Stolt mamma gråtfärdig vid kvartssamtal...
Föräldramöte!
Igår var vi på vårt första föräldramöte. Lewis "keyworker" Andrea mötte oss i deras personalrum halv sex i går kväll. Vi pratade om hur vi tycker att det har gått sedan han började dagis. Hon hade pratat med de andra fröknarna och de hade alla sagt att de var imponerade av Lewis tal. Hans engelska har ju blivit mycket bättre sedan han började. Hon sa också att han är mindre "clingy" med Christal. Hon var hans första "keyworker" och i början ville han alltid sitta med henne och han gick till henne om han ville ha tröst eller en kram. Nu går han till den lärarinna som är närmast till hands. Det tyckte hon var bra, och det höll vi med om. Det betyder ju att han känner sig trygg med dom alla.
Hon sa även att han var mycket artig och alltid säger please och thank you. Han tar aldrig en leksak från ett annat barn eller bråkar om nåt. Han går alltid till en vuxen och ber om hjälp. De gånger han blivit biten av ett annat barn (vilket hänt 3 ggr) så har han inte bitit tillbaka eller bråkat med barnet i fråga, utan genast gått till en fröken. Det är jätteskönt att veta att han gör så. Hans "rollspel" som de kallar det är väldigt utvecklat för hans ålder, och han är ofta den som hittar på lekar och får med sig en trave barn i leken, han är populär med de andra barnen och hans självförtroende har blivit bättre. Allt hon sa gjorde att jag fick tårar i ögonen av stolthet. Vi bestämde att han inte sover middag på dagis eftersom han inte gör det hemma längre. Då somnar han nog tidigare på kvällarna precis som han gör på helger eller som nu när Brian vart hemma ett par dagar.
Helgen
Brian var ute med Tom i fredags kväll och sov över hos honom, så Lewis och jag hade kvällen för oss själva. Svetla och Nicolaj kom över en stund för att hämta posten och prata lite. Pojkarna lekte bra som vanligt, men som vanligt såg Lewis rum ut som en bomb slagit ner efteråt. Nicolaj vet verkligen hur man lyckas ställa till så mycket som möjligt under så kort tid som möjligt!
På lördagen kom Brian hem tidigt och hade inte sovit bra eftersom katten gett honom allergibesvär. Jag tog Lewis själv till badhuset, och det gick jättebra. Den här gången var stora rutshkanan stängd hela tiden, men Lewis hittade på en ny lek om att hitta Nemo och Nemos pappa i bassängen.
Söndagen var solig och fin, men med kalla vindar. Jag och Lewis tog cykeln och gick till Lloys Park. Han cyklar så bra nu på sin lilla pedallösa balanscykel. Han var helt slut när vi kom hem igen strax innan ett. Jag skulle hämta Annika kl 1 på stationen och som tur var så var även hon lite sen. Jag hade kollat upp en restaurang i Buckhurst Hill som heter Tobys Carvery, så dit körde jag. Det var ett ganska stort ställe med massor av folk. Vi fick vänta ca 20 minuter på ett bord, men det var det värt. Maten var mumsig och efterrätten var underbart god. Efteråt åkte vi till IKEA och handlade lite köttbullar, godis och vaniljsås. Annika hade med sig en handväska, smycken, en kavaj, en fin sjal och skor som hon inte använder till mig. GUlliga hon!
Vi ska träffas igen på fredag då det blir Plaza-träff för fyra av oss tjejer som jobbade på Plaza Hotel för sisådär tjugo år sedan. Det ska bli jätteskoj.
Kanske vi får dricka såna här på fredag? Mmmmums
Visst känns det skönt att höra från personalen att ens barn är duktig. Jag kan fortfarande bli rörd när vi har samtal med fröken i skolan och Adam får positiva signaler. Lewis är ju jätteduktig och artig. Många pussar till honom från mig! Kramar Sune
Du har all anledning att vara stolt kära dotter.Läste just upp det här för Kurt,han tycker också Lewis är ovanligt duktig "grabb"för sin ålder.Jag torkar en tår ur ögonvrån själv.
Älskar er!!!