OH HAPPY DAYS!
Lewis var glad i morse när jag lämnade honom på dagis!
Han var vaken vid fyra-tiden i morse och var ledsen för hans tänder gjorde ont.
Hans sista tänder (längst bak) håller på att komma fram. En är halvt framme och halvt gömd i tandköttet. Vi gav medicin och tröstade. Han somnade snart igen, men sov sedan som en stock när jag försökte väcka honom kl 8 i morse.
Varje gång som jag väcker honom sent, klär på honom och sticker till dagis UTAN att ha tid med nåt tidigt barnprogram eller att leka med bilar, så går det mycket bättre att lämna honom på dagis.
Jag sa åt honom att komma ihåg att säga till en fröken om han hade ont i tänderna så att de kan ge honom medicin.
Det är så otroligt skönt att han kan tala om vart han har ont och att han har ont. När han inte pratade så fick man ju gissa liksom.
Usch för tänderna, även om lilleman behöver dom. Pussa o kramar från morfar, Adam o Sune