Då tuff tuff tuffar vi vidare då...
"Det blev kallt och snöade i år igen! HJäLP!"
Nu verkar Londonborna ha vant sig vid kylan och snön. Trafiken, skolor och bussar verkar ha kommit igång igen. De skriver så mycket i tidningarna som jag inte vet är sant eller ej, men om man ska tro vad de skriver så håller gasen på att ta slut. Alla hem i england är ju beroende av gas för spisar, värme och varmvatten. Läs här
Trotsåldern
Jag orkar inte kämpa med Lewis jämt när han är på sitt värsta trotshumör. Ibland får man helt enkelt bara låta honom få som han vill. Jag vet att han inte lär sig något bra av det, men hur orkar man alltid stå emot? Han skriker, gråter och tjatar. Ibland kan man ignorera, men det är ju så mycket lättare att ge efter.
I morse var han på fantastiskt bra humör när han vaknade 05:15. Han fick välling och sedan var han uppe och lekte med sitt elektriska tåg som han fick av mormor i julklapp. Han släppte ner det på golvet i ett rum, sedan sprang han iväg in i ett annat rum och väntade innan han sprang tillbaka för att se vart tåget hade tagit vägen nu.
Så fort vi kom utanför dörren så började han trilskas och skulle INTE gå till garaget. Jag bedjade. Jag mutade, Jag distraherade. Jag blev arg. Då kom han. Varför ska man behöva bli arg? Usch, vad jobbigt. Sedan, väl hos farmor och farfar, så ville han inte gå ur bilen! Suck.
Jury Service
Eunice hade lite dåliga nyheter i går. Hon har blivit kallad att göra tjänst i juryn vid rättegång den 1:a mars. Det kan pågå en dag. Det kan också bli ett fall som håller på i månader. Hon är inte alls sugen på det. Hon var riktigt arg faktiskt, men hon har redan sagt nej ett par gånger så nu måste hon göra det.
Då återstår frågan: Vad gör vi med Lewis när inte farmor kan ta hand om honom måndag-tisdag? Jag antar att vi får fixa dagis heltid. Jag ska prata med dom i morgon.
Hönsmamman
Brian ska skjutsa Lewis till dagis i morgon. Han har lovat att börja med det de dagar han kan. Det är faktiskt ett riktigt stressmoment, och att få hjälp med det kommer att göra livet mycket lättare.
På lördag ska vi på Tylers 2-årskalas i Croydon på förmiddagen, och på kvällen ska jag ut med Annika och några av hennes tjejkompisar. Hon fyller nämligen på fredag. Det ska bli skoj. Jag behöver komma ut, fast jag vet att jag kommer sakna Lewis hela tiden. Gud, vilken hönsmamma jag är!
ängeln som gav mig kramar och pussar i morse
aww hehe :D
nice blogg
Hej, jag läste ditt inlägg om alla lustiga saker som britterna håller sig med. Jag minns heltäckningsmattorna från mina språkresor på 80-talet. Och de är tydligen kvar fortfarande:-) En annan lätt bisarr upplevelse fick jag under ett biobesök. Stoppar in de obligatoriska popcornen, tar ut dem ur munnen, tittar förvånat på min biokompis som tittar lika förvånat tillbaka: söta popcorn.
Finns det fortfarande?:-)
Förresten, är det dyrt med dagis i England? Jag tycker det är roligt att läsa din blogg. Är väldigt intresserad av Storbritannien och London i synnerhet.