Redman

Barnkalas
Nu har jag faktiskt haft så pass körigt att jag inte hunnit skriva i bloggen så ofta som jag velat.
Vi hade mycket att stå i helgen som gått. På lördagen var vi ju bjudna på Tylers 2-årskalas i Croydon (Tylers pappa Blakey är en gammal jobbarkompis till mig). Det tog en himla tid att komma dit eftersom det är södra London och vi fick lov att åka igenom stan för att komma dit. Lewis var lycklig för vi åkte igenom Blackwall Tunnel och han älskar tunnlar!
Kalaset var inne på ett lekcenter som var ett systerbolag till Kidspace i Romford dit vi brukar åka med Lewis. Mycket stoj, högt ljud och spring. Alltså inte det rätta stället att prata med Tylers föräldrar som jag inte träffat på så länge, men det var skoj ändå. Tre andra gamla jobbarkompisar var också där med sina barn och det var skoj att träffas. Lewis började bli trött runt ett, och någon halvtimme senare
kastade han en trampbil på ett annat barn och då var det dags att ta ut Lewis och åka hem!
Det tog ännu längre tid att komma hem. Alla tre var trötta och irriterade. Jag skulle ut med Annika och ett par tjejer för att fira Annikas födelsedag. Jag bytte om snabbt och fixade håret i en hast medan Lewis tjatade bredvid om sitt tåg. När jag stack satt Lewis och Brian och tittade på TV. Good times.

Annikas Birthday
Vi var fyra tjejer som träffades i lägenheten i West Kensington som vi alla vid något tillfälle delat med Annika. Hon bjöd på champagne och tilltugg. Bord var bokat på Sway i Holborn.
Jag beställde Antipasti till förrätt, kyckling kiev till huvudrätt och Profiteroles till efterrätt. Mycket god mat, trevligt sällskap och musiken var också bra. DJ'n stod vid en bärbar dator och en gång blev det helt tyst i lokalen då han tabbade sig, men annars var det bra. Jag tror nog vi höjde medelåldern ett par år där inne.

Pinsamma Sue
På söndagen vaknade jag i min säng och inte i Annikas gästsäng som planerat. Vi tog sista tunnelbanan hem på lördagkvällen så jag tyckte att jag lika gärna kunde åka direkt hem. Lewis verkade lika glad att se mig som jag var att se honom när han vaknade på söndagen. Vi städade i lägenheten innan vi satte oss i bilen för nästa helgutflykt. Nu bar det av till Archway för att käka Sunday Lunch hos Tom & Amanda och lille RayKaan. Lewis såg fram emot att leka med RayKaans bilar.
Väl framme (efter att ha setat fast i trafikköer igen!) så inser vi att Claude & Sue och deras barn är där också. Fullt hus med andra ord.
Både Claude & Brian kommer att vara Toms 'best man' på Tom & Amandas bröllop i juli. De hade alltså lite att planera inför svensexan.
Det var en mycket trevlig och intressant dag. Amanda var som vanligt den perfekta värdinnan och sprang runt och såg till att vi hade nåt att dricka och att äta hela tiden. Lunchen bestod av kyckling eller skinka med rostade palsternackor, bakad potatis, kokt potatis, broccoli, couscous, sallad, ratatouille och tsatsiki. Sedan fick vi glass och hembakad morotskaka. Efter det satt vi i sofforna och åt allt tilltugg som hon tog fram. Karlarna gick till puben för att diskutera svensexan.
Sue var som vanligt extremt pinsam. Hon vet helt enkelt inte vad som är 'normalt' att nämna inför folk och vad som bör stanna i var och ens hjärna!
Exempel 1:
Vi sitter vid middagsbordet och har ätit färdigt. Sue vill gå ut och röka och hennes 16-åriga son Alex nämner att han tycker hon borde sluta röka. "Ska det komma från dig som kysser tjejer med tungan"
Hallå! Snacka om att genera Alex och vad hade DET med saken att göra???
Exempel 2:
Amanda, jag, Sue, Ray-Kaan, Lewis och Sues 9-åriga dotter Marni sitter på golvet och spelar ett spel.
Sue: "Marni och jag har haft snacket om LIVET." Vi tittar frågande på henne. "Ja, ni vet - om sex". Jag kan se på RayKaan att han lyssnar extra noga nu. Ingen säger nåt så Sue fortsätter "Hon har fått pubishår". Marni är nu så generad att hon vill krypa under mattan, men Sue fortsätter att berätta om saker som vi egentligen inte alls vill eller behöver veta och som bara generar hennes sötnos.
Usch, jag är såå glad att vi inte längre är grannar. En eftermiddag vartannat år räcker med Sue. Annars har jag verkligen ingen lust att träffa människan.

Linnen måste vara magiska om de motverkar sjukdom?
I går när jag hämtade Lewis hos farmor och farfar så fick jag skäll av Brians far Shirley för att jag inte tar på Lewis linne under tröjan. "Det är fortfarande kallt även om det ser varmt ut" manar dom mig båda två. Jag försöker säga att i sverige använder vi inte linne... "Nej, men här är kallt så man måste ha linne på sig så man inte blir sjuk. Lewis har hostat och fått förkylning när vi gick ut för att han inte hade nåt linne".
Det var bara att lova att ta på honom linne i fortsättningen. Normalt så brukar jag komma ihåg att ta på honom ett linne innan vi åker till farmor och farfar för jag vet att de tror att linnet är magiskt i kylan, men igår glömde jag och då fick jag minsann veta det. 
Fast jag fattar inte varför han iså fall inte behöver långkalsonger under joggingbrallor om det är 0-gradigt eller kallare? 
Han måste han ha ett linne under tröjan FAST han har en dunjacka? Det måste vara något magiskt med de här linnena som jag inte vet om. Kanske värmer linnet hela kroppen?
Förresten - blir man verkligen förkyld av att vara kall? är det inte en gammal myt? Jag trodde det bara var baciller som orsakar förkylning och influensor?

I helgen ska vi se Toy Story 2 i 3D på bio. Vi har ju alla sett filmen många gånger på DVD, men detta blir Lewis första biobesök och jag vet ju att han inte har något emot att se en film han redan sett. Tvärtom.