Hos mormor och Kurt

Det var världens dimma när mamma hämtade oss i Västerås så det tog tid att komma hem till Kvicksund, men när vi kom hem väntade oss en smörgåstårta på bordet! Staffan och Tottan stannade en stund, men vi var alla trötta och de tog strax adjö. Lewis fick presenter av mormor och somnade av att jag läste hans nya Mamma Mu bok som jag tror kommer att bli en ny favvis.

På måndagen skulle vi till badhuset. Vi packade och mamma gjorde mackor och kaffe. Vi lyckades komma dit strax efter tio och så öppnar de inte förrän 12 på måndagar! Fy bubblan vilket sätt. Vi åkte till Tuna Park och fördrev tiden med att handla till Lewis. Det är jag och mamma bra på.
Badhuset var helt toppen. Lewis älskar att bada. Han åkte vattenrutschkana med mig hur många gånger som helst, och han plaskade glatt i vågmaskinen.
Tisdagen hade mamma bokat biljetter på tåget till Stockholm. Vi gick på Spårvägsmuseet som även har ett Leksaksmuseum.

Helt fantastiskt bra museum för de yngre barnen. Lewis hade skoj, och ville inte gå därifrån. På väg till stationen igen så somnade han dock. Mamma och jag stannade på en restaurang och mamma bjöd på pyttipanna och semla! Svenskt ska det vara. Fast rått ägg på pyttipannan kan de få behålla. Så pass följer jag inte traditionerna! Enligt min tradition ska det vara stekt ägg.


Sista dagen i Kvickan så stack vi ut med snowracern på förmiddagen. Jag, mamma och Lewis gick en runda och hittade tre olika backar att prova på. Jag och Lewis lyckades ramla av snowracern två gånger men jag skyller på den trasiga meden.

Till lunch fick vi besök av Sofie och Vilma. Det var över ett år sedan vi träffats. Lewis var jätterädd för hundarna Alban och Biffen, så han satt mest i mitt knä. Han fick hålla Vilma i knäet sittandes i soffan så att vi kunde ta ett foto. Oj, vad stolt han såg ut! Som om det vore hans lillesyster och inte Victors.


Kommentarer
Postat av: Mamma/Mormor

Det var underbart att få rå om er några dagar,saknar er redan.Ser fram emot att komma till London.Pussa mitt hjärta (Lewis)han har det för evigt.

2010-02-21 @ 15:57:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0