bli än på ett tag. Möjligen om 5-6 år så att lågkonjunkturen vänder och Brian lär sig lite svenska, men innan Lewis börjar stadga sig för mycket med kompisar och sport osv. Det är klart att Sverige också skulle bli vardag då, men en lite lättare vardag får jag för mig.

MITT MIRAKELBARN
Nu får vi göra det bästa av det vi har och jag är så glad för Lewis. Tänk vilket mirakelbarn han är!
Jag och Tottan pratade om det när hon var här; tänk om Mandy, läkaren på Barts hospital hade gett upp som de andra läkarna ville att hon skulle när jag bara hade tre ägg som var stora nog att befruktas.
Jag var ju vid det laget så innerligt trött på hormonbehandlingar och undersökningar år ut och år in. Jag hade verkligen gett upp och bestämt att efter det här försöket så är det nog. Nu räcker det. Vi får helt enkelt acceptera att vi inte blir föräldrar.
Men Mandy gav inte upp. Hon sa till de andra läkarna att ge mig en chans. Jag önskar jag kunde vart en fluga i taket på det mötet och kunnat höra HUR hon lyckades övertala dom.
Efter det fanns bara två ägg att befrukta. Ett lyckades inte. Det andra befruktades i labbet, och när jag skulle in igen (tre dagar efter ägguttagningen) för återförandet av embryot visade Mandy oss de perfekta cellerna. Hon hade de under ett mikroskåp och visade oss på en dataskärm. Jag önskar att jag tagit ett kort av det. Jag tänker ofta på den där bilden med cellerna som rörde sig runt omkring och Mandys ord "One absolutely perfect egg".

Embryo ungefär som Lewis-embryot fast inte lika perfekt

Lewis hemma hos pappa i fredags. Snö, snö och mera snö...

I'm gonna get you!

Pappa hämtade oss i Kvicksund och Lewis var lycklig att få åka morfars jeep. Vi åkte hem och åt middag och Lewis fick ännu en låda med leksaker att dra ut och syna sedan han var där sist.
Dagen efter gick vi ut och skottade lite och lekte i snön. Susanne lyckades sluta vid lunchtid och vi gick till museet vid munktell. De hade en hel övervåning speciellt för barn och Lewis hade än en gång mycket skoj.

Han fick till och med sitta och "köra" en grävskopa. Vilken grej! De hade även ett stort, RIKTIGT ångtåg som man fick gå upp i, och ett modelltåg i en monter precis som i Stockholm. Nästa gång ska vi ta med och visa pappa.
Richard kom och käkade på kvällen. Det var jätteskoj att träffa honom och han såg så fin ut i sin nya frisyr.

På fredagen var det dags att åka hem till London, fast inte förrän på kvällen. Lewis och morfar skottade snön som fallit igen. Det var säkert 10-15cm sedan gårdagen. Sedan gick jag och Lewis och körde lite snowracer igen. Det var inte så lätt för Lewis var trött och gnällig och jag fick mest dra både han och pulkan.

Han sov ett par timmar på eftermiddagen och det var faktiskt bra, för sedan var han inte gnällig längre. Han var jätteduktig på flygplatsen och på planet. Hjälpte mamma och allt gick perfekt! Vi kom ut så snabbt att Brian inte ens hunnit till flygplatsen, men vi fick bara vänta ett par minuter innan han kom. Lewis sprang till honom och kramade han när han kom ur bilen. Borta bra men hemma bäst? Tja, men vi har ju tre hem...

Det var världens dimma när mamma hämtade oss i Västerås så det tog tid att komma hem till Kvicksund, men när vi kom hem väntade oss en smörgåstårta på bordet! Staffan och Tottan stannade en stund, men vi var alla trötta och de tog strax adjö. Lewis fick presenter av mormor och somnade av att jag läste hans nya Mamma Mu bok som jag tror kommer att bli en ny favvis.

På måndagen skulle vi till badhuset. Vi packade och mamma gjorde mackor och kaffe. Vi lyckades komma dit strax efter tio och så öppnar de inte förrän 12 på måndagar! Fy bubblan vilket sätt. Vi åkte till Tuna Park och fördrev tiden med att handla till Lewis. Det är jag och mamma bra på.
Badhuset var helt toppen. Lewis älskar att bada. Han åkte vattenrutschkana med mig hur många gånger som helst, och han plaskade glatt i vågmaskinen.
Tisdagen hade mamma bokat biljetter på tåget till Stockholm. Vi gick på Spårvägsmuseet som även har ett Leksaksmuseum.

Helt fantastiskt bra museum för de yngre barnen. Lewis hade skoj, och ville inte gå därifrån. På väg till stationen igen så somnade han dock. Mamma och jag stannade på en restaurang och mamma bjöd på pyttipanna och semla! Svenskt ska det vara. Fast rått ägg på pyttipannan kan de få behålla. Så pass följer jag inte traditionerna! Enligt min tradition ska det vara stekt ägg.


Sista dagen i Kvickan så stack vi ut med snowracern på förmiddagen. Jag, mamma och Lewis gick en runda och hittade tre olika backar att prova på. Jag och Lewis lyckades ramla av snowracern två gånger men jag skyller på den trasiga meden.

Till lunch fick vi besök av Sofie och Vilma. Det var över ett år sedan vi träffats. Lewis var jätterädd för hundarna Alban och Biffen, så han satt mest i mitt knä. Han fick hålla Vilma i knäet sittandes i soffan så att vi kunde ta ett foto. Oj, vad stolt han såg ut! Som om det vore hans lillesyster och inte Victors.

Jag kände mig ganska så trött när bästisen och hennes kille var här, men de lyckades verkligen få mig på bra humör och att stressa ner inför semester.  När jag jobbat färdigt och det var fredagkväll hade vi ju normalt skaffat barnvakt och gått ut nånstans. Men nu blev det inte så för farmor och farfar var inte helt säkra om de skulle vart hemma. Vi hade jättemysigt hemma i stället med indisk take-away och lite vin. På lördagen åkte Totts, jag och Staffan till Westminster med tuben. Vi gick över bron och tog lite turistfoton.


Vid andra sidan skiljdes vi och Staffan gick till Imperial War Museum medan jag och Totts gick längs Southbank och tittade på folk och frös! Det blåste isvindar. Vi gick förbi en mysig pub, men tyckte att det var väl tidigt att ta en bärs 11:30 så vi hoppade på en buss till Liverpool Street Station. Jag hade ju presentkort på Monsoon sedan i somras och jag hade för en gångs skull kommit ihåg att ta med det. Det blev en mycket fin handväska. Tack Annika. Sen hittade vi en pub och Tottan bjöd på fish & chips tallrik och ett par öl. Staffan kom precis när vi skulle ta tåget hem.

På söndagen var det dags att flyga till sverige. Lewis var jätteglad hela dagen och pratade om mormor och flygplanet non stop.

Tänk att det äntligen är fredag. Om man har ledigt eller planerar en semester, så känns alltid den sista arbetsveckan extra lång. Den här veckan har dessutom varit väldigt lugn på jobbet, så varje dag har jag setat och tittat på klockan och det har ju gjort att tiden gått ännu långsammare.

Tottan och Staffan har verkligen förgyllt den här veckan. Jag har inte behövt laga mat, diska eller ens fixa frukost! Allt ordnar de med. Helt underbart faktiskt. Igår satt vi och drack vin och pratade efter maten. Lewis var på lite jobbigt humör och vill ju ha all uppmärksamhet. Vi gick och la oss innan 10. Mest för att jag skulle lägga mig med Lewis men jag tror även att gästerna var trötta efter att ha gått mycket under dagen. De hade varit i Tower of London, St Katherine's Dock och sedan gått till St Paul's Cathedral och Covent Garden.
I morgon ska jag och Tottan strosa lite i stan, Staffan ska på krigsmuseum och Brian ska vara hemma med Lewis. Jag längtar efter lite tid med Tottan och bara vara vi två.

Jag och en annan tjej från gymnasiet spånade lite på vad Sussie, en annan klasskamrat, gör nuförtiden. Vi hade båda tappat kontakten med henne och hon finns inte på Facebook. Jag bestämde mig för att söka efter henne på Google i förrgår och hittade henne!
Hon bor i Stockholm, är sjuksköterska och en specialist på öron-näsa-hals. Hon har uppfunnit nasaline! Nasaline går på export till hela världen. Jag hittade även en e-mail adress till Susanne, så nu har jag fått upp kontakten med henne igen. Verkligen jätteskoj! Vi ska försöka träffas i Stockholm i sommar. Hon har en dotter som bara är 3 månader äldre än Lewis. Sist jag såg henne var nog 1990 när vi båda var au-pairer här i London. Hon ska skicka ett par nässköljare på posten så nästa gång jag blir förkyld ska den provas!


Kolla ända till slutet av filmen då Susanne själv demonstrerar hur den används!

Det känns som jag har ett par, tre stycken rakblad fastkärvade i halsen varje gång jag sväljer.
Jäkla skithals att göra ont! Jag hoppas innerligt att smärtan avtar tills jag och Lewis kommer till sverige
nästa vecka.

Igår kväll fick vi fint besök. Tottan och Staffan kom till Stansted 22:30. Brian hämtade medan jag och Lewis stannade hemma. Lewis hade sovit sent hemma hos farmor och farfar och säkert mer än 2 timmar för han var fortfarande vaken vid midnatt när Brian och våra gäster dök upp.
I morse vaknade han och fick present från sverige.

Ett par dinosaurer från TV-serien Dinosaur King! Det var spännande värre, och det är klart att han sedan INTE ville åka till dagis. Brian skjutsade ialla fall och jag stannade kvar och babblade lite med Tottan och Staffan. De skulle iväg och käka English Breakfast innan de skulle ta bussen till Romford. Jag blev allt lite avundsjuk. Jag har inte varit i Romford och shoppat sedan i somras!

Lördagkvällen var ovanlig för Lewis gick och la sig och somnade 18:30!
Jag och Brian passade på att se de två första avsnitten i nya serien av LOST.
Lewis vaknade sedan strax efter elva, och somnade inte igen förrän halv två.
Vad gör man med denna pojke? Vi får helt enkelt låta honom vara vaken tills tio då jag går och lägger mig. Då sover han åtminstone tills 8 på morgonen och får alltså 10 timmars sömn.

På söndagen tog jag och Lewis hans cykel och gick till parken. Han cyklade hela vägen dit, sedan cyklade han runt i parken och upp för hela backen till marknadsgatan. Vi var ute i två timmar och när vi var på väg hem sa han att ville ha Pommes Frites. Då visste jag att min lille snutt var hungrig.
Vi åt och sedan lekte vi kurragömma, monster, vi ritade och vi pusslade. Vi hade en mycket bra dag och han sov inte på hela dagen, och somnade klockan 8. Det trodde jag skulle vara perfekt. För oss betydde det ännu en kväll att kunna se en film ostört.
Klockan 04:15 måndag morgon var herrn vaken. KLARVAKEN! Det var bara att stiga upp. Jag var svintrött hela måndagen.

På måndagen snöade det nästan hela dagen och var ganska så kallt ute, men inte så kallt att snön låg kvar. Jag ser fram emot våra dagar i sverige nästa vecka. Mamma och Kurt har bokat tågbiljetter till Stockholm åt oss alla. Vi ska till spårvägsmuseet och det borde Lewis verkligen älska. Det låter som ett perfekt ställe. Läs här vad Annika och hennes lille Hedda tyckte!

Igår sken solen så vi tog tillfället i akt och körde ner till Walthamstow marshes. Där får Lewis se både tåg och båtar och det är alltid lika uppskattat.
Han körde runt på sin cykel hela tiden. Duktiga han.

Jag har precis upptäckt att Fettisdagen infaller tisdagen 16:e februari i år.
Den dagen är jag och Lewis hemma! Vilken lycka! Jag ska äta sisådär tio semlor. Mmmmums!

När jag frågade grannpojken om han nånsin träffat en sån bråkig liten pojke som Lewis förr så tittade han på mig allvarligt och med lite oro i blicken och svarade NO, never. Efter lite eftertanke kläcker han även ur sig: "What happened to him?"
Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Det är väl vårt fel. Det är ju vi som varit för snälla och alltid gett honom allt han vill. Blir man verkligen så bångstyrig och bråkig av att vara bortskämd? Kanske är det inte helt vårt fel.
Kanske är han även en hemskt envis liten kille som bara HATAR att bli tillsagd?
Jag skulle vilja ha SuperNanny hemma hos oss och se vad hon säger och vad hon skulle göra.

Jag har kvar jobbet! De förlänger mitt kontrakt. Jag vet inte hur länge, men det visar sig. Det är ju som sagt inget drömjobb, så jag är inte överlycklig, men jag uppskattar ju verkligen loven. Det är helt klart det bästa med det här jobbet - att få ledigt när skolorna har ledigt.

Min kurs i fredags var jätteintressant. Den hette "Child Protection Training" och handlade om att kunna skydda barnen där man arbetar. Alltså, man ska veta vem man ska kontakta om man tror att ett barn är utsatt för våld och dylikt. Det var hemskt jobbigt att lyssna ibland när kursledaren pratade om riktiga fall som hon jobbat med i Walthamstow (hon hade jobbat inom socialen i flera år), men det gjorde ju också att man lyssnade lite mer och fick lite mer respekt för det hon sade.

Celebrity Big Brother, alltså kändis-Big Brother, har varit hemskt roligt att se på här i England de senaste tre veckorna. Det var den bästa serien någonsin för de var så roliga och intressanta att se på. Svenska Jonas Altberg aka Basshunter var också med. Han hade jag inte direkt någon uppfatnning om innan förutom att han skrev jobbig Europopmusik och att han förmodligen var mycket divig och dryg.
Han var supergullig och han var så typisk pursvensk också. Han kom på fjärde plats! Otroligt bra gjort för en utlänning.

Ikväll är jag och Lewis själva. Brian är på kurs och sover över på hotell. Jag hoppas att Lewis inte sovit middag idag hos farmor och farfar, för det händer att jag hämtar honom halv sex hos dom och han sover. Då somnar han inte förrän vid elva på kvällen.