Varför ens försöka?

Varför ska jag alltid ta allting så personligt och bli så ledsen av sånt som jag VET att jag inte borde bli ledsen för?
 
Detta jobbet verkar ha en himla massa människor som inte har nåt bättre för sig än att lägga sin näsa i blöt i andras ärenden.
Igår hade de möte, och i morse kom chefen och sa till mig att två saker nämnts om mig. Det första var att någon nämnt att jag läst tidningen. Jag har läst tidningen på receptionen vid 2 tillfällen. Det var fel. Jag erkänner.
Det andra var att folk klagat på att andra anställda pratar med mig. Chefen föreslog att jag tar bort den andra stolen och bara har en stol i receptionen och att jag ber folk att inte prata med mig om det inte är relaterat till arbete.
Jag tog bort den andra stolen, så att ingen sätter sig bredvid mig. Ska jag säga åt folk att inte prata med mig? Svar: NEJ! Det gör jag inte. Hur jävla poppis skulle jag bli på en skala?

Fyfan va folk är små. Fybubblan säger jag. Hur kan man klaga på att en person pratar med andra anställda?
Usch, jag blev så ledsen. Jag har verkligen försökt till 100 procent på det här bygget. Jag har gjort allt de bett mig om och mer därtill. Ibland har det varit jättetrist och det finns inget att göra. Jag har frågat andra om jag kan hjälpa till med något, jag har skrivit listor och fixat till det snyggt i receptionen. Jag har inventerat i deras skitiga förråd och jag har packat lådor med onödiga grejer och skickat till vårt centralförråd.
Jag har svarat på folks dumma frågor, och hjälpt desperata föräldrar på telefonen, jag har försökt vara trevlig även till skitstövlarna som tror de är värda mer än mig för att jag sitter i receptionen och de är något med en fin titel. 
Jag VET att jag gjort ett bra jobb, så varför blir jag så ledsen när jag får orättvis kritik?

Kommentarer
Postat av: Charlotte H

Fy vilka små människor! Att de ens orkar.



Låt dem inte trycka ned dig, stå på dig och fortsätt göra ditt jobb och vara trevlig! Det är väl klart som sjutton att man måste få prata med sina kollegor, oavsett vilken titel man har. (Även om de inte är värda att prata med när de beter sig såhär...)



Hoppas dina killar har kurerat sig från vattkopporna och att ni mår bra allihopa!



Kram

2009-09-16 @ 02:45:09
URL: http://charlottehedlund.wordpress.com
Postat av: Pia

Knasiga chefer och kollegor finns det överallt... Man får utveckla sina egna "överlevnadsstrategier".



Här är ett ordspråk att trösta dig med...



Ledande poster gör stora människor större och små människor mindre.



Kram Pia

2009-09-16 @ 14:57:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0