Redman

Vi fick se Lewis fantastiska Journey-book (typ färdbok) där han bestämmer vad som ska skrivas och vad som ska sättas in. Den var fylld med foton av honom och kompisar på skolan, men också foton hemifrån som han tagit med sig. Han hade också en hel massa teckningar förstås! Grabben älskar ju att rita.

Fröknarna hade även skrivit små meningar här och där som Lewis sagt. T ex: "My daddy doesn't like walking". "Five a day is healthy. My mum talks about it every day". Jättegulligt, och så skoj att ha kvar!

Nasreen sa inte så jättemycket om Lewis, och jag var så distraherad av den roliga boken att jag inte kom mig för att fråga mycket heller. Hon verkade nöjd, och sa att Lewis börjat läsa korta ord väldigt bra. Han verkar vara populär, och ingenting finns att oroa sig för.

När jag frågade vad de förväntar sig av barnen när de går till nästa klass i höst (med ny lärare), så sa hon att han ska kunna sitta ner och skriva ett brev eller en berättelse på ett papper. Jag höll på att trilla av stolen!

Va? Vid 5 års ålder? "Ja, men inte stava rätt, och alla ord behöver ju inte vara rätt eller ens riktiga ord..."

Jaja, men DET har han ju redan gjort, tänkte jag. Han skriver ju berättelser hela tiden och ibland frågar han till och med hur ett ord stavas: