Roligt, va?
Vår lilla kille pratar så mycket nu.
Jag blir rädd att jag ska glömma den här tiden. Hur han var innan han pratade alls, hur gullig han är när han säger Pekka Pig istället för Peppa Pig och hur han säger Bälling om sin älskade välling.
Allt händer ju så fort, och fast jag har bestämt mig för att skriva ner sånt han säger och gör, så hinner jag ju inte. Bloggen finns ju ialla fall, men vem vet hur länge? Tänk om Blogg.se bara krashar en dag och så har allt försvunnit som man setat och plitat ner alla dessa månader.
Igår morse satt Lewis i sitt rum och pusslade vid sitt bord. Jag gick och plockade kläder och var bakom honom utan att han visste att jag var där.
Plöstligt nyser jag våldsamt och Lewis hoppar högt i stolen och vänder sig om med ett minst sagt förvånat uttryck. Jag börjar skratta och går in i badrummet och skrattar för mig själv så han inte ska höra.
Ibland blir han så arg när jag skrattar åt honom.
Jag skrattar och skrattar, för det bästa jag vet är att se människor som blir skrämda. Det är ju vansinnigt roligt. Han måste hört mig skratta ialla fall, och kommer in i badrummet. Men han är inte arg, han ser lite road ut och säger "That was funny, wasn't it mummy?" Ord för ord - helt klockrent! Nu börjar en ny fas med bättre konversation och lite humor från min son
Jag blir rädd att jag ska glömma den här tiden. Hur han var innan han pratade alls, hur gullig han är när han säger Pekka Pig istället för Peppa Pig och hur han säger Bälling om sin älskade välling.
Allt händer ju så fort, och fast jag har bestämt mig för att skriva ner sånt han säger och gör, så hinner jag ju inte. Bloggen finns ju ialla fall, men vem vet hur länge? Tänk om Blogg.se bara krashar en dag och så har allt försvunnit som man setat och plitat ner alla dessa månader.
Igår morse satt Lewis i sitt rum och pusslade vid sitt bord. Jag gick och plockade kläder och var bakom honom utan att han visste att jag var där.
Plöstligt nyser jag våldsamt och Lewis hoppar högt i stolen och vänder sig om med ett minst sagt förvånat uttryck. Jag börjar skratta och går in i badrummet och skrattar för mig själv så han inte ska höra.
Ibland blir han så arg när jag skrattar åt honom.
Jag skrattar och skrattar, för det bästa jag vet är att se människor som blir skrämda. Det är ju vansinnigt roligt. Han måste hört mig skratta ialla fall, och kommer in i badrummet. Men han är inte arg, han ser lite road ut och säger "That was funny, wasn't it mummy?" Ord för ord - helt klockrent! Nu börjar en ny fas med bättre konversation och lite humor från min son
Kommentarer
Trackback
