Vakna på fel sida...

Photobucket
Lewis vaknade på ett uruselt humör idag. Han var grinig och gnällig och ville inte göra någonting. Brian skjutsade oss i morse, och hela vägen i bilen så grät Lewis för att han ville att jag skulle ha setat i baksätet med honom. Hade jag setat i baksätet med honom så hade han gråtit för att han velat att jag skulle sitta i framsätet. Det var bara en sån morgon.
Så fort vi kom fram till dagis så slutade han gråta och sprang till grinden, hans humör växlade och jag tänkte att det här var ju bra. När jag skulle gå igen så gick han till fönstret för att vinka, men han valde det höga fönstret och fick lov att klättra upp för att se ut. Jag var ute och såg in på min lilla prins som helt plöstligt såg skräckslagen ut. Han höll på att ramla och skriker "Help me, mummy". Jag kunde ju inte. Jag var ju ute på gården. Han ramlade och slog sidan i en stol. Tiana, den vackra, unga som jobbar där kom fram och lyfte upp honom och satte honom i knät och tröstade.

Jag kände mig som världens värsta mamma. Jag kunde ha gått tillbaka in och tröstat, men bestämde mig för att gå till bilen och den väntande Brian istället. Sedan fick jag samvetskval för det. Lewis hade nog egentligen inget emot att få sitta hos Tiana.
Hoppas att Lewis är på bättre humör i kväll.

Vi provade med att lägga honom 8 i går kväll så han skulle vara mindre trött på morgonen. Det slutade bara med att jag låg i sängen i 2 timmar och lyssnade på hans babbel tills vi båda somnade strax efter 10.

Nästa fredag ska jag till Cambridge i ett möte där vi ska skriva ett prov på svenska. Alltså inte ta ett prov, utan konstruera ett prov för de som läser svenska. Det är genom OCR som jag jobbat lite åt med svensk översättning osv. Det ska bli riktigt roligt faktiskt. Mitt 9-5 jobb börjar kännas väldigt meningslöst och trist, så det här blir som en utmaning och lite hjärngympa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0