Redman

Devon
Jag och Lewis landade på Stansted på tisdag eftermiddagen, och på onsdag morgonen körde Brian, Lewis och jag till Devon. Det blev bara att packa upp det viktigaste och packa ner igen. Sovrummet såg ut som en tonårings med kläder, souvenirer och grejer utspridda. Det fick inte hjälpas. Städning kan vänta tills vi kommer hem igen.
Resan till Devon gick förvånansvärt bra. Lewis har vant sig vid att resa och att sitta fastspänd i stolar om det så är flygplan, bil eller buss.
Brian körde hela vägen som vanligt. Han är bäst på det. Jag är bäst på kartläsning. Vi skulle till Westward Ho! Utropstecknet finns med i namnet. Skumt. Vi hittade dit på en gång.
Lyns hus ligger nära havet men var inte den där strandvillan som jag av någon anledning föreställt mig i mitt sinne. Det var ett typiskt engelskt radhus i ett område med andra hus tätt inpå varandra. Litet, men perfekt för henne som bor själv. Hon hade två inredda gästrum. Ett i blått och i ett i lila. Brian fick det blåa och jag och Lewis det lila.
Vi spenderade en hel dag på stranden. Vi gick längs strandkanten på morgonen. Det fanns knappt plats att gå. Det är början av ebb och vattnet håller på att dra sig tillbaka från kusten. Under dagen hade vattnet dragit sig så långt ut att vi inte orkade gå ut till havskanten! Vi höll oss vid stranden som vid flod var HUR bred som helst. Där fanns små pooler som bildats så vi plaskade runt i dom och letade fisk, snäckor och annat skoj. Vi hade alla en helfestligt dag.
En annan dag åkte vi till Woody Bay och fick åka med ett ångtåg! Oj, vad Lewis var lycklig! Tåget gick inte särskilt långt innan det stannade, och loket kopplades av och backade upp till andra sidan vagnarna, och sedan körde tillbaka till Woody Bay igen. Men det räckte ju.
Lördagen regnade det så då åkte vi till Big Sheep, ett äventyrsland för hela familjen. Det var perfekt för Lewis. Han gillade inte att titta på djuren som dom hade, men han åkte ju gärna traktor, hoppade på jättekuddarna och åkte i de superlånga rutshkanorna.

Resten av semestern gick åt till att flyga med drake, åka runt och titta och att umgås med kusin Lyn. Hon är en intressant människa med mycket att prata om. Hon är också otroligt bra med barn och barnkär till tusen. Hon hade huset fullt med leksaker. Hon jobbar med barn inom socialen och tar beslut om fosterbarn, adoptioner osv. Snacka om ansvar!
Det känns som om jag lärt känna två av Brians kusiner väldigt väl nu. Monique i Danmark och Lyn i Devon. Man måste nog vara tillsammans några dagar innan man lär känna varandra så väl. Nu återstår väl bara 69 kusiner? Eller har jag missat någon?
 

Svininfluensan!
Nu har ett 6-årigt barn dött i London av svininfluensan. Helt friskt för övrigt. Klart att man blir skraj, men man kan ju inte förhindra spridning på nåt sätt. Det är ju ett smittsamt virus. Symptomen är dessutom som vilken förkylning som helst, så vi kanske redan har haft den?
Brian är ialla fall lite panikslagen. Igår sa han att jag måste ta med mig bakteriedödande spray i väskan om vi går ut och tvätta Lewis händer med den.