Bröllopet i bilder...


Bröllop i morgon!

Hjälp! Jag börjar bli allvarligt nervös inför morgondagens bröllop. Jag har vart helt slö när det kommer till kläder. Har inte ens tänkt på vad jag ska ha på mig förrän typ i onsdags. Då fick jag panik. Jag har ju inget snyggt som passar! Varför har jag inte köpt nåt? Eller sytt nåt? Gudars skymning. Det blir till att prova hela garderoben i kväll och hoppas jag hittar något.
Detta är ju liksom inte vilket bröllop som helst! Det är ju snäppet tjusigare än man är van vid plus att det säkert blir en och annan kändis och designer som kommer dit. Jag känner hur jag får ännu mer panik nu...
Rådhuset de gifter sig i är listat i The Independant som Nummer 16 i världens 50 bästa ställen att gifta sig i!

"16. THE CHELSEA REGISTER OFFICE, LONDON SW3

It is world famous and over the years everyone from Judy Garland to the former Arsenal footballer Patrick Vieira have tied the knot here, along with countless other A-list celebrities. Situated on the King's Road where the swinging Sixties began, Chelsea Register Office is still one of the hippest places to get married. All rooms are luxurious and the office can cater for parties of four to 40."

Stället där festen kommer hållas är kallad en pub, men inte en pub som jag är van att se dom! Kolla här

Jaja, vi får se hur det går i morgon...

...jag skriver mer då och ska förstå lägga in lite bilder också.

Ha en bra helg.

 

 


Boarding School

 

Jag såg ett program på TV igår som jag har tänkt mycket på under dagen. Det var en dokumentär om engelska barn I internatskola. Jag måste vara naiv, men jag trodde att barnen var I högstadieåldern när de började på Boarding School.

Men nej! Dessa barn var sju år och skickades till skolan där de skulle sova, äta, studera och bo i flera år innan de skickas till en annan internatskola. De började med en slags tre veckors inskolning då de inte fick träffa deras familj. Tre veckor skulle det ta att bli van vid livet på internatskolan. Pojkar grät så de hulkade, de hade hemlängtan och ringde sina föräldrar från en telefonautomat I samlingsrummet. Det var så hjärtskärande som förälder att se detta. Jag grät, och Brian sa åt mig att sluta titta och gå och lägga mig istället, men jag ville se!

Det de hade, var en enorm kamratskap. De var så gulliga mot varandra, och vi fick se filmklipp av 9-åriga pojkar som tröstade de två år yngre killarna med kramar och ord som: “Det blir bättre snart. Du måste försöka tänka på annat än ditt hem och din mamma. Tänk på fotbollsmatchen I morgon…”

Killarna stöttade verkligen varandra hela tiden, och det fanns inte skymten av mobbing.

Alla killarna som de pratade med på slutet av dokumentären sa att de var glada att de går på internatskola och att de inte skulle kunna tänka sig att gå på en “normal skola” längre.

Möjligen så är det så, att de får en andra familj I skolan och att varje kväll blir som en kväll då kompisarna kommer och sover över. De kan busa, leka och studera tillsammans.

Så är det nog. Men hur klarar föräldrarna att vara borta från sina barn? Hur kan man lämna sin gråtande 7-åring på en skola och veta att man inte får se honom på tre veckor? Hur kan man prata med honom I telefonen och låta hurtig när han inte ens kan prata för att han gråter så mycket och bara ringer för att han vill komma hem och vara hos dig? HUR?


Filmsnack

Ja, jag vet. Jag har inte skrivit i bloggen på länge. Jag har inte haft ork eller lust. So shoot me!


Jag kommer nog att börja snart igen. Jag känner att skrivlusten kommer tillbaka sakta men säkert.
Nu börjar jag lite sakta med filmsnack.

Jag och Brian har sett ganska många sedan vi kom hem från sverige.
Den roligaste av de alla var THE OTHER GUYS. Will Ferrell's bästa film skulle jag vilja påstå. Se den och skratta häcken av dig
The Other Guys Pictures, Images and Photos
Sedan såg vi Karate Kid med Jaden Smith, Will Smiths son. Den var helt ok. Man visste ju liksom redan handlingen och att det inte är någon film som kommer vinna en Oscar. Värd att se, men inte på bio
karate kid 2010 Pictures, Images and Photos
Vi har även sett Shutter Island med Leonardo DiCaprio. Den var mycket sevärd tycker jag. Jag satt på helspänn, och hoppade högt många gånger. Leonardo var bra, men hans kollega som spelas av Mark Ruffalo - han är ögongodis för mig.
Shutter Island Pictures, Images and Photos
Mark Ruffalo Pictures, Images and Photos

Grattis lillebror!

Personalize funny videos and birthday eCards at JibJab!

Helgen



Back in the UK

Nu har vi varit hemma i London igen i 9 dagar, och vi är redan inne i vår gamla vardag som faktiskt kan kännas riktigt skön. Lewis verkar gilla att ha lite rutin igen. Fast det är lite blandade budskap man får av honom.
Igår sa han till mig "mamma, du jobbar too mycket" med sin lilla svengelska blandning. "Vad menar du?" sa jag "Vill du att mamma ska vara hemma mer med dig?". "Jo" sa han.
Då gjorde det ont i mammasjälen. Han är ju på dagis fem dagar i veckan nu 8:45 till 17:30. Det är långa dagar för en sån liten man. Jag ska nog ta och börja leta på allvar efter ett deltidsjobb.
Idealet vore att få ett jobb i en skola och få sluta i 3-tiden plus ha ledigt alla loven.

RSS 2.0