Ok, så jag har sagt många gånger att jag inte ens har tid att sy det jag vill sy, och att mina projekt i skallen bara verkar förbli just det - projekt i min skalle!
MEN, nu har jag plöstligt fått en stor lust att börja sticka! Jag och mamma såg fina garner förra veckan, och det var nog där min lust slog rot.
Här har jag nu hittat lite nybörjarhjälp på nätet också.
Tänk så mycket fint jag skulle kunna göra om jag kunde sticka...
Jag trodde verkligen att resan till Lakeside skulle ta TIMMAR. Jag trodde att vi skulle sitta fast i enorma bilköer fulla med folk i sina bilar på lördagen efter lönedag som bara flockades till Lakeside shopping centre för att julhandla.
Jag hade fel. Trafiken flöt, halkan fanns inte och vi fick lätt parkering på Lakeside.
Jag hade en helt fantastisk dag med en av mina bästa vänner, Annika. Vi pratade, umgicks och åt (som vanligt).
Allt som allt en mycket bra lördag.
När jag kom hem såg vi på X-Factor. Matt Cardle stal showen med "Nights in white satin"
Brian har en kompis som säljer bakverk. Varje gång hon har problem med datorn, så ringer hon Brian och ber om hjälp. Som tack för hjälpen får han en massa godsaker.
Vårt kylskåp är just nu fyllt med cupcakes, brownies och chokladmuffins. Hon gav oss även en valnötstårta, men den tog jag till jobbet och bjöd på annars hade vi ätit upp hela härligheten.
I morse kände jag mig så äcklig, så jag kunde inte ens äta frukost. Jag tog ryggsäcken på ryggen, och promenerade till jobbet. Det var så dimmigt och fuktigt att jag såg ut som jag hade duschat när jag kom fram till jobbet, men det var underbart skönt. Jag gick igenom parken och på lite småvägar så att jag slapp all nedrans trafik.
Jag lyssnade på Talk radio hela vägen. De pratade om lågkonjunkturen och hur politikern Lord Young uttalat sig om att Britterna aldrig haft det så bra som nu. Oj, vad folk blev arga och ringde in. Det var en intressant debatt. Lord Young som för övrigt är miljonär och säkert inte alls känt av lågkonjunkturen fick be om ursäkt.
Jag hoppas att denna dag på jobbet går fort. Jag vill hem och mysa med Lewis och Brian. I morgon ska jag försöka städa lite innan mamma kommer på söndag.
Jippi! Mamma kommer och hälsar på. Lewis frågar och frågar när mormor ska komma. I morgon kan jag svara "Mormor kommer i morgon" och då förstår han att han bara behöver sova en natt till innan hon kommer. Annars är det förstås lite krångligt med tidsbegreppet.
Firmafester är BIG BUSINESS vid juletid i detta landet. Vi hade avdelningsmöte i går på jobbet, och julfesten diskuterades. Med risk att upprepa mig, måste jag än en gång poängtera den enorma skillnaden mellan mitt gamla jobb på reklamfirman och detta jobb för lokala skolförvaltningen.
På gamla jobbet fick vi en avdelningsjulfest med vår avdelning och IT-avdelningen (för att göra det lite större och roligare). Vi fick gå till någon nattklubb (typ Tiger Tiger) i centrala London med 3-rätters middag och pengar bakom baren hela natten plus taxin hem.
Sedan blev vi bjudna på middagar och barkvällar av "suppliers" minst vid 3 olika tillfällen.
Den största festen var firmafesten dit alla 500 anställda var bjudna. Det året innan jag blev gravid så hade de hyrt ett ställe vid Picadilly som såg ut som ett palats och vi skulle klä oss i temat
"Decadence - an evening of feathers and bling" (se nedan).
Hovmästare och barpersonal mötte oss vid dörren med välkomstdrinkar,
en chokladfontän stod i ett hörn av rummet med olika godsaker att "doppa" med.
De två barerna var naturligtvis gratis och mat serverades av personal på fat. Det bjöds på underhållning som live-musik, eleganta damer på styltor, damer som masserade axlar/huvud om man satte sig på kuddar framför dom(!) You get the picture...
Här på nya jobbet får vi betala £10 per person, firman lägger £25 per person. Vi får en 3-rätters middag på ett lokalt hotell. Vill vi dricka annat än vatten får vi betala själva... You get the Picture!
Jag som inte brukar titta på Idol eller XFactor har blivit helt "hooked" i år.
Jag ser verkligen fram emot lördagens avsnitt.
Man blir ju inte alltid lika glad åt resultatet och ibland undrar jag hur mycket som är 'på riktigt' och hur mycket som har fixats för att det ska bli bra underhållning och mer pengar i producenternas ficka.
I helgen blev jag FETT besviken när Aiden röstades ut. Se hans suberba tolkning av "mad world" här:
VAD jag önskar att det fanns Mulleskola i england. Det skulle behövas!
Barn måste lära sig att aldrig kasta papper och skräpa ner.
I Walthamstow skulle nog de flesta vuxna behöva lära sig det med.
Jag blir så GALET ARG när jag ser folk som kastar papper.
Ja, det är ett av de värsta saker jag vet.
Jag riktigt kokar om jag ser någon som bara slänger skräp istället för att gå med papperet i hand några extra meter till närmsta soptunna.
Hur jäkla LAT och nonchalant får man bli egentligen?
Eller folk som kastar skräp ur fönstret på sina bilar. "TA HEM SKITEN OCH KASTA DEN I DIN SOPTUNNA, DIN JUBELIDIOT!"
Det värsta är föräldrar som kastar skräp så att deras barn ser.
Bra förebilder...
...not!
Ok, så Tottan och jag kanske blev lite uttråkade i Mulleskolan och hittade på en massa hyss när vi gick där, som att springa före och gömma frågepapprena vid tipspromenader, MEN - vi lärde oss mycket där.
Så hade vi förstås föräldrar som lärde oss vett också. Det är väl tydligt att inte alla har det.
Är det bara jag som blir så in i bövelen arg på nedskräpning?
Förra torsdagen var jag på en högstadieskola I Walthamstow och hjälpte till med ett projekt.
En av lärarinnorna hade en Desigualkappa på sig! Den gick I lila och var superduperfin.
Mina fina knappar från Dawanda kom idag på posten. De är så himla gulliga! Jag har även
fått materialet som ska sys emellan fodret och yttergyget på min kappa.
Juha har snällt nog översatt stycket I min finska instruktionsbok
som beskriver hur man syr knapphål med min symaskin.
Nu har jag nog allt så inga mer ursäkter - Det är bara att börja med min kappa.
Jag hatar det första stadiet – att klippa, nåla mönster och klippa tyg.
Den här gången har jag ju dubblerat det jobbet genom att jag vill ha en kappa I olika tyger. Jag måste vara på humör när jag tar tag I detta project.
Så måste jag ha tålamod också. Jag vill ju gärna att allt går fort och är klart på en gång, men jag måste intala mig själv att detta projekt kommer att ta tid. MYCKET tid.
I fredags så tog vi bussen ner till Walthamstow Town Hall efter jobbet. Där var det PACKAT med folk som kommit för att se fyrverkerierna. De hade även mat, leksaker, tombolastånd och ett tivoli uppsatt.
Det var mörkt, väldigt högt ljud och Lewis frös, så vi åkte hem direkt efter fyrverkerierna.
Han somnade på bussen hem och när han vaknade på lördagmorgon så hade han 38.3 i feber och ville inte äta något. Han klagade att han hade ont i magen.
Som tur var så mådde han lite bättre framåt dagen, så vi åkte till Paul & Pippa som bestämt. Luke hade fyllt sex år och lilla Jamie ska fylla 1 i dagarna. Hela Pauls familj var där; hans mamma, hans syskon, syskonbarn och kusiner. Det vart fullt hus och Lewis hade roligt med alla barnen.
Då var det dags för Englands svar på valborgsmässoafton.
Brian, jag och Lewis ska gå till Walthamstow Town Hall ikväll och titta på fyrverkerierna. Lewis har sett fram emot det hela veckan! Detta trots att han inte riktigt vet vad fyrverkerier är, så när han väl får se dom så nära kommer han nog bli jättefascinerad.
