Redman

Idag är det 5 år sedan terroristattacken i London. Det känns som en evighet sedan den hemska dagen. Jag jobbade på reklamfirman DDB i Paddington och det var innan jag blev gravid. Alltså livet "innan Lewis". (Mitt liv är uppdelat så nu - livet före och livet efter mitt mirakelbarn.)

Jag cyklade till jobbet den dagen. Tänk om jag hade tagit tunnelbanan.

Tänk om jag vart på just det tåget, den tiden vid den stationen.

Laura Webb var det. Hon var en sekreterare på DDB. Hon var bara 29 år. Jag och en massa jobbarkompisar var på hennes begravning.

Döden känns alltid så fel och orättvis, men speciellt när någon så ung går bort. Och speciellt när någon annan tog deras liv!

Det kändes så otroligt fel och meningslöst.

Det är lätt att bli arg och hata muslimer, men enligt koranen är krig förbjudet. Det är väl som med alla religioner, och det beror på hur vi människor tolkar våran bibel, koran eller vad man nu kallar den.

Hjärntvättning föregår ju helt klart. De fyra terroristerna trodde ju stenhårt att de skulle komma till paradiset och "få" 72 oskulder som pris för sitt terrordåd.

Idag har jag tänkt mycket på Laura och hennes familj.